fredag 12 september 2014

Not in my backyard

Det blåser rejält i våra trakter. Egentligen har jag aldrig tänkt på det förr, men tydligen är det så. För nu planeras 25-30 vindkraftverk en bit ifrån oss. Från vårt hus blir det kanske 4 km till närmaste vindmölla.

En del jublar. För en del skogsägare ser det ut att bli en riktig guldgruva. Andra är rädda. Vad de är rädda för är att idyllen skall förstöras, att hus och trädgårdar skall skuggas av roterande ljus, att natten skall lysas upp av blinkande lampor, att lågfrekventa ljud skall påverka djur och natur.

Jag då? Jag har så svårt att veta vad jag riktigt tycker. Vindkraft är bra. Och trots att jag ogärna har den nära mig är det väl lika rätt eller orätt att jag skall behöva titta på det som någon annan. Jag skulle vara helt för vindkraft om det skulle ersätta t.ex. kärnkraft. Jippii, vad bra! Men för att vi bygger vindkraft försvinner inte kärnkraft. Kärnkraftverk planeras ändå. Ju mer el vi producerar desto mer el kommer vi att använda.

Jag är inte rädd. Men jag är väldigt sorgsen. Sorgsen över att inte längre kunna titta ut över fälten och njuta av att allt är blickstilla. I ögonvrån kommer det alltid att finnas en rörelse. Sorgsen över att jag mörka vinternätter inte kan ta ut karlavagnen ovanför vårt hus utan att i ögonvrån notera ett blinkande ljus. Sorgsen över att inte längre kunna vandra i en tyst skog.

Och lite rädd det är jag även allt. Men mest sorgsen.





15 kommentarer:

  1. Kan tänka det känns trist och man önskar verkligen att elförbrukningen kunde minska så det räckte med naturlig el. Vi har vindkraft här på kusten men inte så många på samma ställe.
    Helena.

    SvaraRadera
  2. Jag tror att vi måste arbeta på flera håll. Dvs minska elförbrukningen men även motarbeta i första hand kärnkraften och kolkraft och annan "skitig" energi.
    Vi vill gärna förflytta oss. Kan vi göra det med tåg och eldrivna bilar. Kan värma hus och mat med förnyelsebar el osv så måste det trots allt vara en stor fördel.
    När jag ser vindsnurrurna så tycker jag att de är väldigt vackra. Samma sak när jag ser ställen där folk placerat solceller av olika slag. Det känns sunt och tryggt.
    Ibland kan jag slås av tanken på att kärnkraftverket 30 mil bort ligger på min back yard. Jag ser det inte, men går något galet där så är vi väldigt många som ligger pyrt till. Och kolkraftverken nere i Tyskland påverkar vår miljö fast vi inte ser röken av den.
    Och som sagt vi behöver samtidigt var och en fundera över vilken el vi förbrukar, inte bara direk, utan även indirekt genom våra konsumtionsvanor.

    Håller de fortfarande på att planera för nya kärnkraftverk i Finland? Det tror jag inte att det finns några seriösa planer för längre i Sverige.

    Jag tror att jag förstår ditt dilemma, men tänker att man får bestämma sig för att gilla och bli glad för det minst onda av två onda ting.
    //AnnaF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det planeras ett kärnkraftverk några hundra kilometer härifrån. Och skulle de avstå från det skulle de gärna få smälla upp vindkraftverk till höger och vänster. Det är liksom det jag menar att jag gärna skulle se att de gärna tar bort det onda när de sätter till det goda.

      Radera
  3. Hmmm...hörde idag i radion om härdsmälta i ett vindkraftverk.....och att det gällde att ha "vindtät" jacka på om man skulle vistas utomhus för att skydda sig... förstår dina funderingar dock :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad är det du säger? Det låter konstigt. : )

      Radera
    2. Nå de va nog bara nån stå-upp komiker som var i farten.....men finns såklart nackdelar med all form av energiförsörjning. skulle som så många andra dock hellre bo nära vind- än kärnkraftverk...

      Radera
  4. Ja oj såklart man funderar hur det ska bli, och fyra kilometer från huset e ju faktiskt runt hörnet det.
    Men kanske för att lugna å trösta så var jag i Hangö vid foten av en jättemäktig stor fin vindmölla i helgen. Jag har alltid blivit euforisk över deras mäktighet då man kör förbi dem innan man kommer fram till Hangö. Men tänkt att dom kanske är störande om man sku bo vid foten av dem. Men nu var vi ute på svamptur där, alldeles vid foten av den enorma snurrande propellern högt uppe i skyn. Inget ljud hörde jag från dem, kanske det hörs bara i vissa frekvenser eller nåt? Och inte märkte jag den överhuvudtaget, där över huvudet, när jag satte på svampletarblicken och som vanligt började scanna av marken. Den elproducerande bjässen störde inte svamplyckan iallafall. Men jag bor ju inte där under den så vem är jag att säga. Skulle av hela mitt hjärta önska att vi klarade av nedrtrappning av elförbrukning, men hellre sku jag nog bo vid foten av en vindmölla än om hörnet till ett kärnkraftverk. Om jag får välja. Hoppas det blir bra och att eran gård ska få fortätta leva mer på mindre lika lyckat som hittills!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är nog inte så mycket oss jag oroar mig för. Det är väl mer ett allmänt oroande. Lite sympatioro så där.

      Radera
  5. Jag har alltid tänkt positivt för vindkraftverk,men sen sonen bekräftats vara mycket strålkänslig vet jag inte längre.Hur skulle han må nära en vindmölla.......A.M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch då! Det måste vara jättekämpigt. Hoppas han hittar en vardag som fungerar bra

      Radera
  6. Kan inte annat säga än att diskussionen ter sig mycket bekant för egen del. Det värsta som kan hända är dock att er fina byagemenskap tar stryk, så jag hoppas innerligt att de som sitter på en guldgruva och de som är oroliga för hälsan kan hitta en gemensam väg... Skrev dessa samliga tankar för någon vecka sedan, som sagt, mycket bekant fenomen. http://www.rotentilldetgodalivet.blogspot.fi/2014/08/svamliga-tankar-om-en-avhandling.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man har ju läst en hel del oroande och förbryllande saker om byagemenskap i tidningen i sommar. Mutor och hot och liknande. En sociolog skulle verkligen ha en idealsituation här.

      Radera
  7. Tack Evert! Jo, frågan är nog mera mångfacetterad än vad som ryms i mitt lilla inlägg. Men känslan kvarstår och det faktum att de flesta är för olika typer av positiva lösningar bara de är någon annanstans.

    SvaraRadera
  8. Hej, hej igen! Ifall någon missförstod så är jag helt för vindkraftverk. Jag är inte för kärnkraftverk. Kontentan i det jag skrev är att det är så enkelt att tycka att allt är fina fisken tills det ploppar upp ett nära ens eget hus. Då börjar det dyka upp funderingar som man vanligtvis inte tänker.

    Och tanken om den egna vardagen och samhällets bästa går inte (tyvärr) alltid hand i hand. Då är det svårt som liten enskild människa att höja sig över sina känslor och gå för det allmänt goda. När tvivlen gnager ...

    SvaraRadera
  9. Jag har blivit väldigt emot vindkraftenergi efter att 40 kraftverk uppförts på platåberget med en mosaik av myrar här ovanför oss. Det behövs så många och så höga för att ersätta kärnkraften, så många landskap blir i mitt tycke förstörda. Blinkande lampor i natten, kanske lågfrekvent ljud, fara för iskast vid kyla.

    Och sist men viktigast: det blir osämja i bygden som inte går över på flera generationer kan jag tro.

    Jag menar mig leva miljövänligt även då det gäller energiförbrukning - använder förnyelsebar vattenkraft och ved.

    I Danmark är vindkraftverken jämnare fördelat över landet: http://morfarshus.blogspot.se/2014/08/vindkraftproduktion-i-storstader-eller-pa-landsbygd.html

    Härligt med din fina självinsikt om fenomenet "not in my backyard..."

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.