Växtpromenad

I måndags hade jag och yngsta dottern en växtpromenad med vännen Eija. På bilden håller dottern på att visa till allra bästa harsyre-ställe. När det kommer till vilda växter i köket eller till medicin är jag en riktig teoretiker. Det vill säga att jag kan rätt mycket, kan vandra omkring och peka ut det ena eller det andra, berätta vad som är ätbart och vad som är bra till vad. Men jag använder det sällan. Jag kommer mig inte för att använda späda maskrosblad i salladen eller göra paj på kirskål. Inte heller tvättar jag håret i späda björklöv eller botar febern med älggräs. Det finns alltså utrymme för mycket förbättring där.

Men jag lärde mig några nya saker under vår vandring. Här är två av dem ...

Jag berättade för Eija att jag hade lidit av urinvägsinfektion och hon sade direkt att jag borde dricka te på Gullris. -Det har jag ingen aning om hur det ser ut, svarade jag. Du känner igen det på hjärtat under bladet. Och mycket riktigt, se vilket fint hjärta som gömmer sig under bladet. Nu är det i och för sig på blommorna som te skall kokas, så kanske jag borde plocka lite i sommar, nu när jag vet hur de ser ut. 

Hitta en rönn och knip av det allra yttersta bladskottet. Det lilla, lilla som knappt vecklat ut sig. Sätt det i munnen och tugga. Förvånas av smaken. -Det smakar bittermandel, sade Eija. Jag tyckte det smakade körsbärsyoghurt. Vilken smakbomb!

Vill du läsa mer om vilda växter hittar du två texter här och här.