Jenk jobbar på

För tre veckor sedan hade jag ett inlägg om att Jenk hade börjat riva en del av vårt uthus för att ta fram en gammal port som stängdes i början av 1950-talet. Resten av familjen suckade och stönade. Varför får det aldrig vara som det varit? Men med facit i hand blev det ju precis som det har varit, från början, och det blev så bra. Precis som det alltid brukar bli när Jenk bygger. Se själva.

Porten är öppnad vilket gav ett helt annat ljus till vår gård och en mer äkta känsla. Mina tankar går osökt till Hong Kong och första gången jag såg höghus med hål i mitten. Hålen finns där för att andarna skall kunna flyga igenom och inte störas i sina gamla "rutter". Så känns det nästan hos oss nu också.

Där luckan tidigare satt har Jenk tagit fram den gamla gluggen och reparerat med gamla stockar. Allt kommer naturligtvis att målas rött. Lampan kommer förstås även att flyttas i mitten : )

Tidigare har vi kommit till vinden på vårt uthus endast genom luckor. Det här ändrade vi på genom att i porten bygga upp en trappa och öppnade upp två dörrar så att vi enkelt kan få tillgång även till de utrymmena. Som de är nu har vi sällan använt dem, eftersom det varit lite krångligt att ta sig dit. 

Vi har satt in ett gammalt plankgolv när vi kommer upp för trappan. Det här gör att vi kan röra oss lätt även på uthusets vind. Plankorna har varit i en gammal lada och vi hittade dem på Findit för en väldigt billig peng. Resten av virket kommer från vår skog och vårt "bygge" har nästan inte kostat oss någonting.

Här kommer Jenk att testa en av sina uppfinningar i bigården. Det är ännu lite hysch-hysch så det skriver jag inte mera om. Det som vi har saknat hos oss är ett större utrymme som sväljer så många personer så att man kan ordna lite större träffar/besök/kurser/föreläsningar. Det får vi nu i ett av rummen på vinden. Tänk vad mycket roligt man kunde hitta på då! Självförsörjningskurser, studiebesök, fester!

Vackra, vackra orörda stockar. Och nytt innertak som kommer att bestrykas med järnvitriol för att gråna och smälta in.

Graffiti anno dazumal. Den här fina, snuskiga bilden hittade vi på en av väggstockarna.

Bredvid snirkliga bomärken och årtal från nästan tvåhundraår tillbaka i tiden hittade vi även denna kärleksförklaring.

En gammal dörr hittade vi även på vinden och eftersom vi brukar köra på att vi tager vad vi haver fixade Jenk en ny dörrkarm och satte dit den. Av formen och utseendet att döma är det en gammal fähusdörr. 

En titt på porten "bakifrån" eller kanske snarare "framifrån". Här skall det ännu fixas till lite. Kanske med växter och så. 

Jag är ju tvungen att visa även denna trappa som Jenk har byggt. -Ser du! utbrast han stolt.
-Vadå? -Att det inte syns ändträ på ett enda stället på trappan! Vet du hur mycket jobb jag har satt på trappan på grund av det  -Oj, vad fint! (Fast ärligt talat skulle jag nog aldrig ha tänkt på det.) Men fin är den.

Jenk är väldigt (insnöad) duktig på detaljer och helheter om vi säger så ...

Det är något speciellt med gamla stockar, med rymd och med ljus. Jag är glad att Jenk övertalade sin bångstyriga fru. Eller rättare sagt att han bara började på. Den där morgonen för tre veckor sedan.