söndag 15 november 2015

Fotomodellen och bärexperten


I mars förra året skrev jag en recension av boken Rätt ur jorden av Bella Linde. En tid senare hörde Bella av sig och tackade för recensionen. Vi började förgylla varandras vardag med korta mejl om i princip ingenting och när jag för ett år sedan var i Stockholm bestämde vi oss för att träffas IRL. Det var vänskap vid första kramen och vi pratade som vi aldrig gjort annat. De som känner mig (och Bella) vet nog att det har vi inte gjort heller.

Vill ni höra bevis på detta kan ni höra på Bellas omtyckta pod Trädgårdslandet. 

För några veckor sedan hörde Bella av sig och berättade att hon och hennes vän Lena Granefelt gjorde en reportageresa kring Nordisk mat och skulle komma till Finland för att skriva om bärens roll i det nordiska köket. Hade jag månne tips på någon expert hon kunde kontakta? Och eftersom jag saknade Bella utnämnde jag mig raskt till nordisk bärexpert. Hur svårt kan det liksom vara?

Jag iklädde mig rollen som vilset och hjälpbehövande barnbarn o ringde morfar
-Jag skulle behöva hjälp morfar ...
-Men oj, oj, med vadå, svarade morfar korrekt
-På torsdag kommer en fotograf från Sverige som vill fotografera tranbär och jag vill inte vara själv, kan du snäääällla inte komma med.
-Ja, ja

Det har visat sig att min morfar är ett proffs när det gäller att stajla, stå blickstilla och färgmatcha sina kläder. Och det är inte ironiskt menat utan helt, helt sant. Fotografen Lena var helt lyrisk.

Det var en magisk dag. Rimfrost, dimma, tystnad. Varken Lena eller Bella hade tidigare plockat tranbär och de utbrast med jämna mellanrum hur exotiskt det var. Ja, visst är det lätt att bli hemmablind. Det är ju fantastiskt där vi bor!

En korp hördes en bit in i skogen. Mitt älsklingsljud. Fick jag önska mig ett djur jag ville vara skulle det bli en korp.

Och så kan jag berätta en hemlighet. Både Lena och Bella trampade i två vattenhål och kom hem med blöta strumpor och skor. Inte jag och morfar som fnissade lite och viskade till varandra 2-0 till Finland.

Skörden blev inte så stor (eftersom vi inte riktigt kunde koncentrera oss om vi säger så). Hemma igen blev mitt uppdrag att göra något med bären. Det blev en smoothie där jag riktigt fick bre på med bärens nyttiga egenskaper (är man expert så är man) och hur dumt det är att äta en massa superfood från andra breddgrader när det vi behöver finns i skogen. Nära och gratis.

Sedan bjöd jag Bella och Lena på vispgröt av lingon. Det var premiär för dem och väldigt omtyckt.

Ja, jag kan tänka mig att det var en ovanlig dag för både Bella och Lena. Samtidigt som det var en helt vanlig dag i mitt och morfars liv. Och vårt normaltråkiga liv fortsätter.




3 kommentarer:

  1. Så himla roligt och med morfar! Riktigt spännande :-)

    SvaraRadera
  2. Vilket roligt kortreportage om morfars tranbärsskog du gör på bloggen!

    SvaraRadera
  3. Ett trevligt blogginlägg... som vanligt! Och tranbär som är så gott!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.