lördag 20 april 2013

Översvämningsflykt

Jag som varit bekymrad för att jag inte skulle hinna uppleva någon översvämning i år. Så fel jag hade! Igår kväll blev det nästan lite väl dramatiskt. Vid sjutiden på kvällen åkte jag och Jenk tillsammans med yngsta dottern ut i byn för att titta på islossningen. Det är alltid trevlig. Då träffas många byssbor på Skatila bro. Tittar och spekulerar. 




Men plötsligt sluta isen röra på sig. Det som alla befarar hade hänt! En ispropp! I älven nedanför vårt hus hade isen stockat ihop sig och vattnet steg snabbt. Vi hoppade på vår fyrhjuling och åkte hem. Det var ned nöd och näppe vi kom över. 

Barnen var på disco i stan. De slapp inte hem. Fick övernatta hos kompisar "på fastlandet". När vi stod på vår gård kunde vi höra hur vattnet strömmade in över åkrarna kring vårt hus. Vattnet steg med ca 10 cm på en halv timme. Nu är ju vårt hus väldigt högt beläget (som gamla hus vanligtvis är) så vi behöver aldrig oroa oss för skador vare sig på hus, folk eller fä. Men många andra hus hade det nog riktigt besvärligt. Stackars de : (












Grejen var ju bara den att jag skulle åka till Sverige morgonen därpå. Skulle vattnet fortsätta att stiga skulle det inte finnas en chans för mig att ta mig hemifrån på morgonen. Inte ens med traktor. Jag ringde en granne med traktor och bad honom komma och hämta mig. Jag tänkte fly! Han kom och vi hade en spännande färd över. Vattnet strömmar nämligen så snabbt så att vägen i värsta fall går sönder. Plus att det gäller att veta var vägen sist och slutligen går!

Jag åkte till en kompis inne i stan. Visserligen känns det lite snopet att lämna översvämningen mitt i dess kulmen, men vad gör man inte för sitt jobb (!). Nu sitter jag på båten över till Sverige. Allt är frid och fröjd. Isproppen släppte i natt och vattnet sjunker. Nu slipper vi åter igen att köra på fyrhjuling. Barnen kan komma hem. Livet återgår till det normala. Så även vattennivån. Troligtvis är det över för detta år. Och våren har kommit.

4 kommentarer:

  1. Tur att ni och ert mysiga hus klarade sig. Och du kom dej iväg. Nu är det hopperligen lugnt till nästa gång, för det hör lite till varje år, men inte såhär drastiskt. Bara att konstartera att naturen har egna nycker, och då är nog människan liten som en myra.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Det där lät ju onekligen lite spännande! Tur att det gick bra för er! :)

    SvaraRadera