Självförsörjande på värme

I vinter har vi vågat ta oss an ett av våra största projekt här på Flemmingsbacken -nämligen att lägga in ett nytt värmesystem och på så vis kunna bli självförsörjande när det gäller värme och varmt vatten (ja inte vattnet då utan snarare värmen i vattnet). Vi har tidigare värmt upp huset med vedspis och kakelugn + golvvärme i badrum, källare och kök. Nu är golvvärmen avstängd. För gott hoppas vi.

Varför har vi bytt? Dels för att spara el förstås, men även för att kunna få ett bekvämare liv. Med tanke på ålderdomen liksom. Under kalla dagar har vi i princip eldat nästan dygnet runt. (När det var som kallast steg Jenk upp mitt i natten för att elda.) Det har ju gått eftersom vi vanligtvis är hemma, men direkt vi varit borta en hel dag är det svinkallt när vi kommer hem. Och att åka på semester under den kallaste tiden har inte varit att tänka på.

Så här har vi gjort:

I november innan tjälen satte in hyrde vi  en liten grävmaskin och satte igång. Vi hade nämligen övergett våra tankar om att bygga pannrum i boden (det blev ju honungsslungeri istället) och börjat vända blickarna mot uthuset. Mycket för att få det i anslutningen till våra vedlider och minimera risken för att huset brinner ner om något går fel.

Vårt beslut ledde till att vi grävde ner en 45 lång värmekulvert. Det är i detta "rör" som varmvattnet rinner. Nu kanske någon tänker på att det måste gå en del värme i spill på så lång kulvert. Men vi har räknat ut att den värmen ryms in i 2-3 vedklabbar. Och veden är som sagt gratis. Skulle man värma med el skulle det vara en annan sak ...

Man kan ju göra saker och ting enkelt eller så kan man göra det snyggt. Sällan sammanfaller de båda ...  och enkelt tror jag inte vi är kända för att göra det för oss. Kulverten skulle in under huset via stenfoten och eftersom det under den här delen av huset endast finns ett kryputrymme blev arbetsställningen för Jenk inte den mest ergonomiska.

-Har jag inte fått sorkfeber nu, får jag det aldrig ...

Och det är i sådana lägen man som fru inte klagar över att pionbusken ser en smula misshandlad ut. -Vi hamnar att flytta dina buskar ... Och frun suckade inombords och tänkte på hur många år det tar för en pion att blomma efter att den flyttats. Men tappert log hon och berömde mannen.

Här inne finns vårt pannrum. Eller skalet till det. Innanför dörren finns ett nybyggt rum med branddörrar och leca-väggar. Allt för att minimera skadan ifall olyckan skulle vara framme. 

Vi har satsat på en eko-panna med en verkningsgrad på 91 % om man eldar torr ved (fukthalt < 20 %). Det här gör att det dels nästan inte kommer någon rök ur skorstenen och dels att energin tas väl till vara. Pannan fungerar med underförbränning. Det vill säga att veden brinner underifrån.  På så vis blir verkningsgraden ofta större än i en annan värmepanna. 

Bredvid pannan finns två vattentankar. De här värms upp när vi eldar och härifrån leds vattnet via kulverten till våra element inne i huset. Den ena tanken är 2000 l och fungerar endast som lagring, den mindre är 750 liter och i den här finns värmeslingorna. I denna tank har vi även satt till slingor för ev. solvärme så att vi när som helst kan bygga ut systemet med solpaneler. När det är gjort behöver vi inte elda i princip från april-september, förutsatt att vädret är någotsånär ok.

I hela systemet är ungefär 3000 liter vatten. 

Jenk hade bestämt sig för att planera och dra hela rörsystemet själv. Det här höll på att driva honom till vansinne plus att hans muskler skrek högt vissa kvällar. Han gängade nämligen alla rör för hand. Det var mycket krokar och böjar som skulle passa ihop. Allt som allt var det ungefär 160 m rör som drogs i vårt hus.

Och så var det ju det här med att göra det enkelt eller att göra det snyggt. Vi (nåja, Jenk) satte mycket tid till att fundera ut var rören skulle vara så diskreta som möjligt och var elementen skulle ta sig så bra som möjligt. 

Minns ni de gamla gjutjärnselementen som vi köpte ifjol? Som vi blästrade och gned in med spissvärta? Nu är de på plats. Äntligen! Tyngre element tror jag inte står att finna. Till de största elementen var vi tre fullvuxna män + jag för att kunna bära på plats. Och det var inte så få element vi behövde till vårt hus heller. Nej, allt som allt blev det 14 stycken element.

Men visst blev de fina? De passar in väldigt bra tycker vi. 

Vi hade ju satt rätt så mycket pengar, tid och energi till våra element. Helt enkelt för att få dem att passa in i vårt hus och då ville vi inte förstöra det med vita termostater i plast. Men det var jättesvårt att hitta alternativ. Till sist föll vi för dessa "vippor" i mässing. Dyra som attan. Dessutom betydligt krångligare eftersom vi nu tvingas ställa in värmen manuellt här inne (i pannrummet finns en värmeregulator som tar i beaktande utetemperaturen), men vad gör man inte för att få den rätta känslan.

Ett av våra största projekt. Som Jenk har gruvat sig för i flera år. (Jag har inte haft förstånd till det). Och nu är det klart! Varmt och skönt har vi och vi ser fram emot många varma vinterkvällar, med värmen direkt ur vår egen skog. En klar fördel är att även uppvärmningen av vattnet är gratis numera. Klart att man inte skall använda vatten i onödan, men åh vad skönt att med lite bättre samvete kunna vrida på varmvattenkranen.

Elåtgången kommer absolut att minska här hos oss. Redan ser vi en markant nedgång och vi räknar med att ekonomiskt tjäna in hela vårt värmesystem på sisådär tio år. Men då räknar vi ju inte in den ökade värmen och bekvämligheten vi kommer att få.

Nöjda och glada, det är vad vi är.