tisdag 27 mars 2018

Den förbaskade lönen

Trots att jag har varit i det en gång tidigare, d.v.s. slutat jobba, är det lika svårt denna gång. Vad är det som är svårt kanske du nu undrar? Jo, att acklimatisera sig från att vara som de flesta andra. Gå till jobbet, tjäna pengar, få in fast summa på kontot varje månad. Den första dagen efter att jag slutade jobba tänkte jag nog på jobb och pengar var femtonde minut. Ja, jag överdriver inte. Är det okej att ligga här och läsa en bok? Nu tjänar jag ju inga pengar? Tänk om jag inte får något jobb? Tänk om jag inte får några pengar? Vad skall andra tycka? Borde jag gå och GÖRA något?

Idag var jag och hälsade på en vän. Plötsligt sade hon -Jag tänker aldrig på pengar. Jag och min man diskuterar många andra saker, men vi diskuterar aldrig pengar. Och jag blev så fascinerad och rätt avundsjuk. Så vill jag ju också att min hjärna skall fungera. Att jag utgår från att saker och ting ordnar sig. För det gör det ju för min vän. Och så har det alltid gjort för mig. Men innan min tanke lugnar ner sig så mycket så att jag kan inse detta är det svårt. Vad lätt det var att fastna i ekorrhjulet igen ... och vad svårt det är att tvinga hjärnan att inse att det är okej att dra fötterna efter sig så att hjulet stannar.

Vet ni något riktigt hemskt ... när jag låg där i sängen, en solig förmiddag och läste min bok, samtidigt som jag tänkte att det här är nog inte riktigt okej (att ligga här och inte jobba, alltså) då tänkte jag en riktigt hemsk tanke. Boken som jag läste handlade om en kvinna som insjuknat och tillfrisknat i cancer och plötsligt tänkte jag att om jag skulle vara sjuk och ligga här och läsa en bok en solig förmiddag då skulle det vara helt okej. Då skulle till och med folk tycka att det är jättebra att jag inte jobbar utan att jag istället vilar upp mig.

Nu är det ju verkligen inte så att jag önskar mig en sjukdom. Nej, verkligen inte. Men det slog mig hur hemskt det är att vi ofta tycker det behövs en legitim orsak för att njuta av livet, en helt vanlig förmiddag när "alla andra" jobbar. Hur samhällets syn på "att vara duktig" ger många av oss rejält dåligt samvete när vi inte följer strömmen. Och hur urbota dum man är när man befinner sig på livets gräddhylla -solen skiner, du behöver inte jobba, du läser en bok och du mår rätt fint- och inte fattar att uppskatta det utan istället besudlar stunden med att tänka på jobb och pengar!!! Jag blir så trött på mig själv.

Men, det kommer att gå över. Jag kommer att stilla tanken. Jag kommer att börja se njutningen runt omkring mig. Jag kommer att klara mig. Alltid. Maria 3,14.

10 kommentarer:

  1. Jag tycker att du har en så otroligt sund inställning till livet och blir väldigt inspirerad av dig. Kämpa på med att komma över det dåliga samvetet. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Cajsa, det gör mig så glad att höra att du tycker så. Kram!

      Radera
  2. Väldigt intressanta resonemang du hade! Jag håller på att arbetstränar och försöker jobba mig tillbaka efter att ha varit sjuk i utmattningssyndrom.

    Har verkligen tänkt på det där med att vara "duktig" och "göra rätt för sig" och hur det ställer till det i skallen på en.. Det är svårt att inte tänka på pengar och hur det ska gå. Men det brukar ju lösa sig, precis som du skriver! Det bästa är om det löser sig så bra som möjligt, men det brukar lösa sig i alla fall.

    Jag försöker verkligen lyssna ordentligt på kropp och själ nu och njuta av det som är just nu! Försöker göra det så hållbart som det bara går för mig, mina nära och kära och för världen i stort.

    Jag tänker också på mig som en ny förbättrad version, Sara 2.0, men jag gillade verkligen ditt sätt att tänka med 3,14! :) Gillar verkligen att du skriver lite igen! Gillar att läsa fast jag har två böcker av dig. Jag finns kvar!

    Sara 2.0

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att ha dig kvar Sara! Lycka till med livet! Det kommer att gå bra. Du har ju fattat en stor del av poängen.

      Radera
  3. Kul att du är tillbaka! Jag känner igen mig extremt mycket i din känsla. Har varit hemma nu i två år och har fortfarande väldigt svårt att se att det jag gör är viktigt, trots att det är det, för att jag inte har nån inkomst. Har också kämpat med utmattning och kommit på mig själv många gånger med att önska mig feber, för då vore det att ok att vila. Så sjukt beteende. Vi behöver verkligen hjälpa varandra att se detta och stå emot!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi måste verkligen får upp ögonen för att många inte mår bra som vi "håller på"

      Radera
  4. Jag har svårt att hinna läsa som heltidsarbetande och småbarnsförälder (ja det förstnämnda kanske blir ändring på till hösten men för en tid framåt är det sant) så jag kan ibland bli väldigt avundsjuk på en person jag känner som är journalist och som ibland får läsa böcker på arbetstid. Känns som en sådan lyx, speciellt som hon kan göra det sådär som du beskriver, liggandes hemma på en säng med kanske en kopp kaffe eller en skål glass så det känns som en mysig stund bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag måste tänka på att jag lever ett väldigt lyxigt liv, ha ha

      Radera
  5. Vi behöver stanna upp och ta pauser o få tid för reflektion ibkand i livet. Oftast så går vi in i en ny fas som ger nya tankesätt och leder till utveckling. Tvivel är en del av resan men visar att vi processar framåt. Kul att du är tillbaka med nya insikter.

    SvaraRadera