lördag 7 september 2013

Bina invintras

Honungssäsongen är slut. Bina har gjort sitt och skall få sin belöning i egenskap av sockervatten. När vi tar binas honung tar vi ju egentligen binas mat. Och för att de skall klara sig under vintern ersätter vi maten med en sockerblandning på 65 %. Bina tycker det här är smaskens och lider inte av det. Se det som en enda stor chokladplatta efter en lång veckas jobb. Sockret äts upp under vintern och hamnar inte i nästa års honung. Plus att man aldrig tar honung från den del av kupan som bina invintrar i.

I den del av Finland där vi bor skall matningen med sockervatten ske mellan mitten av augusti till mitten av september. Orsaken till varför en del, precis som vi, börjar ge dem vintermat rätt tidigt är flera. Dels börjar drottningen när maten är lättillgänglig komma igång som besatt med äggläggningen. För att detta skall ske behöver drottningen få en första dos mat i mitten av augusti och sedan en andra dos  någon vecka senare. Och de här äggen behöver läggas så pass tidigt så att de hinner utvecklas till många och starka vinterbin. Många bin gör att kupan håller värmen bättre i vinter. För det andra drar bina lättare in socker när det är varmt. Vid kallare väder går allt liksom mera trögt. Ett fullt stort samhälle behöver 20 kg socker!

I dagsläge bär vi sockerpaket efter sockerpaket från affären. Vi blandar sockret för hand i vattnet, något som i längden är rätt ohållbart. Mycket jobb och väldigt kladdigt. Hela tiden surrar bina runt oss som besatta. De är som småbarn i en godisbutik. Vi söker efter andra lösningar, men för att komma lindrigt undan (läs billigt) måste vi bida vår tid och vara lite uppfinningsrika. Förutom att vi ger dem sockervatten, behandlar vi dem även mot Varroa-kvalster -binas värsta fiende. Det här gör vi dels genom att redan nu lägga in Tymol-dynor och sen i höst, egentligen den sista dagen när temperaturen visar + så det gäller att passa på), med oxalsyra.

I år startade vi våren med 12 samhällen. I höst invintrar vi 38 stycken. För att komma igång med vår honungsproduktion på en sådan nivå att vi delvis kan leva på den har vi delat våra samhällen och dragit upp nya drottningar. Det här har lyckats jättebra. Det som en myntets baksida är förstås att energin hos våra bin främst har gått åt till att bygga upp nya samhällen och de har inte hunnit samla in så mycket honung. Men det hade vi räknat med. Sedan har ju 2013 varit ett dåligt honungsår och många biodlare klagar på honungsskörden. Här i Finland har det dykt upp små notiser här och där i tidningarna. Så vi är nöjda. Sov gott våra små bin så ses vi nästa vår.

4 kommentarer:

  1. Vad häftigt! Jag lär mig en massa av att läsa din blogg. Finns det flera olika kvalster som går på bina? Eller har man nu kommit på ett skydd mot den sorten som hotar att utrota bin? Hälsn Anna F

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns flera olika kvalster, men Varroa är värst och de andra finns i en väldigt begränsad utsträckning här hos oss. Med behandlingen får vi aldrig bort Varroan, men vi håller den under kontroll. Det som är problem är dock att den alltid finns i kupan. I kombination med andra saker, t.ex. stränga vintrar leder det till att bina är extra utsatta och lättare stryker med.

      Radera
  2. Vad intressant läsning om era bin! Det var så roligt för barnen när vi var och hämtade honung hos er. Det blev mycket prat i bilen på väg hem. Tack för god honung! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anna! Det var roligt att höra. Vi vill ju verkligen att honung och bin både skall ge en god smakupplevelse och en rolig upplevelse i sig. Känns som vi har lyckats med er! Välkomna på nytt nästa år!

      Radera