Första sommaren med växthuset

Tävlingen "Godaste tomatsorten" vann även i år tomaten Nyagous. Ett mellanting mellan köttig och saftig. Perfekt att skiva upp i tjocka skivor och äta med en bit god fetaost.

På andra plats kommer vår egen tomat Black Mama (som egentligen heter Black Russian, men eftersom jag glömde bort vad den heter och fick plantan av min mamma har den i många år fått heta Black Mama hos oss)

Tredje platsen kniper körsbärstomaten Sweet 100

Det blev aldrig några automatiska ventilationsluckor i vårt växthus. Vi räknade ut att kostnaden med att köpa dem och att köpa denna grunka gick på ett ut. Denna var betydligt enklare att montera och kan användas mera mångsidigt.

Apparaten heter PrimaKlima (fyndigt namn ...) och funkar så att man antingen ställer in en grad när man vill att den skall starta och blåsa ut varm luft ur växthuset (vilket gör att kall luft strömmar in genom ihåligheter) eller att den skall starta och blåsa in kall luft i växthuset.

Den har funkat rätt bra. Visst blir det jättevarmt i vårt växthus. Varmare än rekommenderat, men det har våra plantor inte mått dåligt av alls. Dessutom öppnar vi dörren när det är soligt väder och så har vi i motsatta hörnet bort "sockeln" så att luften drar igenom.

Vi tänker oss att vår PrimaKlima (som är väldigt energisnål) även kan användas när det börjar bli fara för frostnätter. Inte så att den värmer utan så att den får luften att cirkulera, vilket gör att det inte lika lätt fryser. 

Endast två rutor har gått sönder och det är faktiskt färre än vi hade räknat med så här i inkörsskedet. Varma sommardagar knäpper det här och där i växthuset och jag brukar i hemlighet tänka på skräckfilmen (Handen som gungar vaggan?) där mamman i huset glatt var inne i sitt lilla växthus och mitt i allt skärdes till döds när taket rasade in.

Vi väntar med spänning (fasa?) på vintern. 

Den lilla vinranka, som börjat sitt liv som en avklippt, torr gren från en annan vinranka har tagit sig fint och kommer nog att växa sig stor och kraftig med tiden. 

I vinter tänkte jag testa något nytt. Jag klipper av pyttesmå toppskott som jag sätter i vatten så att de får rötter och så planterar jag dem och försöker få dem att övervintra. Så har jag kraftiga plantor tidigt nästa vår.

Jag drömmer i hemlighet om ett grönt ufo som kunde hålla liv i mina experiment över vintern. Har sett en sådan "in action" för några år sedan och den verkade fungera bra. Jag har ju visserligen mina vanliga lysrör, men skall jag ha dem på hela vintern så är LED nog vettigare. 

Det har funkat finfint med halm på golvet. Vissa mindre plantor har vi aldrig orkat stöda upp utan de får växa "liggande" och det funkar finfint.

Det här är nog min klara favorit när det gäller tomater som är tåliga och producerar massor av tomater. Den gula sibiriska sorten Yantarnyi. Den är väldigt härdig och ger dig tomater även i kallt väder.

Det är lite kul hur jag först fick den i min ägo. Jag hade varit och föreläst om självhushållning i en stad som heter Nykarleby. Året innan hade tomatexperten Åke Truedsson varit och föreläst och plötsligt kom min uppdragsgivare ihåg att Åke hade lämnat några påsar med frön efter sig som jag kunde få. En av dem var Yantarnyi. Sedan dess har jag tagit egna frön av tomaten och den är en självklar tomatsort hos oss. 

Det tog verkligen sin tid innan vi började få tomater. Mycket på grund av vårt bristande förstånd i våras och på den allmänt usla sommaren. Men vilken höst vi har haft! Nu har vi tomater så vi formligen spricker av tomater.

Jag hade ju verkligen övergett alla planer på att odla tomater direkt i jorden som jag gjorde i år. Men vis av erfarenhet kan det nog hända att jag delvis gör det igen nästa år. För oj vad behändigt. Nu märker man inte längre någon skillnad på de som växt i kruka och de som växt i jord.

Att jorden nästa år kommer att befinna sig inomhus och värmas upp av glastaket kan ju hända att den fortare blir planteringsduglig.

Och visst ser plantorna bedrövliga ut, men det är för att jag har toppat och delvis avbladat dem så att tomaterna lättare skall rödna. 

Även tomatillon växer så att det knakar. Vilken växtglädje!
Även denna kom igång väldigt sent och jag hoppas verkligen att de hinner bli klara (kan en tomatillo eftermogna?).

Det svåra är ju att veta om/när de är klara. De som jag smakade för några veckor sedan smakade piss och jag bestämde mig för att verkligen inte satsa utrymme på dessa nästa år. Men så hittade jag en som hade torkat "hölje" och den smakade jättegott. Så kanske jag måste bida min tid.

Ja, hur skall man summera sommaren med vårt nya växthus? Det började på topp! Vi tyckte det var så fint och gladdes över att få inleda säsongen.

Men allt gick skit. Det växte faktiskt bättre i det gamla plastväxhuset.

Så kom hösten och allt vände. Nu är vi återigen hoppfulla inför nästa säsong med vårt nya växthus. Men först skall det klara vintern.