lördag 16 februari 2013

Följetongen om den lilla fågeln

Idag var jag, Jenk och yngsta dottern ute i skidspåret. Plötsligt hoppade det ur snön fram en liten, liten fågel och stannade precis framför oss. Den bara satt där och Jenk tog den i handen. Den försökte inte hacka, den blev inte rädd, den försökte inte fly, den bara satt där i handen och tittade på oss. Den kunde inte flyga, men vi såg inte något fel på den. 
Var skulle vi sätta den? Det var snö överallt. Där i handen satte fågeln huvudet under ena vingen och burrade upp sig. Den frös. Den var våt på magen efter att ha hoppat i snön. Skulle vi sätta ner den i snön skulle den säkert dö. Den var ett lätt byte för andra djur. Men vi var ju mitt ute i skidspåret.

 

-Vi sätter den i din huva, sade jag till Jenk. Men där ville den inte vara. Nej, den kröp ut och satte sig på huvans kant och där satt den i 2 km. Både i uppförsbacke som i nerförsbacke. Den verkade pigg, men flög inte iväg och det var ju konstigt. Men räddas det som räddas kan tänkte vi och beslöt oss för att ta hem den och ge den mat. Kanske var den bara svag om den inte hade hittat mat på en lång tid? Det kändes inte som vi hade något att förlora.
Vi ringde och berättade om situationen för sonen och när vi kom hem väntade en låda med hö, vatten och ett fat med brödsmulor och krossade havregryn. Fågeln fick flytta in i badrummet i vår källare. Det enda kattsäkra stället vi kunde tänka oss. Men än har den inte brytt sig om att äta. Vi tror att den har något fel så att den inte kan flyga. Men vi skall försöka ha den i några dagar och se vad det blir. Så att vi åtminstone kan utesluta att den bara är för svag. 
Skall man försöka rädda vilda djur? Jag vet inte. Kanske man borde låta naturen ha sin gilla gång. Men jag klarar inte av att döda djur. Och döda dem borde man ju i så fall kanske göra för att göra deras lidande kortare. Konstigt uttalande egentligen från någon som slaktar och äter sina egna djur, men det är en sak att döda och äta. En annan sak bara att döda. Och kan det kanske vara farligt att ta hand om vilda djur. Kanske vi nu får någon konstig sjukdom? Gråsiskefeber ...

Fortsättning följer ...















9 kommentarer:

  1. Voi, ingen aning! Bröd innehåller salt och det borde inte vara bra, men havre och solrosfrön äter den väl! Väntar med spänning på om den överlever! (som liten "räddade" jag en som flugit mot fönstret och var vinglig, men den stackaren dog nog av skräck efter att jag tagit in den i huset...)

    SvaraRadera
  2. Oj vilket möte, spännande! För att undvika att ni eller fågeln blir smittade är det bara att vara noga med att tvätta händerna före och efter kontakt med fågeln.
    Hoppas att den piggnar på sig!

    / Erika

    SvaraRadera
  3. Vad omtänksamt av er att ta hand om fågeln. Hoppas att den klarar sig så att den kan släppas ut igen!

    SvaraRadera
  4. Nu lever vi i tron att den lever. Det gick nämligen så här. Efter att den kommit in i värmen så piggnade den till och flög omkring lite innan den krockade i vår duschvägg (!). Sedan satt den och såg ledsen ut ett tag. Så tänkte vi att vilda djur nog inte äter i fångenskap så vi bestämde oss för att släppa ut den. Jenk tog ut den och så flög den iväg. För att krocka i vår bastu! Tyvärr tror vi att den ser dåligt. Kanske därför den ofta satt och kisade ... Så då fick den flytta in i vårt biltak dit inga katter slapp, men fågeln slapp ut. På morgonen såg vi den inte längre. Kanske den ligger död i något hörn, men vi tror att den flyger glatt omkring där ute.

    Det konstiga var att samma kväll hade vi fest och när vi sade att vi tagit hand om en liten fågel sade en av gästerna att de har en gråsiska (samma som vi hade) på sitt fågelbord som uppför sig ganska konstigt. Den flyger iväg för att störta på deras bastutak och så håller den på. Kanske det är något fel på gråsiskor i år?

    Och salmonella, jo? Det tänkte jag nog på. Men jag kan inte låta den eventuella rädslan hindra mig från att hjälpa till.

    SvaraRadera
  5. Här vid vårt fågelbord har vi i vinter också flera gånger haft förvirrade gråsiskor. Senast igår var det en som raggla omkring med vingarna utfälda släpandes i snön. Men sen efter en stund så flög den iväg. Funderat om de alltid är sådana eller om det just nu är någon farsot?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad mystiskt. Det låter ju inte riktigt normalt, men det finns ju i och för sig onormala människor också som hävdar att de är fullt friska : )

      Radera
  6. Jag som är nyfiken hade ringt en ornitolog i närheten...

    Mvh
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner ingen ornitolog : ) Kanske dags för Radio Vegas "Naturväktarna"? Ha ha, nej jag är nog för lat.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.