onsdag 14 november 2012

Vad hände med fåren?

De som följt bloggen en tid, vet att det varit ett fårelände utan like här på Flemmingsbacken. Ja, eller egentligen vet ni väl inte allt, för jag har inte orkat skriva ...

Det började i våras när Jenk meddelade att han var trött på rollen som fårbonde. Det gav ganska lite tyckte han och tog desto mer. Jag fick en liten kris för jag hade börjat förlika mig med identiteten som småskalig fårfarmare. Doften av får och hö när jag kalla morgnar tassar ut till fårhuset. De lena öronen, de irriterande bräkningarna. Men så kom sommaren och mitt försvar bröts ner bit för bit. Först trampades en liten lammunge ihjäl av sin mamma, sedan fick jag skiljas från min älsklingsbagge Bjarne, så blev det tvångsamning av Greta i tre månader, så fick Britta utslag i ansiktet och skulle smörjas, smörjas och smörjas för att till sist avlivas. Samma dag som hon avlivades fick vi se att ett av lammen hade fått samma utslag. Grannen rådfrågade en expert på fårsjukdomar (eftersom deras lamm även drabbats) och fick veta att de troligtvis ätit Johannesört (!). När vi tog hem dem och fortsatte smörja med tea-tree olja och ringblomssalva blev det bra.

Så försvann Greta. Efter ett dygn såg Jenk två små klövar och en liten svansstump som stack fram under en sten. Han drog fram ett medvetslöst får som vi trodde var bortom all räddning. Men efter att ha sprutat in vatten i munnen på henne piggnade hon till. Ingen vet hur hon sluppit dit och det var ren tur att hon hittades.

Åh, vad jag våndats. Åh, vad många klumpar i magen fåren har orsakat mig denna sommar. Gör vi rätt? Mår de bra? En massa energi har jag satt på fåren. Ja, det har tidvis känts väldigt, väldigt tungt. Så mot slutet av sommaren kunde jag inte vänta tills sommaren var över och slaktaren skulle göra entré. Och nu är det tyst och stilla i fårhuset.

Den fina, fina baggen Bjarne han fick ett nytt hem. Jag känner stor tacksamhet över att det löstes så bra. Faktiskt här via bloggen : )  Vi slaktade två tackor och ett bässlamm. De båda lammtjejerna hade vi inte hjärta att slakta. När äppelträden fått sina vintergaller och allt ur trädgårdslandet hade skördats då tog vi upp grinden till fårhagen och så fick de fritt ströva omkring hemma hos oss. Vi hörde oss runt om någon billigt ville köpa två små tjejer (ja, lammen då, inte våra egna) och nästan direkt fick vi napp. Så nu tillbringar de vintern några kilometer härifrån. Nästa sommar skall de få en egen ö att beta av. Även det känns jättebra. Och vi har FF. FÅRFRITT!

Trodde inte jag skulle säga att det är skönt, men skönt det är precis vad det är. Allt har sin tid ...

1 kommentar:

  1. Vad tråkigt att det blev en sådan negativ erfarenhet för er! Har ni några lärdomar att förmedla till mig som är nybliven fårägare, så att jag inte gör samma misstag?

    SvaraRadera