onsdag 9 januari 2013

Vardagslyx

 För några dagar sedan fick jag frågan vad som för mig är vardagslyx. Idag var det det här som utgjorde vardagslyxen. 

Att en kär, kär vän plötsligt dyker upp på lunch. Och att jag mot all förmodan hittar  lyxiga rester i frysen att värma. 
Att vi hittar en alldeles egen skridskobana i skogen.

Att jag och Jenk tillsammans kan njuta av vintersolen när vi staplar ved. Vardagsmotion. 


Att jag kan ta mina skidor och åka iväg. Mitt i dagen. I det vackra vädret.  Alldeles ensam i skidspåret. 

Men den allra bästa vardagslyxigaste känslan fick jag i måndags. Sonen och yngsta dottern slutade skolan samtidigt och storebror hade blivit ombedd att vänta på lillasyster så att de kunde gå hem tillsammans. Jag och Jenk gick och mötte dem och vi såg dem på lång väg där de kom knallandes över isen. När vi höjde handen till hälsning viftade barnen med båda händerna och vi hör hur lillasyster lyckligt utbrister -Mamma och Pappa! Då klack det till i mitt hjärta. Vilken lyx att tillsammans kunna gå och möta sina barn. Man kan tycka att ibland behövs det inte så mycket, men som det har varit tidigare så har det varit allt det lilla som har lämnat bort. Nu är det inte längre så. Och kanske det är precis det som är vardagslyxen.

2 kommentarer:

  1. Vardagslyx som man blir grön av avundsjuka! När Calles tjejer var små hade vi aldrig den möjligheten att kunna vara hemma samtidigt och tillsammans gå och möta tjejerna efter en dag i skolan!
    Lycka!
    //Monzan

    SvaraRadera