Fjolårets stora insikt

Trots att mitt beslut att jobba mindre och leva mer har gjort att mina stressnivåer har sjunkit till nästan noll, att min kropp är i en form som den inte varit i på länge och att jag märker att min omgivning (mina barn, mitt äktenskap, mina vänner, min hund) mår bra av att jag tagit mig tid till annat än jobb har jag ofta haft den gnagande känslan av att jag inte gjort rätt för mig. Att jag är lat. Att jag underpresterar. Att jag upplevs som oseriös. Jag har ofta tyckt att det är svårt när folk frågar mig vad jag gör nu för tiden.

Trots att jag odlar mycket, har dragit ner på mitt flygande väldigt mycket, äter vegetariskt (ja oftast veganskt) och nästan endast köper begagnade prylar känner jag ofta att jag gör för lite med tanke på miljön och klimatet.

Men så fick jag som en blixt från klar himmel en insikt som fick mig att tänka om. Det var när jag tillsammans med flickorna satt på bio och kollade filmen Grindelwalds brott. Nu minns jag inte handlingen exakt, men mot slutet av filmen hade trollkarlarna, häxorna och andra magiska varelser krismöte och en av dem uttrycker att mugglarna (de människor som saknar magiska förmågor och inte känner til den magiska världen eller magins hemligheter)  håller på och förstör världen, eftersom de så starkt eftersträvar pengar och makt.

Och då lämnade jag att stirra rakt fram på bioduken för just då förstod jag att ju mindre jag jobbar, desto bättre är det för världen. När jag mår bra orkar jag engagera mig mer i miljön och i andra, när jag jobbar mindre hinner jag tänka och förstå, när jag jobbar mindre (och framför allt hemifrån) kör jag mindre bil, när jag jobbar mindre får jag mindre pengar och konsumerar mindre. När jag jobbar mindre kan jag förhoppningsvis inspirera andra att även jobba mindre. Ja, ni förstår.

Och det var då det liksom svängde. Efter den dagen känns det inte alls problematiskt när någon frågar vad jag gör. Då svarar jag oftast vad jag håller på med för tillfället, med tillägget -Men egentligen jobbar jag rätt lite. För nu känns det som att jag inte bara gör det för min skull. Jag gör det för något mycket större. Och det har släppt så enormt mycket av min självupplevda skuld över att vara lat så ni kan inte tro.

Jag jobbar lite - för miljöns skull! Och för min egen ...