torsdag 4 juni 2015

Fin i håret






En av mina outnyttjade resurser är mitt hår. Det är rätt långt, rätt tjockt och rätt självlockigt. Ändå hänger det mest där och slänger. Vill jag inte det skall trilla i ögonen sätts det i en slarvig hästsvans.
Så jag beslöt mig för att bjuda in min svägerska Silvia Österåker tillsammans med några långhåriga vänner på en hårkväll hos oss. Silvia är frisör och perukmakare och brinner verkligen för hår!

Åh, vilken rolig kväll det här blev och vad mycket vi lärde oss! Både frisyrer och vad olika saker skall användas till.

Min klara favorit är denna frisyr som dessutom lämpligt nog kallas "bondmoran". Vårt mål för kvällen var att lära oss frisyrer som vi enkelt kan fixa själva på max en kvart. Den här tog fem minuter.

Vi hade också som krav att det inte skulle krävas en massa hårtånger (är det tånger i plural undrar jag) eller hårvårdsprodukter.

Knepet bakom en lyckad uppsättning är ett otvättat hår. Inte massor med sprej och skum. Det låter ju som min melodi.
Vi hade även önskat oss att få lära oss vad alla hårgrejer i affären används till. Vi medelålders kvinnor kände oss lite passé om vi säger så.

Det bästa av allt var att vi förutom att lära oss det fick lära oss hur vi enkelt fixar egna -av gamla strumpbyxor och vadd. Enligt Silvia är de här mycket bättre eftersom du helt kan skapa dem enligt ditt hår i den storlek du behöver.


Inne i min "bondmora" gömmer sig bland annat denna skapelse. Det är en strumpbyxa med vadd, som dessutom klätts in med ditt eget hår som du fixerat med ett hårnät. På så vis kan du få fram exakt din egen hårfärg, vilket gör att det inte är en katastrof om den skymtar genom och håret gör att ditt eget hår lätt fäster sig kring denna.

Åtminstone jag får varje morgon massor med hår i min hårborste så att samla hår blir för mig inget problem. Annars kan man be att få hem sitt hår när man besöker frissan.

Att själv börja tillverka dylika skapelser måste jag erkänna skulle ha tagit mig emot, men när en frissa med specialinriktning peruker och teater säger att de är mycket bättre än de man köper i affären och att de på teatern bara använder dessa så är det en helt annan sak.

På en timme lärde vi oss allt från äkta fiskbensflätor, fuskiga vattenfallsflätor,
inbakade och utbakade flätor, slarviga knutar och svinryggar. Vi lärde oss att sommarens trend är det naturliga och lagom hafsiga. Så rätt för oss kändes det som. Jag vet inte hur många gånger jag under kvällen hörde. -Aha, är det så där man gör!

Tycker du det här låter kul så ordna en hårkväll! Lätt som en plätt!

3 kommentarer:

  1. Vilken kul grej att göra tillsammans! :-)
    Bra ide' att fixa eget hårinlägg, eller vad det kan heta.
    På ta om språkligheter:
    En tång, flera tänger. Fast jag kan inte förklara varför pluralböjningen blir så.

    Hälsn Anna F

    SvaraRadera
  2. Åh, jag gillade "bondmoran" skarpt! Ska nog peta ihop en såndär skapelse (som inte ser helt rumsren ut på bild, för övrigt...) och försöka mig på nåt liknande då mitt långa, hyfsat tjocka och hyfsat smutsiga (rätt ofta, måste erkännas) hår nästan alltid är antigen i en superhafsig knut eller i en fläta som får sitta i så länge att den får ett slags dreadlockskal. Jag känner att det låter på min beskrivning som att jag ser ut som en uteliggare..
    Det ironiska i sammanhanget att jag läst en sjuveckors kurs i just att sätta upp frisyrer, och att jag har en hel del hårattiraljer hemma. Heh.

    SvaraRadera
  3. sjutton också vad jag önskar jag hade längre hår!
    ser så förbaskat fint ut!
    tänker Trissan

    SvaraRadera