Mördarfrassen Vivi är tillbaka

Vi har tre katter. En av dem är en mördarfrass. Könet och personligheten till trots heter han Vivi.

På kvällarna när jag har lagt mig hoppar han upp i vår säng. Så smyger han fram till mig och stryker sitt huvud mot mitt ansikte. Länge, länge ligger  han på mitt bröst. Men det är enda tiden på dygnet. Annars är han tuff som få.  Vi brukar berätta om den gången han kom vandrandes över plogfårorna med en fasan i munnen.

I morse kom Jenk in och sade att han ville visa något. Han pekade på Vivi som låg orörlig i sågspånet framför vedlidret. -Är hon död? flämtade jag. (Lite paradoxalt kallas nämligen katternas egen Rambo för hon i vårt hus). För det var onekligen en väldig konstig plats att ligga orörlig på. Om än man är en katt.

-Nej hon vaktar sitt senaste byte, svarade Jenk

Stolt visade Vivi upp sitt senaste byte. En fullvuxen hare.

-Shit pomfrit (som Stefan Nilsson skulle ha sagt) vad stora de är!

Mördarfrassen Vivi har levlat upp (som datanörden i huset skulle ha uttryckt det) ...