Maria testar: Djuptöjning

Under året som kommer har jag lovat mig själv att prova på olika saker som jag tror kan vara bra för min hälsa. Först ut är djuptöjning.
De senaste åren har jag märkt att jag blivit allt styvare och stelare. Avundsjukt ser jag på barnen som böjer sina kroppar än hit och än dit. När mina ögon föll på en kurs i djuptöjning tänkte jag att jag borde ge det en chans, trots att (hittills) inte har sett det som min grej. Jag gillar ju fart och fläkt. Blir man inte svettig känns det som bortkastad tid. Att lägga sig ner en och en halv timme i sträck är bäddat för pirr i benen och fladdrande ögonlock ...

I annonsen stod det att man skulle ta med kuddar, filtar och liggunderlag. Här har jag packat ner vad jag tror mig behöva, d.v.s. filt, liggunderlag och kudde. När jag steg in i gymnastiksalen låg det redan flera kvinnor uppradade -Oj, vad många kuddar ni har, kunde jag inte låta bli att utbrista. För det var kuddar och det var kaffepaket och det var filtar och långa rep. Sedan efter en stund så steg vår lärare in i rummet. Hon var klädd i en velourdräkt och hade en stickad basker på sig under hela passet. Fnissade lite inombords.

Så började vi på. Det första hon sade var att vi skulle slappna av. Bara så där. Och jag kom på att jag inte ens riktigt visste hur man slappnade av. Bara så där. Alla andra låg och blundade och jag bara låg och smygtittade runt mig. Till sist lekte jag att jag slappnade av. Bara så där. Så skulle vi känna in vad vår kropp ville ha just idag. Min kropp uppförde sig så bra så det gjorde inte ont någonstans. Kanske den ville gå hem?

Rörelserna (töjningarna) vi gjorde var inte svåra, men visst kändes de. Det som är lite speciellt med djuptöjning är att man skall göra det med en kall kropp. Alltså man skall inte värma upp innan. För värmer man upp (som t.ex. när man springer) före töjningen så töjer man mest musklerna, men det vi är ute efter är att komma ner ända till leder och bindvävnad. Därför kall kropp. Och så håller man kvar varje töjning i tre minuter.

Det som kändes väldigt befriande var när vår ledare berättade att många deltagare brukade fråga var den och den töjningen skall kännas, men att det inte finns något rätt svar på den frågan. Det känns på olika ställen på olika människor beroende på var ens kropp behöver töjas. Och visst kändes det. Som ett resultat av att jag springer är jag ganska spänd i baken (inte väderspänningar) och än vad jag töjde så kändes det i baken.  Det finns två regler i djuptöjning 1) Varje töjning måste kännas någonstans 2) Ingen töjning får göra ont. Och det var här jag fick problem ... för var går gränsen mellan att tänja på djupet och att det gör ont. För rätt så ont gjorde det ju, men jag är liksom uppväxt med att klart det måst kännas om det skall vara någon nytta. Så här är jag lite osäker faktiskt.

Men resultatet? Ja, redan första töjningen gjorde att jag trodde att jag skulle få ryggskott. Det bara drog längs ryggen. Men det gick snabbt över och jag kände direkt att jag behärskade det här. 1 ½ timme gick också förvånansvärt snabbt trots den tröga avslappningsmusiken med mjuka indianrop och vattendroppar. Efteråt kändes det skönt i kroppen och inatt har jag sovit som en stock. I morse hade jag inte ens stela axlar som jag brukar ha utan jag sträckte på mig i sängen, det knakade lite skönt och så var jag fit for fight.

Djuptöjning = 4 hjärtslag av 5 (Vilket är tur eftersom kursen är på 10 gånger. Jag måste ju ge ett annat betyg om jag tänker dö av tristess om några gånger). Vet inte riktigt vad som skulle ha behövts för det sista hjärtslaget. Kanske lite mera glamour, lite bättre musik eller åtminstone lite svett. Ett stort plus är att det var så enkelt att lära sig rörelserna att jag åtminstone i teorin lätt kan göra det hemma eller lära det vidare till min (ha ha) ännu stelare man.