onsdag 21 december 2016

Sy egna fruktpåsar

"Om var fjärde finländare skulle använda en fruktpåse av tyg istället för engångspåsar skulle man spara miljontals plastpåsar bara i Finland". Så skriver Röda korset på sin hemsida. Lagom inför julhandeln har de börjat sälja tygpåsar för frukt och grönt. Så där kan du köpa om du inte orkar pyssla själv.

Själv är jag ju för det där med att fixa själv och eftersom det fattades några klappar i säcken tänkte jag att jag tråcklar ihop några så här i sista minuten.

Jag valde ett tunt linnetyg, en plastficka från min tidigare fackförening och fyra bitar kardborrband. Klart!

Tycker du att min beskrivning är i knappaste laget kan du t.ex. kolla bloggen Sandydowns.

Och hör du till dem som absolut inte tänker överge affärens små genomskinliga fruktpåsar har jag bara en order.

-Inse för Guds skull att bananerna och kålhuvudet INTE behöver sättas i en påse. Någon rim och reson får det väl ändå lov att vara.

fredag 16 december 2016

Några tankar om karnism

När jag brukar vara ute och föreläsa om självhushållning brukar jag berätta om fåren, kalkonerna och kaninerna som i tur och ordning har bott på vår gård. När jag berättar om kalkonerna brukar jag alltid säga att -Och så är det rätt så enkelt att slakta en kalkon, eftersom de är så fula. Då skrattar nästan alla.

Sedan brukar jag berätta om våra köttkaniner och att de ur ett miljöhänseende och ur ett självhushållarperspektiv är ett av de vettigaste sätten att skaffa sig kött på. Så brukar jag berätta om hur svårt det är att slakta en ullig, gullig kanin och att en av anledningarna till varför vi slutade med kaniner är att en av döttrarna var livrädd för att det skulle komma ut att vi var kaninmördarfamiljen. Då sitter alla och ojar och vojar sig över kaninerna.

Jag har länge tyckt det har varit fascinerande hur olika vi behandlar djuren omkring oss. Till exempel tycker väldigt många att det är hemskt att slakta och äta en kanin, medan de gladeligen äter griskött. Nu är jag ju ingen expert i teoretisk bemärkelse, men jag har ju en del erfarenhet av det ena och de andra. Och därför skulle jag försynt vilja påpeka att det med stor sannolikhet verkar förhålla sig så att en gris är ett  mer intelligent djur än vad en kanin är. Hur ni väljer att gå vidare med denna information (som jag inte tror är någon överraskning för flertalet av oss) är upp till er. Och det är precis detta jag tycker är så intressant, hur vi väljer att se och tänka kring djuren, köttet och vår del av deras död. Och det här är i ett nötskal vad karnismen handlar om.

Jag fick nämligen höra om en bok som heter Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor. Bokens underrubrik lyder Karnismen, trossystemet som gör att vi kan äta vissa djur men inte andra. Och eftersom det är precis det jag gått och funderat på länge så klickade jag hem den på nätet.

Boken är väldigt bra och har gett mig en hel del insikter. Egentligen är det en bok som alla borde läsa, problemet är ju bara att böcker som behandlar frågan om varför vi egentligen äter djur inte läses av de som äter kött. Jag tror att flertalet läsare av boken faktiskt redan är övertygade vegetarianer. Men eftersom jag tycker att det är viktigt att leva ett medvetet liv och fundera genom sina val, behöver vi fundera på varför vi gör som vi gör och det kan vi aldrig göra om vi aldrig utmanar tanken. Sedan har jag inga problem med att man är en medveten köttätare, det är det omedvetna ätandet som jag har lite svårare med. Majoriteten av oss har inga problem med att säga -Jag älskar djur, samtidigt som vi (ofta omedvetet) stoppar in en köttbit i munnen. Många veterinärer har valt yrket för att kunna rädda livet på djur -samtidigt som de äter kött. Förstå mig rätt, jag dömer verkligen inte någon. Jag äter ju kött själv om än väldigt sparsamt numera. Det jag vill få fram är att jag tycker det är så intressant hur våra tankar vandrar och hur vi för oss själva rättfärdigar våra tankar. Eller det kanske vi inte gör, för vi tänker tanken kring att äta kött sällan till slut.

Nåja, boken är lättläst, stundvis hemsk (men det hoppade jag över) och tar upp intressanta frågeställningar utan att bli en bok som förespråkar vegetarism. Istället belyser den karnism -tron varför det är okej att äta djur (åtminstone vissa).

Låt mig återge tre saker som lämnat starkast i mitt minne

1) Vi gör en klar åtskillnad mellan keldjur och middagsmat. När ett djur faller inom vår kategori "middagsmat" tillåter vi att det behandlas sämre, gärna med resultatet att kilopriset på kött hålls lågt. Det sätt som de flesta produktionsdjur behandlas på idag skulle vi sällan tillåta med våra keldjur. Skulle någon behandla en hund såsom många t.ex. grisar behandlas skulle utövaren direkt få bötesstraff. Många djur är rätt så rättslösa.

2) Varje år slaktas det 10 miljarder djur i USA. Det är detsamma som 19011 djur i minuten eller 317 djur i sekunden. Dessa 10 miljarder djur är nästan dubbelt så många som jordens mänskliga befolkning. Tänk, bara i USA! På ett år! Och tänk dig vad mycket rum dessa djur måste kräva. Skulle vi tänka 10 miljarder människor skulle de behöva 263 000 fotbollsplaner för att rymmas. Skulle vi rada upp oss efter varandra skulle raden bli över 3 miljoner km lång. Med det skulle vi komma till månen tur och retur fyra gånger. Så var håller alla djuren till? Hur ofta ser du ett produktionsdjur? Inte ens jag som bor ute på landet ser så speciellt många. Tror du fortfarande att de hoppar omkring glada och lyckliga på en blomsteräng? Nej, det gör de inte. En viktig förklarande del i karnismen är att dessa djur inte existerar i vår subjektiva verklighet. Det är som de bara plopp mitt i allt skulle uppstå i kyldisken. Vår tankekopplingen mellan levande djur -god biff är svår för oss att göra eftersom vi aldrig ser djuren. De flesta människor ser inte djur idag, om det inte rör sig om husdjur. Hur många har du sett i år?

3) Och det för oss in på sista grejen. Är det inte lite smålustigt att vi gärna skickar vykort och bilder till varandra med små ulliga, gulliga kycklingar för att sedan äta kyckling till middag? Hur kan kopplingen mellan det gulliga och det groteska saknas? Vad är det som gör att våra tankar hoppar över några steg?

Som sagt, jag tycker att det filosofiskt och moraliskt är en mycket intressant bok. Rekommenderas starkt!

torsdag 15 december 2016

När det lackar mot jul

I år tycker jag det känns extra skönt i vår julpyntade stuga. Vår yngsta dotter som tidigare har velat ha fram precis alla tomtar som bara funnits att frambringa, har sansat sig och tycker att det är helt okej att ha det lite mera sparsamt.

Det räcker så fint med en vacker julduk på väggen, ett gammalt zinkfat som ljusfat och en gammal kakform till mandarinerna.

Och jag skulle vilja passa på att säga några ord om juldukar. Än är det fullt möjligt att fynda jultextilier till ett billigt pris. Duken på borde köpte jag för några dagar sedan för 4 €. Och det är ännu inte ovanligt att hitta gamla hederliga Finlayson dukar för en spottstyver eller finska signerade, tryckta väggbonader eller löpare. Ut och fynda! Så mycket vackrare än nytt ...

Och som ni märker tycker jag att vitt är för fegisar ...

måndag 12 december 2016

Är pojkar faktiskt diskriminerade i skolan?

Igår var det i vår lokala dagstidning en artikel med rubriken "Passar våra skolor bättre för flickor?" . Artikeln lyfte fram det faktum att högtadiepojkar i årets pisa-undersökningen fått sämre studieprestationer än flickorna. Eftersom jag dels är tonårsmamma till både flicka och pojke och dels sedan en månad tillbaka några gånger i veckan hoppar in som vikarie på högstadiet inom ekonomi läste jag artikeln med stort intresse.

På ett sätt skulle jag bara vilja rycka på axlarna och säga -So what? I de första PISA-undersökningarna hade pojkarna bättre resultat än flickorna, nu har flickorna kommit ikapp och gått förbi. Det är väl bra? Det är väl jämlikt? Att alla i tur och ordning har möjlighet att toppa resulateten. Någon grupp är vanligtvis bättre och i år var det flickorna. Men det kanske inte är så här enkelt.

Michael Uljens, professor i pedagogik vid Åbo Akademi menar att det verkligen inte är så här enkelt. Vårt jobb för att öka jämställdheten och gynna flickor och kvinnor har skett på pojkarnas bekostnad. Och det här har nu lett till att pojkarna inte har lika bra inlärningsmiljöer som flickorna.

Det här låter lite märkligt. Är det faktiskt så stor skillnad på hur man lär sig? Det tror jag inte. Det som jag tror är den största skillnaden är att det bland flickor ofta är mera okej att vara duktig i skolan än bland killarna. När man kommer till högstadiet är det på sätt och vis som ens liv sätts på paus för en kort stund. Konstellationerna ändrar, nya gäng bildas, nya identiteter skapas och man skall antingen ha turen att komma i ett gäng som värdesätter ambitioner och prestationer eller vara stark och tusans så modig för att i den här åldern stå upp för den man egentligen är. Är man en högpresterande kille gäller det verkligen att vara stark på många andra områden för att inte den "nördiga plugghästen" först och främst skall ses av andra. Det sorgliga är att jag faktiskt tror att många killar drar ner varandra genom att inte tillåta varandra att vara duktiga i skolan. Tjejer snarare sporrar varandra. Och det här är så intressant för det är ju precis detta man sett i företagsvärlden väldigt länge. Männen sporrar varandra och deras inbördes jämförelser gör att de ständigt utvecklas. De kvinnliga företagarna har haft svårare att visa framfötterna och många kvinnor har haft svårt att låta andra lyckas utan att de giftiga tungorna börjar tala. Detta börjar som tur är allt mer luckras upp.

Kanske är det i skolvärlden dags att främst ta itu med en grundläggande diskussion kring att våga lyckas och kring att våga låta andra lyckas.

Vad tror ni?

En av årets bästa böcker!

Ja, jag måste erkänna att jag bara hunnit läsa 56 sidor i boken Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben, men jag utnämner den ändå till en av de böcker som förändrat mitt sätt att se på världen.

Och nu är vi inte inne på andlighet och flum, trots att en del säkert ifrågasätter skogsvaktare Peters sätt att se på sin omgivning, utan det här är en bok där författaren sakligt och intressant berättar dels om forskning kring skog och träd och dels beskriver sin långvariga relation till sin arbetsplats -skogen

Det jag hittills -på mina 56 sidor- har lärt mig är att träd kan kommunicera. Detta sker dels genom hörbara knäppningar i deras rötter, utsöndrande av doftämnen, med för oss icke hörbara (men mätbara) skrik när de lider av torka och via deras egna underjordiska nätverk som upprätthålls av svampmycel. Jag har även lärt mig att träd kan känna smak. Alla insekter har en egen smak på sin saliv och genom forskning har man märkt att träd vid vissa angrepp utsöndrar gift till sina blad, medan andra insektangrepp går dem helt obemärkta förbi.

Jag har lärt mig hur man på trädens grenar kan se vilka träd som "hör ihop" och under jorden har flätat ihop sina rötter med varandra. Och jag har lärt mig att planterade träd på så vis "är förstörda" att de aldrig kan fläta in sina rötter med andra individer. De är och förblir ensamvargar.

Åh, vad jag ser fram emot resten av boken! På baksidan av boken står det 'Peter Wohlleben har gett tillbaka skogen dess själ' och det är verkligen sant! Mina ögon är öppna på ett helt nytt sätt när jag ser ett träd och jag har verkligen fått en större vördnad för skogen. Jag vet faktiskt inte hur vi skall klara av att hugga en julgran ...

Så vill ni ha en upplevelse ... läs boken!

lördag 10 december 2016

Ge hyacinten kalla fötter

För mig är det absolut nödvändigt att huset i juletid doftar hyacint. Det finns inget härligare än att komma in efter en vinterpromenad och mötas av värme och hyacintdoft.

Eftersom jag är sparsam brukar jag inte slösa mina pengar på stora blomsterkorgar eller arrangerade hyacintformationer. Nej, för doftens skull räcker det gott och väl med en fulhyacint undangömd i något hörn.

Eftersom många affärer har kampanjpris på hyacinter brukar det dock hända att fler än en hyacint följer med mig hem. Då får de andra snällt vänta i kylskåpet där de sover så snällt tills deras kompis doftat klart och behöver bytas ut.

Det här knepet kan du även ta till om du har drivit upp egna hyacinter och tycker att de utvecklas lite väl snabbt. Då är det bara att ställa in dem i kylskåpet och vara väldigt sparsam med vattnet så brukar situationen reda upp sig. 

tisdag 6 december 2016

Stängda dörrar i hönshuset

Sedan ungefär en vecka tillbaka är dörren stängd i hönshuset och hönsen får glatt finna sig i att varken kunna titta ut och betrakta vädret eller picka i den stelfrusa jorden. Det är nämligen fågelinfluensa i södra Finland och oron för att den skall sprida sig är stor. Så för några dagar sedan kunde vi läsa på tidningen att Evira bestämt att höns och andra tamfåglar skall hållas instängda åtminstone fram till slutet av maj. Slutet av maj!!! Nu tror jag hönsen tycker det är rätt skönt inne i värmen, men stackars, stackars höns om de tvingas sitta inne när vårsolen börjar värma ...

Nåja, det är bara att vänta och se.

måndag 5 december 2016

Färga håret med bär och rotfrukter.

Mina stackars döttrar har aldrig fått färga sitt hår. Orsaken är att jag inte vill att deras kroppar via håret skall dra i sig en mängd giftiga ämnen. Det har egentligen aldrig varit ett problem, eftersom de förstått orsaken till förbudet och jag har själv verkligen föregått med gott exempel.

Till min glädje har yngsta dottern börjat söka och experimentera med alternativ till affärens hårfärg. Sådant vill jag verkligen uppmuntra!

Förra veckan hjälpte jag henne att kleta mosade blåbär i håret och det gav slingor i en mörk lila nyans som syntes helt bra och höll i sig rätt länge. Igår smet hon in i badrummet med en burk konserverade rödbetor som hon tydligen använde spadet av (vad gjorde hon med resten av innehållet undrar jag nu ?). Det gav en jättefin röd färg som jag var tvungen att fotografera och dela med mig av.

Jag funderar faktiskt på att låta henne göra en ekofärgning till julklapp, men samtidigt vill man ju inte förslöa henne och ta bort hennes experimentlusta. Är det någon läsare som har fler exempel på saker man kan färga sitt hår med? Citron är ju till exempel ett knep för ljusare hår som man ofta hört om.