Projekt kondition

Nu är det dags. Att göra något åt min kondition. Jag har tänkt tanken i flera år, men aldrig riktigt kommit till skott. Kanske är det en begynnande 40-årskris som gör att jag bestämmer mig för att göra slag i saken. Men det är också ett till mig själv en gång givet löfte om att alltid ta hand om min kropp. Plus att jag än i några år vill kunna hålla jämna steg med mina barn.

Vi är nämligen en väldigt fysisk familj. Fotbollen spelar (ha ha) en stor roll i mina barns liv. Deras kondition är på topp och en länk är inte något problem för något av våra tre barn. Men mamman hon pustar, stånkar och stönar. Hon tänker att hon inte orkar. Hon hittar på en massa andra saker att göra istället. Och jag känner att jag vill umgås med dem genom att orka länka med dem eller ta en fotbollsmatch på gräsmattan. Jag vill visa att även jag hänger med i deras svängar.

För några år sedan var jag i toppform. Jag sprang flera gånger i veckan, jag åkte på motionslopp, jag tog tid, jag kämpade och jag vantrivdes. Trots att jag har sprungit åtskilliga länkar och haft en relativt hyfsad kondition har jag aldrig kommit till den punkten att jag har tyckt om att springa. Nej, jag är en sådan som hela tiden tycker det är lite tungt (och inte så lite heller) och väldigt långtråkigt att springa. Kanske det beror på en konstig egenskap jag som löpare har. Jag har nämligen inget reglage. Bara en on/off knapp. Jag kan inte börja långsamt och sedan öka farten för att på slutet ta en liten spurt. Nej, jag springer med samma fart hela tiden. Och när jag blir trött så kan jag inte tänka att jag springer långsammare, för det går inte. Nej, istället är jag tvungen att gå några tiotals meter, lugna ner andningen och sedan fräsa iväg på nytt. Hälsosamt? Jag undrar.

Ja, man kan ju verkligen undra varför jag inte gör något annat istället. Men på ett sätt fascineras jag av löpningens enkelhet. Ett par skor, en bra bh, sedan behöver jag inget annat. Jag kan dra på mig vilka fula kläder som helst. Behöver inte snoffsa. Jag kan göra det i princip när som helst och jag kan börja direkt jag stiger utanför dörren. Det är tidseffektivt och ger relativt snabbt resultat.

Så nu har jag då bestämt att jag skall förbättra min kondition. Hittills har jag inte hunnit så många gånger. Det har varit för mycket att göra, det har varit för varmt, det har varit för blåsigt, det har varit för blött i skogen ... Men tappert skall jag kämpa under denna höst har jag bestämt. När nyårsafton kommer skall jag inte sitta där och lova att satsa på min kondition. Nej, då skall jag tänka att det där har jag ju redan under kontroll.

Men bättring krävs för att jag skall lyckas med mitt nya projekt. Skam den som ger sig. Heja, heja mig!