onsdag 21 mars 2018

Var är du ...


För någon vecka sedan fick jag ett mejl av Eva som med frågan -"Var är du?"

Nu är jag här. Jag behövde en paus. Ja, jag behövde vila tills tankarna började snurra igen. Låt mig berätta varför.

1) Nästan än vad som hände i mitt självhushållande liv så kände jag att det där har jag ju redan skrivit om. Det kändes onödigt att jag skrev om saker som du kunde läsa om i arkivet. Så jag hade allt svårare att komma på vad jag skulle skriva om. Kanske kan man även säga att vi blev lite slöare när det gällde graden av självhushållning, men jag skulle säga att vi mer hittade de grejer vi ville fokusera på. Vi började äta allt mindre kött, dottern blev vegan och vips var alla djur förutom hönsen borta ur vårt självhushållande liv. Och det händer liksom lite mer i ett fårliv än i ett morotsliv om vi säger så ...

2) Det kändes som jag målat in mig i ett hörn. Bloggen blev större och större, vilket naturligtvis var jätteroligt. Samtidigt blev det en stress att producera material, för det skulle ju vara dumt att överge ett vinnande koncept. När jag märkte att bloggen började ha för stor inverkan på mitt liv, beslöt jag mig för att ta paus. Det kändes som ett strategiskt väldigt dåligt beslut för jag hade ju jobbat så hårt för att komma dit jag ville. Men jag kände att det var inte anledningen till varför jag skulle fortsätta om det inte kändes kul. Jag vet inte hur många intervjuer jag svarat på, hur många hönor jag hållit i medan jag lett så tänderna gnistrade eller hur många gånger jag tackat ja till att medverka i det ena och det andra. För det är ju bra att synas, tänkte jag. Men efter ett tag blev osynligheten det jag behövde. Och det krävdes ett mod att sätta paus, samtidigt som de personer som startade samtidigt med mig startade poddar, gjorde filmer, skrev böcker osv.

3) Jag började jobba. Och då kände jag ju mig som en jättestor bluff. Jag som i media visades upp som personen som sagt upp sig, vågade vara annorlunda och sade nej till lön på kontot varje månad. Själv har jag försökt att ge en rättvis bild av mig själv på bloggen, men jag märker att bilden av mig finns i 57 olika tolkningar. Men jag har faktiskt aldrig haft ett motstånd till att jobba, bara till att jobba med sådant som inte känts meningsfullt eller spännande. Och när jag över en natt fick frågan om jag ville jobba som högstadielärare i tre veckor, tänkte jag att det här blir ett äventyr. Och det blev det. Och tre veckor, blev 53 veckor. Jag jobbade som ett tok. I vissa perioder hörde jag till de lärare som jobbade mest timmar i klass i hela skolan och eftersom jag inte är lärare tillbringade jag många timmar med att förbereda lektionerna. Men det gav mig väldigt mycket. Så att sätta mig ner med bloggen var inte ett alternativ.

4) Mina tankar vandrade vidare. Självhushållning är ännu något jag älskar att prata om, men för mig har det blivit vardag och som sagt jag har skrivit om det mesta känns det som. Saker som jag själv ligger och funderar på är 1) Hur kan vi hushålla med oss själva. Vad är liksom den personliga utvecklingen av att vara självhushållare. Hur kan vi räcka ett helt liv? 2) Hur kan vi rädda världen. Vad är möjligt för den enskilda individen att göra? Hur kan vi påverka? Hur kan vi förändras? 3) Hur påverkas vi av det vi äter?  och naturligtvis 4) Vad är meningen med livet? (obligatorisk fråga, ha ha)

Jag har ingen aning om någon längre finns kvar. I dagens sociala värld är det snabba avtryck som gäller och man får inte tveka med publicera-knappen för länge. Speciellt inte så länge som jag gjort. Kanske åtminstone Eva, som skickade mig mejlet finns kvar. I så fall Eva, är det här speciellt för dig! Finns det andra som finns kvar så hoppas jag att ni vill hänga med Maria 3.14

3.14 är som ni säkert vet Pi. Ett tal som aldrig upprepar sig och som håller på i det oändliga. Lite som jag ...

18 kommentarer:

  1. Fint att höra du har det bra!

    SvaraRadera
  2. Härligt! Livet är ju till för att levas..men nog har jag saknat dina underfundiga texter..Kram från Sverige!

    SvaraRadera
  3. Kul att läsa, fortsätt att göra din grej oavsett vad ����

    SvaraRadera
  4. Hejsan!
    Bloglovin håller koll åt mig :)
    Med vänlig hälsning Malin

    SvaraRadera
  5. Jag är kvar :-)

    SvaraRadera
  6. Hej, livet går ju vidare, men jag längtar efter att läsa din bok (ligger nog i brevlådan idag) och din blogg. Under det här året tänker vi bli självhushållare och jag är säker på att du har massa bra råd och tips som är till stor nytta även om din närvaro här inte är lika frekvent. Kram

    SvaraRadera
  7. Kul att höra från dig ��

    SvaraRadera
  8. Trevligt att höra ifrån dig!

    SvaraRadera
  9. Du är ju en människa och ingen produkt och inget varumärke. Glad att du verkar må bra!

    SvaraRadera
  10. Gott att se dig på bloggen igen. Kikar in då och då för att läsa dina texter. Ser fram emot 3.14 ;)

    SvaraRadera
  11. Kul att du dök upp så här lagom till vårens ankomst:)
    Hälsningar från Norge

    SvaraRadera
  12. GODA NYHETER GODA NYHETER

    Jag är min fru Mirabel Daniels är en pålitlig och legitim långivare.
    Vi erbjuder reella och enkla villkor med en räntesats på 2%. från
    $ 1000 - $ 100.000. Euro och pund IDR. Jag ger också lån till entreprenörer för:

    Personlig kredit,
    Studielån,
    Transportkredit
    Företagslån.
    företagslån

    kontakta mig direkt för mer information.
    E-post: mirabeldanielloanfirm@gmail.com

    SvaraRadera
  13. Anneli i Trollhättan28 mars 2018 09:52

    Vad kul att du är tillbaka på bloggen! Jag har tittat in här med jämna mellanrum för att se efter tecken på liv, och nu kom det :)

    Och kanske har du rätt i att mycket info redan finns i bloggens arkiv men det är ändå kul att få till sig tips om igen. Det är så inspirerande att läsa.

    Så kul att du är tillbaka.
    Hälsningar från Sverige

    SvaraRadera
  14. Jag vill gärna läsa dina fortsatta tankar :-)

    SvaraRadera
  15. Man behöver inte göra samma sak hela livet. Det tänker jag mer och mer på. Livet har olika faser med olika innehåll. Jag tycker det ska bli intressant att läsa vidare om hur man går vidare i livet och vad som är betydelsefullt för en. Och så lärare. Det är väl helt fantastiskt att du arbetar som lärare. Det är ju någonting som verkligen behövs och där man kan göra skillnad i sin närmiljö för många barn och unga. Lycka till!

    SvaraRadera
  16. Åh så jag känner igen mig!
    Fast jag jobbar fortfarande som högstadielärare efter snart fyra år och min blogg har också haft ett mycket långt uppehåll...

    Du har en intressant blogg, läser bakåt om allt ert odlande och djurskötande.
    Så har vi också gjort - tidigare! 😃

    SvaraRadera
  17. Roligt att vara tillbaka när jag har så här många härliga läsare! Tack för att ni finns

    SvaraRadera