söndag 2 februari 2014

Jag vill ju bara se världen ...

Ifjol läste jag ett blogginlägg som fick mig att må lite dåligt. Inte spydåligt, men gnagande samvetsdåligt. Inlägget handlade om att leva miljömedvetet och anamma en hållbar livsstil. En av kommentarerna lät ungefär så här "Jag blir så oerhört trött på alla skenheliga människor som säger sig värna om miljön, handla ekologiskt och tänka hållbart för att sedan ta hela familjen och åka på en charterresa tillsammans. Vilken bluff!"

Vår familj har haft den stora möjligheten att många gånger få resa tillsammans till spännande länder. Jag är så oerhört glad att jag haft chansen att visa världen för våra barn och de här resorna och våra minnen är något vi ofta pratar om. I mina jobb har jag även haft förmånen att uppleva många länder och platser och är det något jag tycker om så är det att resa. Nu gör vi det i och för sig mera sällan, eftersom det dels är svårt att praktiskt få inbokat en resa i allas vår vardag och dels för att det blir rätt så dyrt med en familj där barnen betalar fullt pris på det mesta. Men än är kommande resor något vi pratar om rätt så ofta. Drömmer oss bort. Men nu för tiden gör jag inte det här med samma glädje eller med gott samvete. Titt som tätt ser jag uttryck som "Tänk på det här ni som flyger iväg till solen" och så är det någon isbjörn som drunknar. Typ!

Igår läste jag Ninettes blogg där hon uppmanade sina läsare att tänka på vad de vill göra innan de dör. Och jag funderade och funderade och kom inte på något annat än att jag ville resa. Jag vill se världen! Det är min dröm! Att resa. Mina föräldrar har valt att göra just det här. Och jag gläds verkligen med dem när de strittar iväg till Kina, Dubai, Equador, Galapagos, Kambodja ... och tänker att det där vill jag också kunna se fram emot när jag blir äldre.

Men på mina axlar sitter en ängel och en djävul. Den ena säger att jag skall hålla tillbaka mina drömmar och inte bara tänka på mig själv. Att det är fel när världen dör. Att det ger lika stora upplevelser att åka till Umeå (vilket det i och för sig kan göra). På andra axeln sitter en djävul och frågar vad det sist och slutligen har för betydelse om du åker? Alla andra gör det ju. Inte kommer de att sluta. De kommer att se världen, men inte du ...

58 kommentarer:

  1. Jag tror nog att du gör tillräckligt för miljön, för att kunna unna dig att se delar av världen. Det är de, som inte gör något alls, som i första hand, bör tänka på konsekvenserna av sitt resande!
    Ha det gott
    Monzan

    SvaraRadera
  2. Men att vara miljömedveten är väl att försöka hitta de bästa alternativen, både för dig själv och miljön? Och visst finns det ju saker man kan göra inom kategorin resa också, som skulle göra det mer miljövänligt. Ett litet steg är ju att man alltid tar direktflyg, då det ju är starterna som slukar så mycket bränsle. Sedan kan man ju välja lite vart man åker och med vilket bolag, utan att för den dela "bli tvungen" att stanna inom norden. Jag är säker på att det finns lika många sätt att göra en bättre resa på som det finns sätt att göra andra miljömedvetna saker på, utan att man för den delen ska ha dåligt samvete eller måste sluta resa helt. Det handlar ju som sagt om att göra det bästa man kan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man kan ju resa medvetet. Problemet när man bor på en mindre ort är dessutom att direktflygen är väldigt, väldigt få. Men visst finns även de.

      Radera
  3. Det där är tankar jag också brottas med. Jag vill leva ett medvetet, miljövänligt och hållbart liv och SAMTIDIGT både själv upptäcka olika delar av världen och visa min dotter mina favoritplatser och låta henne upptäcka också. Men jag får en liten klump i magen av att det inte är rätt varje gång jag flyger. En gång valde vi en bussresa istället för att flyga när vi skulle neråt Europa. Jag gillar att åka tåg och skulle kunna tänka mig att ta tåger neråt Europa också, men om jag vill längre bort än så då? Förra våren var vi i New York, där jag bodde ett tag på 90-talet för jag ville visa henne "min" stad och då finns det ju bara två alternativ, flyg och hinna uppleva mycket på en vecka, eller båt, men då tar det mycket längre tid.
    För där kommer en annan faktor in också. Om vi har tiden finns det ju faktiskt andra, mer miljövänliga sätt att transportera sig själv - men vi har sällan den tiden att välja andra, långsammare transportmedel tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själva resandet borde kanske få ta tid, men det är ju sist och slutligen ganska tråkigt. T.ex. när jag reser i jobbet vill jag ju hem snabbt, inte vara borta längre än nödvändigt. Suck! Och med tre barn på en båt till New York. Nej tack!

      Radera
  4. Jag tänker att det handlar om nån sorts balans, och att tänka på hur mycket just JAG lämnar efter mig av gift, koldioxid o.s.v. Det är ju om en glidande skala. Även om man tänker och lever hållbart och miljövänligt så behöver man väl inte vara "extremist".... Och har man t.ex. då "sparat" en massa på utsläppen så kanske man ändå har "råd" att unna sig en resa eller nåt annat man verkligen vill. Även om det inte är bra. Men ens "koldioxidsaldo" är ändå MINDRE än många andras. Det är väl inte skenhelighet? Allt bra man gjort försvinner ju liksom inte för att man gör en "mindre bra" grej? Dessutom kanske man även väljer resa mer "medvetet" om man har det hållbara i tankarna... Mina reflektioner... Och, vad gäller barnen, de kanske rentav blir än mer medvetna om det hållbara man eftersträvar när de sett annat, fått lite perspektiv... på t.ex. andra länder och kulturer...

    SvaraRadera
  5. Glömde skriva en sak, känner igen ambivalensen, och jag är ändå inte alls lika långt på "den hållbara vägen" som du... Men det är ju också nåt bra med ambivalensen, att det man väljer ändå är ett medvetet val...

    SvaraRadera
  6. Jag kan bara hålla med, det är inte lätt, man både vill och inte vill....

    SvaraRadera
  7. Ni kan ju alltid tågluffa eller åka buss runt i ett land, när jag var i England åkte jag runt med buss på lediga dagar man kan hamna på väldigt roliga ställen som man kanske aldrig skulle sett annars!
    Helena.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är också till en viss del ungarna. De är onekligen lite bortskämda eftersom vi tidigare inte tänkte så mycket på det här. Igår föreslog jag att ta båten över till Tallinn eller bila ner till Auschwitz i Polen. -Då stannar vi hellre hemma! Hur roligt låter inte Polen ... Otacksamma skitar.

      Radera
  8. Jag har läst alla kommentarer och håller med dom allihopa. Men för det första tycker inte jag du ska känna dig egoistisk... ja menar.... alla har ju drömmar att följa. Som alla säger... man kan ju välja enklare alternativ att resa med. En vän till mig älskar att resa, men tänker också på miljön så hennes regel är ett flyg/ år. /Sabine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Respekt! Det är väl så man borde göra. Minimera, inte avstå. Och tänker jag på flyg vi gör tillsammans som familj, d.v.s. nöjesresor så då blir det ju knappt det. Men så var det ju då jag som även flyger i jobbet rätt mycket ...

      Radera
    2. Jag har också samma grubbelproblem. Jag vill verkligen ut och resa. Och vi konsumerar minimalt + bor i en liten lägenhet, så trots deltidsarbeten får vi pengar över. Så det lockar verkligen att boka resa.. Tänker att nån gång ibland kan vi väl få.. Intressant då att läsa att din vän tänker att en flygresa per år är att begränsa sig :) Jag tänker mer att "är det verkligen okej att resa med flyg mer än vart 5:e år?", eller nåt sånt.. :) Men jag tror att jag kommer ångra mig om jag inte tar med min familj på äventyr utomlands.

      Radera
  9. Jag tror jag vet vilket inlägg det var och jag kände precis samma sak!
    Att se världen gör samtidigt att man förstår hur saker och ting hänger ihop, hur folk har det, man bygger broar och förståelse. Sen kanske man inte behöver åka till stora turistkomplex i länder där den politiska situationen är instabil, men det är ju en samvetsfråga för var och en.
    Jag skulle nog säga att man får tänka efter och komma fram till själv vad som är viktigt för var och en. Kanske kan man åka på tågsemester ena året och utlandssemester med flyg nästa år?
    Själv har jag många vänner och släktingar utomlands vilket gör det svårt ibland. I år ska jag åka på bröllop långt bort, och ja, jag har konstaterat att det är värt att åka dit. Men jag passar på att se lite mer saker när jag väl är där.

    SvaraRadera
  10. Hej!

    Jag känner mig träffad. Jag, min familj älskar att resa.Vi har gjort det mycket och där emellan lever vi ett enkelt och miljövänligt liv. Jag är fullt medveten om att det belastar miljö men man får ett vidare perspektiv och en större förståelse för omvärlden. Vi har sett extrem fattigdom i Thailand och med egna ögon sett hur Khao Lak uppbyggts efter tsunamin. Jag har varit i Israel och kan förstå problematiken där mycket mera efter den resan. Palestinska området i Jerusalem (där Betlehem ligger) är helt isolerat från omvärlden och en enorm fattigdom härjar där. Polen och ett besök till koncentrationslägren som fanns där lämnar ingen oberörd. Berlin en mycket sevärd och historisk stad. En resa till Hawaii med en sådan natur så man blir svimfärdig. Där tog man verkligen hand om djur och natur. Ekokäder fanns det massor av i butikerna osv. Nu för tiden reser vi ofta en längre resa per år men är borta flera veckor i sträck. Ibland hinner man besöka flera länder på en resa. Jag har en bekant som sade: att det man har upplevt och sett bär man med sig resen av livet, så sant så! Väl hemma igen använder vi våra cyklar så mycket som möjligt,kör väldigt lite med bilen, och köper det mesta second hand. Vi odlar också en del hel och plockar massor med bär. Jag vill lära mina barn att man inte behöver allt men något måste man ju "unna sig". Understöd t.ex familjerestauranger när man reser så lämna man efter sig en hel del pengar till familjer som kanske inte har så mycket extra. Vi reser vidare med gott samvete så länge hälsan tillåter det.

    SvaraRadera
  11. Jaa, detta är en öm tå. Senaste åren har vi fått råd att resa en det. Det har blivit reguljärflyg och sedan hyrt privata lägenheter. Det har varit så intressanta resor vi gjort. När barnen var mindre var det t ex en vecka med häst o vagn i Orsa finnmark och stuga vid en sjö utan el. Vi har även tågluffat med kidsen. Det ena kan ju inte utesluta, eller kompensera, det andra.
    Jag tycker att det är lite väl fräckt att kalla det för hyckleri. Vad vinner man på att ge ärligt kämpande medmänniskor dåligt samvete. Vem mår bra av det?

    Jag tror på positiv påverkan, inspiration och uppmuntran. Som man t ex får av att läsa denna blogg! Det ger nog mer förändring, som är till det bättre för vår värld! /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tror även jag. Känner många gånger att hållbarhetstänket och självhushållningen är sina egna värsta fiender eftersom man många gånger för fram en livsstil och ett sätt att rädda världen som många backar för och som ger många dåligt samvete. Och när man har dåligt samvete funkar det tyvärr inte så att de flesta gör något åt det utan de flesta förtränger det och gör ingenting ...

      Radera
    2. Det är ju verkligen jättesvårt, detta. För de som pratar om att flyg är dåligt är väl inte ute efter att folk ska flyga med dåligt samvete, utan ute efter att folk ska låta bli att flyga. Och klart man lär sig massor om världen och att resande kan engagera, men för mig är det också självklart att man kan lära sig massor även utan att flyga. En av de mest engagerade människorna i min närhet flyger verkligen aldrig, men det har inte hindrat henne från att kunna massor om världen. Dock längtar jag ändå massor efter att få ge mig ut i världen och uppleva andra sätt att leva än de "svenska" sätten.
      Sedan är ju animalieindustrin den ensamt största miljöboven, så jag tänker att jag samlar "klimatpoäng" genom att äta en genomtänkt vegankost. Så en vacker dag ska jag allt ta mig ut i världen lite mer. Ja, så långt bort att vi måste flyga, alltså ;)

      Radera
    3. Grejen är ju bara den att vår planet mår uselt. Så för att den skall må bättre måste våra poäng vara på plussidan, det räcker inte med att det går plus minus noll. Men å andra sidan kommer vi aldrig att gå på plus, vilket gör att det ibland känns som varför bry sig ...

      Radera
  12. Visst är det något att fundera på.
    Fast det känns nog inte riktigt rätt att motivera sitt resurs-slösande resande med att man annars lever naturvänligt. Det låter lite som att bortförklara och dämpa samvetet.
    Lite som att man på sommarstugan äter från engångstallrikar, och försvarar det med att man största delen av året använder porslin. Även om man gör det, är engångstallrikar slöseri med resurser. Enkelt, snabbt och smidigt, det är sant, men i alla fall....
    Vi måste i alla fall göra våra val, och leva med dem....Och oss själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte om mitt inlägg åsyftas, men tycker hur som helst att det ändå är bättre att (t.ex.) begränsa användandet av engångstallrikarna till en vecka hellre än att använda dem 52 veckor om året... Även om det är bättre med NOLL veckor än EN, men EN är ändå bättre än 52... För att nu köra vidare med just det exemplet...Det är ju ändå nån sorts glidande skala. Jag tror inte alla klarar (eller är beredda att) leva "eko" till 100%. Eller ens 90. Klart man skulle klara det, även om det kräver en hel del. Men 50% bra val eller 70% bra val är väl ändå bättre än NOLL procent bra val, tänker jag. Sedan kan säkert en del tycka att det är skenheligt eller hycklande. Men om alla "måste" gå "all in" för att det ska räknas, då tror jag man förlorar en massa "miljövänliga val" som många människor skulle kunna göra... För att de skiter i det i ren uppgivenhet... Eftersom det ändå "inte räknas". Man orkar kanske inte gå "all in" men vill ändå förbättra sina val... Till en bättre nivå än den nuvarande... Sedan får man ju leva med de val man gjort och den ångest det kan medföra att man kunde ha gjort det ännu bättre. De bra valen man gör "tar ju inte bort" de dåliga, men "de dåliga" raderar ju inte heller de bra. Och har vi råd att avvara de bra miljöval folk som inte går "all in" till 100% skulle kunna göra?

      Radera
    2. Jag kan nog faktiskt också hålla med där. Och det är kanske därför jag även skrev blogginlägget. För mig känns det lite som att jag skulle banta flitigt i flera dagar och sedan ta en hel chokladkaka med gott samvete. I och för sig är det ju bra om jag äter choklad med gott samvete, eftersom det är ännu värre att göra något syndigt och sedan inte kunna njuta av det fullt ut. Som då i mitt fall resandet.

      Att avstå från saker är lätt när man avstår från sånt som inte känns svårt, i vårt fall maten och dylikt. Men borde man inte även tänka på att avstå från något som känns svårare. För är det kanske inte då en äkta förändring sker ... Åh vad svårt!

      Men som jag skrev i en tidigare kommentar så tycker jag inte om pekpinnar och att man är ute efter att få andra att känna dåligt samvete. Allt man gör är jättebra! Stort eller litet!

      Radera
  13. Så länge man gör ett medvetet val tycker jag det är okej. Att leva miljövänligare ska inte handla om att sluta leva...

    Vi äter vegetariskt ofta, ekologiskt i den mån det går, slänger aldrig mat, snålar på energin hemma, nöjesreser aldrig, köper/får begagnade kläder, köper möbler på loppis och har förberett för att odla när vi flyttat till en plats med möjligheter för det. Men mitt stora intresse är bilar och jag kommer att leka bil med andra intresserade så länge det finns bensin i pumpen. Räknar man koldioxidutsläpp så är det inte så farligt, i alla fall inte jämfört med de som nöjesreser med flyg (ledsen om jag strör salt i såren men flyg är ett bra exempel).

    Ändå är det något som ofta ger upphov till diskussioner. Bland miljömänniskor är man djävulen själv för att man kör en ordentlig bil och bland många bilintresserade ses man som fienden om man väljer ekologiskt. Jag kanske har missat något men jag förstår inte vad motsättningen ska vara bra för. Om alla gör vad de kan utan att ge upp det som ger dem glädje i livet så tror i alla fall jag att världen blir lite bättre. Ska man tvinga alla att ge upp allt för att vara miljörätt då kommer folk tröttna. Och tröttnar man blir inget gjort alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant inlägg och bra point, Fredrik! Och ja, jag kör också bil och börjar nu förstå att jag kanske borde känna mig mer skenhelig och falsk än jag fattat. Dock tror jag också man kan påverka ANDRA än mer till goda val om man visar att man kan göra det utan att behöva "avstå allt". Man kan handla ekologiskt fast man tar bilen till affären. ELLER! Borde jag kanske inte ens handla ekologiskt när jag tar bilen till affären? Börjar jag nästan fråga mig själv utifrån en del perspektiv i diskussionen... Jag kanske inte ens är värd en eko-banan, jag som handlat massa ekologiskt i flera år men, ve och fasta, fraktat hem det i bil x antal kilometer...

      Radera
    2. Ha ha. Nej men usch, så kan vi väl ändå inte börja tänka? Att det inte är någon vits att köpa ekologiskt eftersom vi har kört bil till affären. Och om vi skall börja tala om bil så är jag ju jätteoekologisk. Vi bor ute på landet, äger tre bilar (varav två är i bruk) och med tre barn som spelar fotboll runt om i kommunen så sitter jag i bil nästan jämt känns det som.

      Radera
  14. Bättre att leva miljövänligt och resa ibland, än att både leva och resa utan en tanke bakom. En del åker på semestrar flera gånger per år, bara för att komma bort. Det vore väl bättre om ALLA levde lite mer miljövänligt och drog ner på resandet, än att några ska ta världen på sina axlar och ha dåligt samvete för allt man INTE gör "rätt". Varför ska dom som redan gör, göra mer? Jag blir lite upprörd av det där!
    Res! Men med eftertanke, njut av resan och varva med att låta bli att resa ibland.
    Måste man ge upp sina drömmar och löpa hela linan ut för att få kalla sig miljömedveten förstår jag varför inte fler bryr sig.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här utnämner jag nästan till diskussionens bästa kommentar. Känns bra att läsa, samtidigt som man håller kvar sitt ansvar.

      Radera
  15. Förstår precis hur du känner, eftersom jag funderar mycket kring det själv just nu. Jag skulle inte kalla det hyckleri, men däremot så känner jag ju att det faktum att vi använder våra två bilar rätt mycket och planerar en resa till Orlando om 1,5 år gör att vi i viss mån "silar mygg och sväljer kameler".

    Inte för att det tar bort de framsteg som vi gör inom andra viktiga miljöområden, men det är ju här utmaningen kommer in: ATT FAKTISKT GÖRA EN FÖRÄNDRING SOM INNEBÄR ATT MAN MÅSTE UPPOFFRA NÅGONTING. Det är väl där skon klämmer, det är inte så lätt.

    Jag kommer inte att klara att välja bort vår resa vi börjat spara till, då det är en gemensam resa med mina närmsta kompisar till en kompis som flyttat dit. Jag längtar så efter att få göra det och att se hennes liv därborta.

    Jag längtar också efter andra resor, men kanske går mycket av det att göra utan att flyga om man får tiden och råd någon gång. Orientexpressen, resa med Rosa Bussarna (har jag gjort, vilken häftig upplevelse!), båtresor... Med mera.

    Tyvärr så tror jag inte att vi kommer vända på den här negativa miljöutvecklingen utan att också göra sådana uppoffringar, men vi kanske får ta ett steg i taget för att mäkta med?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland sitter min djävul där och säger att vi aldrig kommer att kunna rädda denna värld och att jag lika bra kan resa så mycket jag hinner ... men jag tror du är inne på precis rätt sak där att vi måste kunna gör uppoffringar som faktiskt känns.

      Radera
  16. Herregud! Någon skrev en kommentar att om allting måste vara antingen/eller, då är risken stor att ingen orkar. Så rätt! Man gör väl så gott man kan och så är det bra med det! Att du, Maria, ska brottas med de här samvetskvalen gör mig faktiskt arg! Jag är så imponerad (och lite avundsjuk) på ert modiga livsval och hoppas verkligen att ni fortsätter resa om det berikar ert liv.

    Herregud...!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Raka puckar! Tack! Säkert blir det någon resa eller två. Igår suckade barnen när jag förde det här på tal och undrade varför jag inte kan vara normal. Som alla andra. Ja, säg det ...

      Radera
  17. alltså jag hade så mycket att kommentera om det så jag skrev ett eget blogginlägg om det! http://www.familjenbahne.com/?p=15843
    Jätteintressant inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. *garv* alltså jätteintressant inlägg som du skrev menade jag! det där lät ju som skryt bara!
      ...min point var att jag tror att onödiga arbetsresor är dom som förorenar mest, och det som man mest borde dra ner på

      Radera
    2. Ha ha, ja det lät ju onekligen lite egenkärt : ) Men jag skulle inte ha reagerat på det om du inte hade nämnt det själv. Kram!

      Radera
  18. Själv har jag kommit så långt att charterresor är totalt motbjudande. Ännu för några år sedan kunde vi göra det och min man (och barnen) skulle gärna fortsätta med all-inclusive. För mig är inte det semester längre, att tänka på hur de hotellen tvättar handukar som inte ens är smutsiga, slänger bort en massa mat som blivit över från dagens buffet och i värsta fall (i många länder i KAribien/Asien) berövar lokalbefolkningen från att njuta av sådana stränder som förr varit i deras eget bruk - i generationer. Och charter-resor är sällan uppbyggda för de där mötena mellan kulturer som får den välbärgade västerländska turisten att tänka till lite gällande sina val i livet. Däremot att ta med barnen på äkta upplevelser anser jag vara väldigt viktigt så länge det är möjligt (så länge flygen flyger till överkomliga priser). Annars kommer de inte att tvingas till ett möte med "de andra" och således inte tvingas ut ur sin egen välfärdsbubbla ens för en sekund. Jag drömmer om en längre tids vistelse bland urbefolkning i Sydamerika tillsammans med mina barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också länge tänkt att jag vill göra häftiga, spännande och annorlunda resor. Bara kasta mig ut i det okända. Resa med karta och kompass. Låta bli att boka hotell. Se vart jag kommer.

      Men jag har insett att jag inte är sådan. Jag vill ha ordning och reda. Vi har varit på All Inclusive en gång. Och för mig var det himmelriket. Alla fick äta vad de ville, när de ville och blev de pissnödiga kunde de själva gå på toaletten. Jag var inte tvungen att fatta ett enda beslut under den semestern. Men det var alltså innan jag läste dina kommentarer. Nu kan jag inte njuta av det längre ... : )

      Radera
  19. Äh, era resor gör nog varken från eller till i den stora konkursen! Ni gör ju väldigt mycket mer för miljön i vardagen än vad de flesta hushåll i Sverige. Jag tycker att ni har "betalat" för era resor med det:-)
    Det enda som händer om ni avstår från ert resande är att ni får ett tråkigare liv.
    Tänk på alla affärsresenärer som pendlar kors och tvärs över världen! Där finns det saker att göra! Om en sådan som veckopendlar tor Kina exvis bara skulle halvera sitt resande skulle det ge mer än om ni avstår i tjugo år!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo vårt resande är nog en flugskit i havet. Men om flera miljoner flugor skulle skita i havet skulle det vara ganska äckligt att simma där ...

      Radera
  20. Bra magganmagi! Jag håller helt med dig. Ursäkta ni som tycker annorlunda men jag tycker min familj med sin enkla och jordnära livsstil med gott samvete kan göra en resa då och då. Man kan ju inte sluta med allt som är trevligt. Sen undviker vi helt charterresor och försöker resa så hållbart som möjligt. Jag tycker inte det här är dubbelmoral. Livet består mest av vardagar och då kör vi hållbart över hela linjen. Resande ger en större förståelse för omvärlden, kulturen,
    människors livsstil, olika religioner osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant att vardagarna är fler och att det är jätteviktigt hur man tänker då

      Radera
  21. Alla måste göra sina egna val. Och leva med dem och dess konsekvenser. Själv flyger jag inte flygplan längre. Har inte gjort det på fem år. Jag kunde inte längre förklara för mig själv varför jag tillät mig det undantaget från mina tankar om att leva så klimatsmart som jag förmår. Men inget ger så starka reaktioner i min omgivning som just det beslutet. Folk blir extremt provocerade av det. Som något skrev i kommentarerna ovan. När man behöver offra nåt man verkligen gillar börjar det bli tufft. Stort tack för en mycket inspirerande blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jätteimponerad! Om jag skulle sluta flyga skulle jag inte längre kunna jobba med det jag tycker om. Ett jättesvårt beslut ...

      Radera
  22. ....och vissa drömmar kanske bara ska förbli just drömmar...

    SvaraRadera
  23. Jag är lite kluven måste jag säga.

    Om jag hade möjlighet att resa skulle jag förmodligen göra det men jag skulle aldrig frånta mig ansvaret genom att säga att jag förtjänar resan mer än någon annan genom att jag "gör mitt" i vardagen. Resan är ändå en miljöbov. Att vilja resa, se världen, uppleva och utvecklas är ju din dröm och drömmar är vackra och sanna för alla och envar. Vi SKA drömma och har vi möjlighet att förverkliga drömmar är det väl underbart.

    Däremot är jag emot att vi ska rättfärdiga något som vi VET är miljöfarligt med att vi är värda det mer än någon annan. Alla våra val är förhoppningsvis medvetna och då får vi vackert äga de val vi gör som inte alltid är så bra.

    Läste om just detta för en tid sedan och vi har även snuddat vid ämnet hemma vid köksbordet. Citerar Kajsa Ingemarsson i hennes senaste bok där hon talar om Mig- och mitt-perspektiv (och att det, i vår uppsättning av allmänna föreställningar inte ingår tro på livet efter detta och obs! Detta bör väl läsas i sitt sammanhang) "Detta perspektiv gör att vi knappt ens klarar av att tänka en generation framåt. Vi säger oss värna om våra barn, och vi vill att de ska ha en framtid, men är den där framtiden - då vi själva inte längre är med - lika viktig för oss som vår egna omedelbara behovstillfredställelse? Om den vore det, skulle vi då använda våra resurser på det sätt vi gör idag?"

    Tål att tänkas på tycker jag och jag kan helt klart säga att jag nog trillar dit rejält... vi måste ju stå för våra val och ändå se våra barn i ögonen och säga att vi gjorde så gott vi kunde.... men gör vi det?

    Vill inte vara negativ ändå utan vill gärna se det jag lär mig om mig själv och andra som en positiv utveckling. Även svåra frågor får en att tänka till och det tycker jag bara är bra.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju liksom kluvenheten som är kärnan här känner jag ...

      Radera
  24. Som miljövetare brukar vi ofta ge rådet om att resa mindre och stanna borta längre. Istället för att åka till Thailand en vecka två gånger om året är man borta en månad vartannat år. Eller nåt. Sedan rekommenderar jag faktiskt att man ska åka med charterflyg om man ska flyga. Det flyget flyger ändå, även fast det bara finns två passagerare ombord. Men bästa är att inte flyga!

    Sedan finns det ju som sagt alternativa ressätt. Något jag vill testa på är att åka med lastfartyg till USA och tillbaka. Den resan tar ungefär 10 dagar enkel väg, men då reser man från Antwerpen. Men dit går det ju tåg. Och på tal om tåg, EU håller på och försöker få till att det ska både bli lättare och billigare att resa med tåg inom hela EU-området. De ska genomföra det nu i år. Och att åka till Grekland med tåg kan vara ganska miljövänligt. Och tar inte alltför många dagar i anspråk, med själva resandet. Min brors vänner cyklade till Italien. Det tog 4 veckor för dem, men om man vill få mycket träning på kuppen är det en idé. Inom Sverige reser jag med lastbil, eftersom jag känner ganska många lastbilschaufförer så då frågar jag om jag får hänga på en bit. De måste ju ändå köra de sträckorna för att lämna varor. Det finns möjligheter till allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att tågluffa har jag faktiskt börjat fundera på som alternativ ... men med tre ungar i släptåg och en man som funderar på ifall bina svärmar där hemma. Nja, tycker inte det låter som en semester

      Radera
  25. Hej Maria
    Jag tror, att du ska känna svaret i dig själv. För världen ser ut så, att idioter kommer det alltid att finnas och det kommer alltid att finnas de som tycker att du är en idiot.
    Man kan försöka hela livet med att göra alla nöjda - där är idioterna inräknade.
    Men det spelar ingen roll - för det kommer alltid finnas de som viftar med en pekpinne och har en annan åsikt. Och det i sig är ju en bra sak. Det vore ju en fasligt tråkig värld om vi alla tyckte detsamma.
    Så, min pekpinne är, att jag tycker att du ska känna i dig själv vad du känner är rätt. Ta ett medvetet val, och släng skammen och Jante ute genom fönstret.
    Vilket kan vara lättare sagt än gjort.
    En del åsikter växer man av, får nya perspektiv av och man kan se att det finns andra sätt att göra saker på. Sen finns det åsikter som man kan respektera och acceptera, men som man inte - INTE - ska plocka upp och bära i fickan.
    Och min åsikt, som du får göra som du vill med, är att jag tycker att du gör det bra. Du vill lära dig, du delar med dig, du väljer en medveten väg, du tar ansvar och du följer dina drömmar. Då är man modig.
    Stolt.
    Det är vad du borde vara.

    SvaraRadera
  26. Jag tror man får se till sig själv vad som känns bäst. Men resor är inte den största boven utav flyg utan det är transport av mat och varor. Västvärlden står även vi för de största utsläppen där el och transport är de största orsakerna. Min åsikt är att om man utgår från dessa faktorer och försöker förbättra så kan man även resa lite med gott samvete.
    http://www.wwf.se/vrt-arbete/klimat/mnsklig-pverkan/1124268-mnsklig-pverkan-klimat

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för länken! Jo, det är ju en helhet.

      Radera
  27. Tack för inspiration till inlägget nedan, länkade till dig :)
    http://aktivadagar.com/2014/february/skenhelighet-och-miljoval-2.html

    SvaraRadera
  28. Dag efter dag har jag läst era kommentarer och jag är så glad för alla som vill skriva en rad eller två. Ibland går jag in och kommenterar tillbaka. Det att jag inte kommenterar alla betyder INTE att jag inte läser allt eller att jag inte skulle tycka allt är värt att kommentera. Ibland blir det bara så. Fortsätt dela med er av era tankar!

    SvaraRadera
  29. Jättegammal tråd, men ville så gärna svara, eller kanske svamla? Jag har dubbelt ursprung, pappa, stor släkt och älskade syskon (5 st) med massa barn i sydamerika, där jag bodde i 8 år som vuxen och tog med mig en äkta make hem. Vi åker inte dit så ofta, men för två år sedan var vi på min yngste brors bröllop, och fick pussa och krama på bröder, kusiner, fastrar, och se mina barn leka med sina kusiner nonstop i en vecka.
    Jag vet inte hur jag skulle orka leva utan att få åka till mitt andra land och känna dofterna och äta mina fastrars mat och bara tanka kärlek. Jag lever som många andra som skrivit här, så ekologiskt och sparsamt som jag förmår, och försöker få in familjen på samma bana, men visst borde man kunna få resa ibland, man behöver ju inte överdriva och resa utomlands varje år, utan dra ner på det?
    när jag var gravid med vår andra dotter, reste vi till Egypten. Jag minns fortfarande känslan när vi efter att ha rest med en nattbuss kom fram till pyramiderna som stod där i solskenet, vi bara skrek rakt ut och började springa, det var en sådant ögonblick där jag kände att (nu kan jag dö imorgon), inte bokstavligt, men jag var så lycklig över att ha fått se dem i verkligheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, ryser av din pyramidkänsla ... förstår dig precis.

      Radera