Den förbaskade lönen

Trots att jag har varit i det en gång tidigare, d.v.s. slutat jobba, är det lika svårt denna gång. Vad är det som är svårt kanske du nu undrar? Jo, att acklimatisera sig från att vara som de flesta andra. Gå till jobbet, tjäna pengar, få in fast summa på kontot varje månad. Den första dagen efter att jag slutade jobba tänkte jag nog på jobb och pengar var femtonde minut. Ja, jag överdriver inte. Är det okej att ligga här och läsa en bok? Nu tjänar jag ju inga pengar? Tänk om jag inte får något jobb? Tänk om jag inte får några pengar? Vad skall andra tycka? Borde jag gå och GÖRA något?

Idag var jag och hälsade på en vän. Plötsligt sade hon -Jag tänker aldrig på pengar. Jag och min man diskuterar många andra saker, men vi diskuterar aldrig pengar. Och jag blev så fascinerad och rätt avundsjuk. Så vill jag ju också att min hjärna skall fungera. Att jag utgår från att saker och ting ordnar sig. För det gör det ju för min vän. Och så har det alltid gjort för mig. Men innan min tanke lugnar ner sig så mycket så att jag kan inse detta är det svårt. Vad lätt det var att fastna i ekorrhjulet igen ... och vad svårt det är att tvinga hjärnan att inse att det är okej att dra fötterna efter sig så att hjulet stannar.

Vet ni något riktigt hemskt ... när jag låg där i sängen, en solig förmiddag och läste min bok, samtidigt som jag tänkte att det här är nog inte riktigt okej (att ligga här och inte jobba, alltså) då tänkte jag en riktigt hemsk tanke. Boken som jag läste handlade om en kvinna som insjuknat och tillfrisknat i cancer och plötsligt tänkte jag att om jag skulle vara sjuk och ligga här och läsa en bok en solig förmiddag då skulle det vara helt okej. Då skulle till och med folk tycka att det är jättebra att jag inte jobbar utan att jag istället vilar upp mig.

Nu är det ju verkligen inte så att jag önskar mig en sjukdom. Nej, verkligen inte. Men det slog mig hur hemskt det är att vi ofta tycker det behövs en legitim orsak för att njuta av livet, en helt vanlig förmiddag när "alla andra" jobbar. Hur samhällets syn på "att vara duktig" ger många av oss rejält dåligt samvete när vi inte följer strömmen. Och hur urbota dum man är när man befinner sig på livets gräddhylla -solen skiner, du behöver inte jobba, du läser en bok och du mår rätt fint- och inte fattar att uppskatta det utan istället besudlar stunden med att tänka på jobb och pengar!!! Jag blir så trött på mig själv.

Men, det kommer att gå över. Jag kommer att stilla tanken. Jag kommer att börja se njutningen runt omkring mig. Jag kommer att klara mig. Alltid. Maria 3,14.