måndag 3 november 2014

Balansen mellan död och liv -för en höna

Som nog ingen har missat så har vi höns. Jag har inte skrivit om dem på länge för jag har haft så dåligt samvete för dem. I många år gick våra höns lösa på gården. Året om. Och oj, vad de trivdes. Jag kunde utan vidare påstå att våra höns -ja det var minsann lyckliga höns. Höns som får leva på sina egna villkor. Sova uppe i träd om de så vill. Dra upp feta maskar ur jorden om magen kurrar.

Så kom våren och räven. Det strök med hönor till höger och vänster. Och vi hade ont i magen varje gång vi gick ut. Så vi byggde en stor utehage och hönorna stängdes in. Kycklingarna har växt till sig, uteburen har blivit full av höns. Det frodiga gräs som täckte marken finns inte längre kvar. Istället finns det en brun sörja som inte gör någon höna lycklig. Och när de ser mig springer de och trycker sig längs burens galler och kanske vill de bara ha mat, men jag tror att de vill komma ut.

Och jag som älskat höns börjar inte längre tycka det känns roligt att se på dem. Så jag släpper ut dem. Och tänker att de måste ju för tusan få LEVA! Men ser du då kommer rovhöken! Vi ser hur den stolt seglar uppe i skyn. Vi hör hur kråkorna försöker jaga bort den. Vi ser hur hönorna gömmer sig i buskar och under hus. Men alla hinner inte gömma sig. Ibland stryker det med en höna. Rättare bestämt tre hönor har vi förlorat till höken.

Och jag får sådan ångest. Ångest över att gå ut och se om det har blivit ännu ett offer, men framför allt ångest över att inte veta vad som är bättre för en höna. Att stängas in och leva ett liv som inte är ett perfekt hönsliv? Eller att släppas ut och vara lycklig ända tills någon sätter klorna i mig? Vi har många tråkiga höstveckor framför oss. Veckor som ändå fylls av krafs i rabatter, grässtrån som slinker ner och spännande skogspromenader om man är en lycklig höna. Det kan också bli veckor som tillbringas i en gyttjig bur med några sädeskorn utslängda här och där.

Vad tusan gör man åt en rovhök?

13 kommentarer:

  1. Ja, vilket dilemma! Inhägna hela gården kanske med ett jättenät som rymmer hela huset och trädgården? Det vore väl nåt...långnäsa till både rovfågel och räv!

    SvaraRadera
  2. En av de största investeringarna så här långt i min trädgård är ett plantskyddsstängsel som är 170 cm högt med nedgrävda stolpar av Robinia. Plantskyddsstängsel skiler sig från viltstängsel genom att ha fler horisontella trådar längst ner. Har för mig det är 35 mm mellan trådarna de nedersta 20 cm sean ökar avståndet successivt. Robinia är Pseudoacacia och det är enormt hållbart. Det är stenhårt så man behöver extra hårda märlor för att kunna spika fast nätet. Eventuella spikhål måste förborras. Ja det håller några decennier. Det som i slutänden avgjorde mitt val att betala mer för stolparna förutom att jag slipper giftet i de tryckare gröna stolparna är att Robiniastolparna är osymmetriska och blir gråa, de flyter in i landskapet betydligt bättre än de svarvade tryckimpregnerade stolparna. Dessutom valde jag den tunnare tråden i själva stängslet. Allt för att göra det så diskret som möjligt och inte skymma min vackra utsikt.

    Sedan jag satte upp stängslet runt min lilla gård på knappt ett och ett halvt tunnland har jag sluppit rymmande jakthundar som går fritt, inga attacker på mina frigående fåglar (höns och gäss), inga rådjurs eller älgskador varken på träd, buskar eller övervintrande grönsaker. Dessutom är det väldigt skönt med en yttre barriär för alla mina djur, rymmer grisarna ur det elektriska stängslet så är de ändå inte hos grannen eller ute på vägen. Det värsta som händer är att jag får sparka tillbaka någon torva i gräsmattan.

    Mot vägen har jag planterat Lindar, Syren och Hägg som får växa in i stängslet så det inte syns. Stora delar av stängslet används som spalje för vindruvor, björnbär, hallonbjörnbär och känsligare äpplen och päron. Mot Norr är det planterat Sälg, Lönn och mindre nötträd, de flesta skall hamlas.

    Jag kan verkligen rekommendera denna stora utgift för att kunna hålla på i lugn och ro. På några år är stängslet med lite planering en integrerad del av trädgården.

    I mina bygder är inte minst vargskyddet värt en hel del. Skönt att veta att hundarna kan springa nästan fritt och ändå vara skyddade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta var ju ett grymt bra tips. Nu har jag en bit kvar tills jag bor i hus med tomt och stor trädgård som rymmer både höns och andra djur men tipset kommer jag att spara till dess.

      Radera
  3. Våra höns går fritt i trädgården, men i år har vi inte mist en enda trots att grannarna har fått flera stycken tagna av duvhök. Den enda förklaring jag kan komma på är att kalkonerna har gått med hönsen, och att de kanske är avskräckande stora. Hundarna går också ute mest hela dagarna och det kanske gör sitt till. Men jag tror nog mer på ett kort och lyckligt hönsliv än ett långt och tråkigt.

    SvaraRadera
  4. Om man inte har möjlighet att släppa ut dem så kan man slänga in ogräs mm så de har att sprätta i. Du kan även räfsa ihop löv och slänga ut till dem. Sätter du tak på hönsgården så blir den inte så lerig.

    SvaraRadera
  5. Min dröm är att ha flera växelhagar. För tillfället har vi bara en sommarhage men jag brukar ha hönsen lösa när jag själv är i trädgården och lägga in dem i hagen när jag går in. Men en vår/höst/vinterhage är på gång nu i alla fall. Jag har planerat två ställen till där man skulle kunna ha sommarhagar också men det får kanske bli projekt på sikt... särskilt med tanke på att vi i nuläget faktiskt inte har så många höns så att de skulle behöva tre sommarhagar att växla mellan (förutom att det skulle kunna vara trevligt att ha olika raser i olika hagar då).

    SvaraRadera
  6. Jag känner till den oron du har men jag skulle nog ändå säga att ett frigående liv är bättre än ett liv instängt. Även om det fria livet inte blir lika långt. Frigående tror jag gynnar dem både psykiskt och fysiskt.
    Jag funderar på om en sådan där fågelskrämma som man sätter på taket kan vara en idé?
    Här kan du läsa lite om den: http://uteprodukter.se/fagelskramma/fagelskramma-hoken

    SvaraRadera
  7. Vi hade stängsel runt tomten (2000 m2). Både för att undvika att hönserna skulle åka bort (samt att hunden skulle kunna springa) och att vi fick utebesök på dagstid.
    Vi hade också en lite hönsgård 10*10 m, ett litet hönshus och med en 2m hög stängsel (troligtvis den som beskrivs i första kommentar; 4 * 4 cm kvadrat). Vi tog in dem varje kväll.

    SvaraRadera
  8. Jag har mina värdefulla höns och ankor instängda...sen har jag ungtuppar och myskankor frigående...och de har gått fritt hela sommaren.. Men inatt när räven kom så gick han genom nätet

    SvaraRadera
  9. Förra sommaren blev jag också av med några hönor till nån hök, men då började jag begränsa tiden de fick vara ute och släppte ut dem först sent på eftermiddagen och inte varje dag...vet inte om det hjälpte att ha lite oregelbundna tider eller om höken bara försvann, men fler har jag inte blivit av med...

    SvaraRadera
  10. Det finns ju något som kallas kycklintraktor, kanske kunde vara något att fundera på? Pratade med en arbetskamrat som gjort en enkel variant som var ca 3x4 meter. Själva hönsgården var byggd med hjul på ena kortsidan o handtag på andra, ungefär som en skottkärra. Denna drogs runt på olika ställe så att hönsen alltid hade tillgång till friskt gräs o slapp lerjorden! Enda kravet är att underlaget är något sådär plant. Ett tips kanske?

    SvaraRadera
  11. Min mor hade samma problem med höken, trots skrämmor och nät tog den en dag sig in i hönsgården för att fånga hönor. Men den blev tagen på bar gärning och infångades med ett raskt grepp. Sen stängde hon i höken på dass där den fick sitta och tänka över vad den gjort i någon halvtimme innan den släpptes ut. Vet inte om det är en metod för alla att ta till men jag tror att höken hållit sig borta efter det...

    SvaraRadera
  12. Har mist flertalet hönor både till räv och hök men när man på nära håll sett hök "döda" och äta en höna göra man vad man kan för att undvika de fruktansvärt plågsamma och smärtsamma anfallen igen. Jag låter mina hönor endast vara lösa ute på gården de timmar när jag själv är ute på gården eller i trädgården. Då är det mer liv och rörelse och risken för hökdyk minimeras. Hönsens rastgård är nätad på alla håll men det har hänt en ggn att höken tagit sig in där iaf. Svårt att stänga ute dem när de har ett smörgåsbord framför sig. För att tillfredsställa hönsens behov och sprättvilja slår jag på sommaren gräs och lägger i hönsgården, och i hönshuset har det tillgång till mycket halm- och höbrask.

    SvaraRadera