Att kastas tillbaka

Idag när jag satt och slösurfade på datorn (eller nej egentligen gjorde jag inte det jag jobbade med att skriva en bok och så var jag tvungen att gå in på ett spår som förde mig allt längre från det jag egentligen borde ha gjort just då) hittade jag en gammal blogg som jag skrev rätt flitigt på åren 2009-2010. Vi kan se det som att det var förstadiet till Lev mer på mindre. Stället jag övade mig på.

Hur som helst, på bloggen hittade jag följande text. Och jag kastas tillbaka till tiden när jag bestämde mig för att hoppa av det liv jag levde då.

Idag har jag beslutat mig för att sätta på blinkers, köra in till kanten och se de andra susa förbi i racerfart. Där skall jag sitta en stund och andas.
För att inte ångra mig har jag tutat till några gånger för att de andra skall märka att jag inte längre ångar på, att jag inte längre varvar upp motorn, utan att jag tar en paus.
Visst känner jag mig lite orolig. Att min motor skall rosta. Att bilmodellen inte längre kommer att kännas fräsch och intressant. Men jag är också väldigt nyfiken på vad som händer om jag öppnar dörren och stiger ut. Och sakta, sakta går över diket och in i skogen.

Ta mig tusan, var jag inte lite poetisk på den tiden ...