Att ärva en vinranka

Igår ärvde jag en vinranka av min svärfar. Ikväll grävde vi upp den. Det gäller ju att vara snabb ifall han skulle ångra sig.  Trots att han har ett stort växthus tyckte han att vinrankan var för stor och skräpig. Men jag hade läst boken 'Självhushållning på Djupadal' och om hur de gjorde must på vindruvor. Därför utropade jag ett glatt -Ja! när han frågade om jag var intresserad. 

Vi "råkade" ha ett litet extra växthus av glas där vi tänkte att vinrankan kan få bo. Tidigare odlade vi tomater i växthuset, men det blev alldeles för varmt. Nu kanske det kan bli vingård istället.

Vi läste att vinrankor inte vill ha så mycket gödning. Därför grävde vi helt resolut ner den och tänkte bara gödsla den med gödselvatten någon enstaka gång under sommaren. Eftersom vinrankan inte har blivit beskuren efter senaste säsong räknar vi inte med några druvor i år (den är väl troligen även i chock), så årets utmaning blir bara att få den att överleva. 

En del kvistar gick av eller skadades. Av dem gjorde jag 21 sticklingar som jag ställer ljust och svalt. Ifjol lyckades det. Jag hoppas på samma tur även i år.