torsdag 10 mars 2016

Maria i Dubai

Nu är jag här igen! Så här lång paus har jag tror jag aldrig haft från bloggen tidigare. Det är så länge sedan jag skrev sist att jag till och med fått oroliga förfrågningar om det har hänt något. Egentligen inte.

Anledningarna är flera. Dels har jag haft ett skrivprojekt som jag jobbat mycket med, vilket gjort att jag inte orkat hålla på med text och skriverier på samma sätt som annars. Dels är det en sak som inte riktigt gick som jag ville och då blev jag arg och sur och var tvungen att sura en stund. Sedan händer det inte riktigt så mycket värt att skriva om den här tiden på året.

Och så har jag varit på födelsedagskalas till Dubai! Min bror bor sedan länge i Dubai och nu var det dags för honom att fylla jämna år. Kalaset firades som sig bör i Dubai ute på en yacht, med champagne, dopp i havet och mingel. Som äkta finländare höll sig dock min familj lite i avskildhet uppe på däck och stod mest och tittade runt oss, gapade och pekade.

Dubai är fascinerande på så vis att det är helt ogreppbart hur mycket pengar det finns där. Det är så otroligt "för mycket" av allt. Man skulle kunna ta minsta pyttelilla byggnad och ställa i Finland och det skulle bara vara Wow! Allt skiner, allt är strålande rent, bilmotorerna spinner, kvinnornas blingbling glänser.

Samtidigt är Dubai otroligt äckligt. Tvättar du händerna efter toalettbesöket är det direkt en liten osynlig kvinna som putsar upp efter dig. Handlar du i mataffären är det en liten pakistansk man som plockar i din väska. Står du i den lokala banken och skall växla pengar kommer en vakt och säger åt indierna framför dig att ställa sig längst bak i kön. Åker du en bit utanför stadskärnan ser du bussarna fullproppade med byggnadsarbetare som kör mellan arbetsplatserna och barackerna de bor i. Ofta sitter de och sover. Liv är så oerhört olika värda i Dubai (och förstås inte bara där). Och jag kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i hur de tänker. Hur känns det för dem att vara långt hemifrån och jobba för en billig peng och sedan se dem som vältrar sig i lyx? Hur kändes det för de indier som tog en selfie framför den röda limousinen med plats för 30-personer när vi skrattandes vinglade fram och steg in. Vi och våra barn. Tillsammans.

Men det är delvis därför jag inte har hört av mig på en stund. Jag har festat i Dubai. Vill du räkna ut hur många slavar som jobbar för dig kan du göra det här. Jag har 58 stycken.


8 kommentarer:

  1. Åh så roligt med ett nytt inlägg! Jag kikar in nästan varje dag och har varit lite orolig när inte ens en liten pelargonstickling har kommit upp... Gott att du är tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att vara tillbaka. Speciellt när man får så här trevliga svar : )

      Radera
  2. Har läst din nya bok.
    Den var super. Ska nog köpa den i födelsedagspresent till mig själv :)
    /Malin

    SvaraRadera
  3. Jag slutar aldrig förvåna mig över hur en del människor kan rättfärdigar sig själv att vräka sig i pengar och saker medan människan bredvid inte har till sina basala behov. Vilken arrogans att tycka att man är värd allt, särskilt när det är på bekostnad av andra, vilket stora pengar oftast är.

    SvaraRadera
  4. Huh, det verkar ha varit en resa som väckt tankar, när kontrasterna blir verkligt påtagliga. Såhär i vårt vardagsliv är det lättare att inte se dem, vårt liv är inte fullt så blingigt och vi ser inte de slavar som jobbar för oss i andra länder. Jag tänker på det ibland men men... sen blir det inte så mycket mer av det.

    Jag läste din bok, TACK! Det var en glädje, så fint layoutad, bilderna och pärmen! Det gick i ett nafs :) Jag måste kanske låna den på nytt på bibban eller sedan köpa den, där fanns så många recept och grejer jag funderat på, rakt på sak och samlade i vackra pärmar.

    SvaraRadera
  5. Dubai, raka motsatsen till ditt vanliga liv? Det är kul att byta till motsatsen ibland. Intressanta och relevanta iakttagelser om livet i D.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.