måndag 14 april 2014

Att se på sig själv

Denna helg har jag och Jenk tillbringat i Österfärnebo i Sverige. Vi stod så att säga för lördagsunderhållningen i det lilla samhället. I en gammal biosalong pratade vi om hur vi tänker kring livet och vad vi har testat på under begreppet 'självhushållning'.

Jag och Jenk tänker ju inte så mycket på vad vi gör utan vi bara gör. Med det menar jag att vi inte tänkt så mycket på om det egentligen är självhushållning vi håller på med eller inte. Vi gör det mest för att det är kul och för att vi mår så bra av det. Ja, och så tror vi ju att våra djur, vår gård och jorden i stort mår rätt bra av det också. En trevlig bieffekt, med andra ord. Vi märker att folk gärna vill tro att vi är mera extrema än vad vi är. (Jag tycker vi är nästan helt normala. Och varför jag skriver 'nästan' är för att jag någon gång hört att normala människor är människor som ännu inte genomgått en sinnesundersökning. Inte för att jag tror att jag borde göra det, men vem vet, och jag är nog hellre lite normalt onormal än onormalt normal. Parentesen slut.) T.ex. i flera artiklar som skrivits om oss framgår att vi strävar efter att bli helt självförsörjande, vilket är helt fel. I dagsläget är vi självförsörjande på mat till 50-60 %. Det räcker för oss.  Vi är rätt bekväma av oss, vilket gör att vi väljer bort många saker som kanske är väldigt bra, men verkar rätt kämpiga. Typ att ha en ko som man mjölkar varje dag ...

I Österfärnebo finns en folkhögskola och vi träffade många studerande som var väldigt insatta i tänket kring självhushållning, hållbar utveckling och planetens framtid. Frasen 'matens suveränitet' fick mig att känna mig helt korkad trots att jag tror att jag döljde det rätt bra. Tankar kring att det går att bo i annat än i 'hus' fick mig att känna mig väldigt gammal och bekväm, trots att jag nickade och höll med. Och diskussionen kring självhushållning fick mig ibland att känna mig som en bluff. För kanske det inte är självhushållare vi är? Vi har aldrig riktigt känt något behov av att känna efter? Men när vi nu en gång för alla försökte känna efter blev vi osäkra ...

* Vi jobbar utanför vår gård . Visserligen mycket mindre än tidigare och visserligen med sånt vi tycker mycket om, men enligt konstens alla regler är det jobb.
* Vi tjänar pengar. Och ja, jag tycker det är dumt att inte försöka tjäna pengar på det jobb man faktiskt gör. Inte så att pengar styr våra val av jobb, men om man jobbar med det man tycker om och har möjlighet att ta betalt är det väl dumt att inte göra det?
* Vi är osäkra på om en fattig självhushållare är bättre än en rik självhushållare och om den sistnämnda överhuvudtaget är en självhushållare?
* Vi tycker att man kan vara självhushållande på en del av livet. T.ex. mat. Medan man fortsätter att köpa kläder.
* Vi är osäkra på om det är självhushållning när man säljer det man självhushåller med, typ honung? Kanske man borde byta det mot en kanna mjölk?

Men visst är det bra med frågor så att man kan fundera på vad man egentligen tycker. Vi kom fram till att vi inte tycker det är så viktigt att vara det ena eller det andra. Det vi gör är ju bra för oss utan att vara dåligt för någon annan (utom kanske för handeln) och då är det väl ok.

Men åh, vilken intressant helg det har varit och vad många roliga människor vi har mött. På söndagen fick vi hälsa på Maria och Robert på Lars Pers

Vi fick följa med när de studerande skulle lära sig att mjölka getter. Vi fick till och med prova på att mjölka för hand. Själv var jag mest fascinerad över den ordning som rådde och den militäriska disciplin som getterna ändå hade.

Getter är roliga djur. Men inget för oss tror jag. Geten kallas ju för den fattiges ko. Detta eftersom de, något förenklat, kräver mindre mängd mat för att ge hyggligt med mjölk än vad en ko gör. Jag har tidigare provat på att dricka getmjölk och det är helt okej och man kan ju göra så många fantastiska produkter av mjölken, men ändå ...

Vi är helt enkelt för bekväma. Eller något krassare uttryckt, lata. 

Jenk hittade en likasinnad biodlare och så kunde de lämnas vind för våg 

Sedan åkte vi hem till Annelie som bland annat är en av krafterna bakom WiWå mathantverk. Där fick de studerande i uppgift att gräva trädgårdsland och bygga odlingslådor. Många praktiska grejer såg det ut som de fick lära sig.

En annorlunda helg för oss. Over and out. 

6 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är precis så det ska vara. Alla måste ju inte bli självförsörjande för att rädda världen men en liten insats kan göra stor skillnad. Och så har man det själv gött under tiden!

    SvaraRadera
  2. Håller med er i era slutsatser kring självhushållning.
    Stort TACK för att ni kom hit! Jag blir inspirerad av er även om jag är en god bit på väg själv. Men, nog skulle det väl passa med en två-tre getter hos er? Ni är ju ändå hemma så att mjölka dem varje dag är väl inget problem :D
    Hoppas vi hörs och ses igen!
    Getbonden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man skall aldrig säga aldrig. Det är mycket vi inte trott att vi skulle testa på : ) Absolut skall vi utgå från att vi ses igen!

      Radera
  3. Åh va trevligt det var att få höra er berätta, och inspirerande för oss som är i "provar-tagen"!
    Själv tycker jag, och även fler fr kursen att det var befriande att höra att det är folk som är nöjda med att göra det man orkar och känner är kul, och att man faktiskt kan vara ganska bekväm och låta barnen få leva i det nuet som ungdomar lever nu, utan att bli freak i bland kompisar! Trevlig påsk på er!

    SvaraRadera
  4. Kul att höra Helene! Då lyckades vi med det vi ville! Glad påsk!

    SvaraRadera
  5. Hej! jag har just hittat hit till bloggen och ska fortsätta läsa med stort intresse. Fastnade för det här med "normal" för jag har tänkt på det på sista tiden. - Hur ses jag/vi utifrån? Jag tycker att vi lever ett rätt "normalt" liv i stan, med jobb, barn på förskolan, nyköpt sommarstuga m.m. men ibland när jag pratar med andra så känns det som att de ser ett UFO ;) För ja, vi värdesätter tid mer än pengar, vi födde barn hemma, använder inte tvål och shampoo på våra barn, använder själva inte deo eller parfym, har inte så mycket teknikprylar, bor i liten tre med två barn m.m. Men det beror så väldigt mycket på i vilka kretsar man rör sig förstås :) Det var just den här tanken att jag är väl som alla andra till att jag kanske faktiskt inte ses som så utifrån... Inte för att jag bryr mig men det är bara något jag funderat på sista tiden - Hur ser andra mig?

    SvaraRadera