torsdag 31 oktober 2013

Dödenkväll

Igår hade jag samlat fyra av mina vänner till en dödenkväll. Jag håller nämligen för tillfället på att skriva en bok om döden/begravningar och ville ha inspiration och glada skratt från trevliga människor runtomkring mig. Jag tycker det är jätteroligt att ta ett steg tillbaka, objektivt kolla in vänskapskretsen och fundera på vilka som skulle passa bra ihop och som skulle brinna för att diskutera ett speciellt ämne. Denna gång döden.

Som det är i svenskfinland kände alla någon, men ingen kände alla. Och roligt blev det. Och pratade gjorde vi. Och skrattade. Och förundrades över varandras klokhet.

Och än en gång tänkte jag på att det roligaste jag vet, ja det är nog att prata, diskutera och lyssna till någon annans intressanta tankar. Det här är min favoritsysselsättning och det är helt gratis. Faran ligger dock i att man gör det för krångligt eller att man tänker att 'varför skulle nu de vilja komma till mig på dödenkväll'. Men jag har en gång för alla bestämt mig att lite skit i hörnen måste mina vänner tåla, för måste jag tokstäda ja då lämnar hela grejen lätt till sitt öde. Dödenkvällen hölls i vårt kök, vilket minimerade städningen till ett rum. Och tänk vad lite knaster i vedspisen och några tända ljus gör mycket. 'Hemtrevligt', ja det är vårt hus i ett nötskal, men 'välstädat' tror jag det är få som tycker att vi har det. Kanske det ena ger det andra liksom.

Så vad bjöd jag på? Te (kräver minimal insats), mina surdegspapper som jag hade bakat någon dag innan (ingen stress där inte), en kladdkaka (10 minuters insats, gräddning medan jag tittade på en dokumentär, därför uteblev kladdet tyvärr) och dagens nybakta bröd (ja där steg präktighetsnivån en aning märker jag, så det sista kan lämnas bort).

Och alla ville komma och allt var frid och fröjd. För vi blir ju glada när någon tänker på oss och vill ha oss med. Själv blev jag för några månader sedan tillfrågad att komma med i en informell diskussionsgrupp där jag inte kände så många från tidigare och jag blev ju jätteglad över att få vara med.

Nu sitter jag och tänker att det här måste jag göra mera ofta. Samla en grupp människor med en gemensam nämnare och prata kring någon intressant sak. För av prat och skratt blir jag glad ända in i själen. Jag behöver inga stora, dyra grejer. Ge mig några munnar och några öron så räcker det.

8 kommentarer:

  1. precis så går mina tankar nu,nu när höstmörkret kommit och känslan att dagen försvinner redan vid 5,fast inte om man bjuder hem folk på ngt litet och okomplicerat...av prat o skratt blir man glad ända in i själen
    enda jag inte förstod av din text är själva temat,varför dödenkväll?

    SvaraRadera
    Svar
    1. För att jag skriver en bok om begravningar och då blir döden ett aktuellt ämne som jag gärna diskuterar för att få inspiration och motivation till att skriva boken. Sedan är ju döden väldigt intressant.

      Radera
    2. skall kanske skriva till dig och berätta o hur vi gjorde när vår 7åriga piratson gick bort för 8år sen..men en annan dag och hellre mer privat som per epost...om du vill?

      Radera
    3. Åh Ninni, det skulle jag bli jätteglad om du ville göra. Min e-post adress hittar du i balken till höger under min bild. Tack på förhand. Och bara om du orkar förstås.

      Radera
  2. Men å vad bra, diskussionskvällar! Jag är med i en bokcirkel och det är rasande trevligt att en gång i månaden prata med människor som jag inte träffar annars om böcker som jag troligtvis inte skulle ha läst annars. Det här med att träffas för att diskutera ett bestämt tema låter som en intressant variant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bokcirkel låter också kul. Tänker i och för sig att jag helst läser vad jag vill när jag vill. Men å andra sidan är det jättekul när bibbatanten kommer och rekommenderar en bok som jag aldrig själv skulle ha lånat.

      Radera
  3. Jag har funderat mycket på det där, om vi ersätter våra sociala umgängen med konsumtion, för att må bra, istället för att som förr, bjuda in vänner, grannar och släkt ( eller vem som Hellst) på en stund att prata. Vi blir ensamma av "dagens samhälle" och vill konsumera för att träffa folk (som vi inte känner) istället för att som förr, gå till större evenemang (auktioner, kyrkor osv) för att träffa folk. Jag tror att alla egentligen vill vara mer sociala och träffa alla de möjliga människor i vår närhet, men eftersom normerna säger att man inte ska "bjuda in vem som hellst", så gör man inte det. Döden är för övrigt ett intresannt ämne, väldigt subjektivt, men spännande att resonera om då ingen har det rätta svaret. :)
    Trevlig Helg! :)
    Mvh Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mia! Det där skriver jag helt under på. När jag var stressad och när jag inte hade tid till att umgås och göra saker "gratis" då shoppade jag som en tok.

      Radera