torsdag 8 augusti 2013

Lugnet efter honungskvällen

Igår hade vi honungskväll hemma hos oss här på Flemmingsbacken. Eftersom det var första gången vi ordnade hade vi ingen aning om hur det skulle gå. Skulle allt löpa smidigt? Skulle honungen räcka? Hur mycket människor skulle komma? I nästan en veckas tid hade vi jobbat för den här kvällen. Främst förstås med att få i ordning vårt café och vår pop-up butik, men även mycket annat skulle fixas. Här är ett axplock av vad vi kruxat av på vår lista, klippa gräs, baka bullar, tvätta fönster, klä om soffa, lappa bordsduk, städa honungeri, skriva lappar, handla ingredienser, klippa hyllpapper etc. Ja, pust och stön vad vi jobbat. Men så är vi också helnöjda och gården är i tipp topp en tid framöver. För oss behövs det nästan något speciellt för att vi skall komma oss för att kruxa av alla saker på vår lista. Saker som vi länge, länge tänkt att vi borde göra något åt, men som vi aldrig kommit oss för.

Så hur gick det? Hela dagen regnade det och regnade det. Ja, det regnade som det inte regnat på flera veckor. Typiskt! Och det åskade! Barnen var ute och lekte i regnet när det plötsligt smällde till. Förskräckta sprang de in i garaget där de satt och tryckte. Det var så hård åska så de inte ens vågade sig in över gårdsplanen. Och här inne bakade vi allt vad vi hann, medan lamporna blinkade till och vi i vårt stilla sinne tänkte -Bara det inte blir strömavbrott ...

Men en timme före honungskvällen började slutade det regna. Och vi klarade kvällen utan en droppe! Ni må tro att det låg och lurade i buskarna, men vädergudarna var på vår sida hela kvällen. Puh! Och lite före kl. 18 började bilar rulla in. Och de kom och de kom och de kom ... Ingen hann räkna, men på kvällen när jag och Jenk låg och pratade räknade vi löst till ca 50 vuxna + en massa barn. Och jag är så glad för varenda prick som dök upp. Det var en salig blandning av bekanta bybor, vänner, okända genuint biintresserade människor, okända genuint intresserade honungsmänniskor, personer som varken var intresserade av honung eller bi (mer om det sen) och personer som kom fram och presenterade sig och fick mig att skratta till. Till den sistnämnda gruppen hör personer som läser och brukar kommentera min blogg, men som jag inte har haft en aning om vem de är. Men nu vet jag!

Som vanligt hann jag inte fotografera under tillställningen, men gick en runda efteråt.

Inne i honungeriet hade provsmakningsskedarna samlats på hög. Två gånger under kvällen slungade vi honung och besökarna fick provsmaka honung direkt ur slungan.  De kunde också köpa hem en burk eller två. 

Någon hade lämnat massor av burkar på vårt köksbord. Burkar som skall fyllas med honung och sedan hämtas. Roligt när folk vill återanvända det de redan har. 

Honungeriet är åter tomt. Här kunde man sitta och avnjuta läckerheterna från vårt café. Vi var bekymrade för att sittplatserna inte skulle räcka, men det gick finfint. Vi har ju också vår glasveranda att ta till vid behov. 

Paula hade tömt sitt försäljningsbord och åkt hem. Paula är min vän och odlar de största och godaste ekologiska grönsaker som finns. Alltid med ett genuint intresse för natur och människa. Efter sig lämnade hon en stor påse bönor och ett salladshuvud. Dessutom böt vi en påse kanelbullar mot en stor påse rödbetor : )

Faten gapade rätt tomma i Elsas café. Hela kvällen ringlade sig kön fram till bordet med bakverk och det blev en hälsosam övning i huvudräkning för Elsa. Det som är skönt med att sälja nybakat är att det som inte går åt direkt kan sättas i frysen. På söndag har vi gäster och frysen är redan full. Perfekt!

Odlingarna låg åter tomma. En sak som jag tyckte var speciellt rolig under kvällen var att det en stund efter att tillställningen hade börjat dök upp fyra damer i grupp. -Vi hör till samma syjunta. Och vi är inte så värst intresserade av bin, vi vill bara gå och titta. Och det fick de så klart. Ibland stötte jag på dem kring huset och då hann vi prata en liten stund. Om vad den blomman hette eller vad jag använde den blomman till. Jag hörde hur de gick omkring och pratade och skrattade. Då tänkte jag att så där vill jag också ha det sen. En skock glada vänner som hoppar i bilen och åker iväg bara för att titta. 

Runt om i trädgården hade vi placerat ut "stationer". Jenk skötte snacket under kvällen och man kunde gå runt med honom på en informativ vandring. Eller så kunde man skippa snacket och gå på en egen tur och läsa på skyltarna. Allt för att få till något som passar alla. Såväl de som var på plats för att de var sugna på att själv börja med bigård eller de som bara ville ...titta

Ni må tro att butiken blev bra till slut. Den färdigställdes 1 h före de första besökarna kom så ute i god tid kan vi väl inte påstå att vi var, men det är vi sällan och det brukar bli bra ändå. 

Honungshyllan gapar tom

Utanför caféet ligger disken. Och den får ligga en stund. Åtminstone tills följande dag.


Honungskvällen är slut och vi är glada. Bra så. 



11 kommentarer:

  1. Tack för igår! Vi blev inspirerade!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Och vad bra att inspirationen dök upp. Då lyckade vi : )

      Radera
  2. Vi går och klappar lite blygt på våra fådda bikupor... Inga bin än så länge. Men till våren tänkte vi gå en biodlarkurs, det ska bli roligt och spännande! Tack för inspiration!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grattis Åsa! Då har ni mycket spännande framför er.

      Radera
  3. Tusen tack för en jätte inspirerande kväll. Thomas uppskattade Jenks presentation om bi odlingen och jag med Ebba på magen njöt av att få gå runt och titta på allt det fina ni har på er backe. Stor kram till dej!

    SvaraRadera
  4. Kul när nå´t man jobbat hårt för blir lyckat!! Men som du skriver, man får "tummen ur" när det gäller. Jättefint ser det ut överallt i alla era hörn & vrår.
    /EL

    SvaraRadera
  5. Så härligt det låter. Attans att det ska vara så långt borta...

    Maria

    SvaraRadera
  6. Vilken bra idé med en honungskväll! Och vad roligt att det blev så lyckat! Hoppas att ni inte har något emot att jag importerar konceptet till Sverige nästa sommar?

    Ha det gott!

    /Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, Hanna inte alls. Alla nya idéer brukar vi ju knycka från Sverige, så nu är det väl inte mer än rätt att ni knycker något från oss : )

      Radera