Vi återvänder

Gradvis börjar vi avsluta vår självförsörjningsmånad. Det är nu det gäller att inte falla för frestelsen att slänga köpkorgen full utan att ta det undan för undan och verkligen njuta av det som nu plötsligt är tillåtet. Som när jag köpte en påse tuggummi och yngsta dottern blev överlycklig och fällde kommentaren -Som jag har längtat.

Att längta var något som jag inte hade tagit i beaktande första gången vi funderade på en självförsörjningsmånad, men som jag så här i efterhand tycker är en av de viktigaste grejerna med vår självförsörjningsmånad. Att låta barnen (och vi) få längta. Längta efter en korv, längta efter tuggummi, längta efter lakrits. För jag blev glad ända in i magsäcken när Jenk kom hem lagom till lunch och drog fram två "köpis-smörgåsar" och varsin lakritsplatta. Inte för att låta det bli till någon vana utan för att få sitta där mitt emot varandra vid köksbordet, tysta, tuggandes och njutandes. Och veta att nästa dag kommer vi troligtvis att äta våra fyra ägg. Och att det är helt ok.