Nu tänkte jag skriva om en bok som jag överhuvudtaget inte har läst. Jag tror faktiskt inte ens att jag kommer att läsa den, men jag gillar bokens budskap väldigt starkt och är sugen på att testa. För en tid sedan bläddrade jag i en gammal tidning som recenserade boken En klagofri värld av Will Bowen. Pastor Will Bowen arbetar målmedvetet mot en klagofri värld. Hans metod går ut på att alla som vill minska sitt klagande bär ett lila plastarmband. Varje gång du klagar flyttar du över armbandet till andra handleden. Målet är att nå 21 dagar utan att flytta på bandet. Skulle jag klara det? Svårt som tusan skulle det vara. Men kanske efter en tid. Recensionen nämner att de flesta klarar av det efter sisådär ett halvt år. Som belöning blir man mera lycklig och det kan jag nog tänka mig att man blir. Det skulle verkligen vara intressant att få svart på vitt hur mycket jag egentligen klagar och kanske kunna bryta ovanan. För i mångt och mycket är det ju fråga om en ovana. Och när man börjar tänka mera positivt är jag säker på att livet skimrar lite mer. Men orkar jag? Jo, jag tror faktiskt jag skall prova, någon som hänger på?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHmm, vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här. Min äldsta dotter - 38 år - har följt något liknande över ett halvår och inte tycker jag att hon blivit lyckligare eller gladare. Hon tror fortfarande på det här så vi får se. Men klagar vi inte också för att det ska/måste bli en förändring på vissa saker?
SvaraRaderaOftast är det på den vägen vi får veta vad människor verkligen tänker och tycker. Positivt tänkande tror jag på men lycka är ju att leva livet som just vi vill/kan.
Hej Rosalill! Vilken intressant vinkling du för fram! Klart det är så att missnöje föder förändring i allt från stort till smått. Har nämnt projektet för några personer och är förvånad över vilka reaktioner jag får. -Klart man måste få klaga! Och jo, det tycker nog jag också, men kanske man borde välja sina stunder. Ofta klagar vi ju så mycket så när det verkligen gäller har det liksom förlorat sin funktion. Plus att jag tror att åtminstone jag mår bättre om jag reflekterar över om jag verkligen behöver klaga. Kanske det är reflekterandet som är själva grejen.
RaderaJag hållermed om att klagande KAN leda till något konstruktivt, men vägen till den förändringen är ju allt annat än konstruktiv. Klagande föder negativitet och mer klagande, tycker jag. Dessutom, slutar en klaga tror jag att kommunikationen blir lite ärligare och rakare. Istället för att säga "Du gör ju alltid såhär när du ska..." kan en säga "Jag blir ledsen när du gör så för att...". Eller istället för att tycka synd om sig själv och säga "Suck, det regnar alltid på min semester" kan en säga "Vad besviken jag blir på att det regnar men då får jag väl passa på att städa". Typ. Hursomhelst, jag tror att ett klagofritt liv inte vore så dumt!
SvaraRaderaDet är väl ok att klaga,men då bör du göra något åt det du klagar på. Annars är det offfervarning, och det är inte så konstruktivt.
SvaraRaderaVi var på en föreläsning och fick med oss ett gummibandsarmband hem: "Gnällfasta pågår." Så fort det kommer ett gnäll kan du (eller din hjälpsamma partner) dra ut armbandet och släppa... Smätt!
Ha ha vilken rolig grej med ett armband. Jag skulle nog gå med röd handled mest jämnt känner jag. Åtminstone vissa dagar.
Radera