Ympning

Att man lär sig av sina misstag är bara att konstatera. Förra sommaren behövde vi i något skede förstora vår fårhage och eftersom vi inte har så stor tomt fick vårt äppelträd med de godaste äpplena flytta in i fårhagen. Vad idylliskt! Tänk att som får få skutta omkring bland äppelblomster och surrande bin ... Att våra får ägnade noll uppmärksamhet åt vårt äppelträd tog vi som ett gott tecken. Ända till slutet på oktober när jag förfärat började inse vad de hade hållit på med de senaste dagarna. Rent bokstavligt slitit barken av vårt äppelträd!

Åh vad vi förbannade oss själva och vår dumhet. Så här efteråt kan man ju tycka att -Hallå, hur korkad får man va? Får äter kvistar = får äter bark ... Varje gång jag betraktade trädet kände jag hur en liten bit av min själ dog. Nåja, det kanske är en överdrift, men jag var väldigt, väldigt ledsen. Som tur är så är jag sällan överdrivet ledsen längre perioder utan snart vaknade kämpaglöden -Rädda det som räddas kan!

Att ympa äppelträd har jag alltid tyckt verkar supersvårt, men jag ville ju rädda världens godaste äppelträd. Dessutom vet vi inte vad äppelträdet är för sort. Glad i hågen köpte jag in 10 grundstammar och ett ympkitt. Allt till ett pris av 58 euro. Vi tror att det har lyckats ganska bra. Åtta av träden ser ut att överleva ympningen, eftersom de börjat växa ovanför ympen. Får vi åtta äppelträd för 58 euro är det ju ganska skoj. Må vara att det tar sin tid innan de börjar ge frukt. De får ännu stå en lång tid i sina egna krukor.

Tyvärr gick inte själva trädet att rädda med hjälp av bryggympning (tjoho, märker ni vilka begrepp jag svänger mig med?) eftersom barken var avskalad på så lång bit och redan hunnit torka lite.