torsdag 28 augusti 2014

#blankettupproret

Jag kan inte hejda mig. Det finns så mycket jag mitt allt tycker är så onödigt korkat. Saker som jag bara känner att jag måste göra uppror mot. Saker som jag inte längre slentrianmässigt orkar fylla i år efter år.

I nio års tid har jag varje år på hösten fyllt i en mängd olika blanketter till mina barns skolor. Igår vad det dags igen. En blankett om uppgifter om barnet och dess vårdnadshavare skulle in till tandvården och en annan blankett med våra kontaktuppgifter skulle in till barnens skola. Och nu kommer den stora frågan ... varför måste man som förälder alltid fylla i vad man har för yrke? Vad har det för betydelse?

Så i år gjorde jag uppror. På blanketten till tandläkaren skrev jag på raden yrke  "föreläsare, pizzabud och polis" på blanketten till barnens skola skrev jag "tandhygienist".

Jag utmanar alla er som inte kan förstå vad yrke spelar för roll att hitta på ett nytt yrke nästa gång ni ombeds skriva ner det på en blankett där det inte egentligen behövs. Dagens vrål avslutat.

13 kommentarer:

  1. Bra idé. Nästa gång ska jag skriva astronaut :)

    SvaraRadera
  2. Jag brukar aldrig fylla i något där, raden räcker inte till för allt jag är:)

    SvaraRadera
  3. Levnadskonstnär funkar alltid :)
    Petra i Kungälv

    SvaraRadera
  4. Ja det låter sannerligen knepigt. Har skolan med det att göra egentligen? Det kan ju finnas viss risk att eleverna särbehandlas pga föräldrarnas sociala status.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå, i vår lilla by vet ju alla det ändå och jag tror åtminstone inte här att det finns någon risk med det. Det är bara så onödigt.

      Radera
  5. Ja, faktiskt väldigt onödigt! Eller har de nån tanke bakom? Kanske ska du fråga..? Den uppgiften finns inte på våra blanketter att fylla i.

    SvaraRadera
  6. Jag tror aldrig yrke har efterfrågats på någon blankett vi har fyllt i...Kontaktinformation under dagtid men aldrig yrke..

    SvaraRadera
  7. Så korkat. Den rutan hade jag nog bara lämnat tom. Över huvud taget är vi snabba att fråga efter vad folk jobbar med i olika sociala situationer, som en ingång till samtal antar jag, eller snabb placering i ett fack, antingen det är hos frissan, med nya bekantskaper, ja till och med när ett passfoto skulle tas fick jag den klassiska frågan
    - Vad jobbar du med då? Själv ställer jag så gott som aldrig den frågan.

    Har jag sagt nån gång att jag älskar din header... nu säger det i alla fall. Jag älskar din header : )
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är Aja på www.lundagard.fi som har fixat den.

      Radera
  8. Yrke efterfrågas inte här, däremot arbetsplats och telefon under arbetstid... har inte fyllt i arbetsplatsen, bara telefonnumret. Man kan ju undra varför vissa kommuner "behöver" veta vad föräldrarna jobbar med och andra inte...

    SvaraRadera
  9. Jag har också funderat över detta och kallar det numera för " titel-sjukan "
    Helt uppenbart är det här ett jätteviktigt klassificeringssystem som man underhåller. Jag hoppar ofta över att presentera min titel eller säga vad jag jobbar med och har upptäckt att det uppfattas som provokativt av vissa som då genast går in och" bättrar på" genom att tala om vilken grupp jag representerar eller vart jag jobbar.

    SvaraRadera