Handgräva en brunn -del 2

Vi fortsätter vår brunnsgrävning och det är i detta skede som barnarbete blir aktuellt. Hink efter hink med lera hissas upp ur brunnen. Notera den icke-ergonomiska ställningen. Det var stört omöjligt att lyfta på ett "bra" sätt.

Dottern stod ut lite mer än en timme. Sedan tog jag över. Följande dag hade vi båda ont i ryggen och sjukskrev oss.

Det som är ett problem när man har en man som Jenk är att när man av någon anledning inte kan hjälpa till så vet man att han gör det själv. Så när ingen hjälpte till så bar han hink efter hink uppför stegen.

Jag borde ha filmat hans färd från botten till toppen för han visste inte om att jag stod på kanten och tittade och ni skulle veta vilka ljudeffekter jag fick ta del av. Det var stön och vrål som skulle ha gjort den mest rutinerade tyngdlyftare avundsjuk.

Ibland kan man undra om han har allt rätt mellan öronen

Leran som kommer upp ur brunnen är av finfin sort och skulle säkert kosta massor på någon fin salong. Känns nästan lite syndigt att köra det till skogs. Vattnet som vi pumpar upp ur brunnen är svagt grumligt och jag inbillar mig att det kommer att vara bra för mina växter. Nu när jag tänker så skall ni se att det täpper till deras kapillärer och alla dör.

En bild som vittnar om att barnen är tvungna att hitta på egna sysselsättningar eftersom föräldrarna inte bryr sig om att vara med dem. 

Scheisse! Ein Stein! Ein grösse.

Nej! När vi var nere på 2,50 dök det upp en stor sten. Det blev en sömnlös natt innan Jenk klurat ut hur han skulle göra.

Nu måste väl tilläggas att man inte alltid kan gräva så här vårdslöst som vi. I många jordar är det farligt att stå i en liten grop flera meter under marken eftersom sidorna kan rasa in. På sådana ställen behöver man stötta upp sidorna medan man jobbar i brunnen. Men här var vi gräver har vi den typen av jordmån som är stabil och säker. Plus att Jenk är utbildad anläggningstekniker och kan sin sak. Påstår han i alla fall.

Som tur var hittade vi en liten vattenåder (eller troligen en liten förgrening från en vattenåder) på 2,80 cm djup så nu hade Jenk något att vara glad över.  Han hade ju nämligen mätt djupet på brunnen till 3 m. Trots att det var en väldigt liten "åder" så strömmade det in vatten rätt bra.

Jag hade ju mätt djupet på brunnen till 3,50 och tror ni inte att Jenk när han fortsatte gräva hittade en till (en större) vattenåder på 3,30 ! Kanon.  Och vad demokratiskt och bra att vi båda fick ha rätt.

Någon frågade i förra inlägget om hur vi tog ut djupet på brunnen med hjälp av en slagruta. Vi använde två olika sätt. Jenk ställde sig där brunnen skulle grävas och så gick han med slagrutan ut från brunnen åt alla kanter. Varje gång gav slagrutan utslag efter 3 meter så då "visste" han att det skulle komma en vattenåder på cirka 3 meter. Jag ställde mig på brunnen och fick slagrutan att "snurra". Varje snurr är 1 meter och den snurrade tre och en halv gång. Så kan det gå ...

Om vi nu med hjälp av en sänkpump pumpar brunnen tom så tar det ett halvt dygn innan vattendjupet är 2 meter. Inte illa.

Det finns två olika typer av brunnar (om jag förstått det rätt). Den ena är brunnar som får vatten från grundvattnet. Man ser att det sipprar in vatten genom brunnens väggar och det här är grundvattnet som strömmar in. Hos oss började grundvattnet när vi grävt cirka 1,5 meter och vi grävde 1,5 meter till under de nivån innan vi hittade vår vattenåder. Skulle vi inte ha hittat någon vattenåder skulle nog brunnen ha funkat ändå, men när grundvattnet sjunker under varma och torra somrar är det stor risk att brunnen skulle torka ut.

Den andra typen av brunn är den som fylls på med hjälp av en eller flera vattenådror. De här ådrorna ger ofta en bättre brunn, med bättre kvalitet på vattnet och mindre risk att brunnen torkar ut.

I nästa del av den spännande följetongen "Handgräva en brunn" får ni ta del av fortsättningen på projektet.