40

Ja så hände det då att jag blev fyrtio år. Vilken tur! Att jag fick leva så här länge alltså. Hoppas det blir många, långa, sköna år till.

Folk utgår ju från att man skall känna lite medelålderskris kring fyrtio och kanske det är därför som många mogna människor i sina bästa år har försäkrat mig om att det är jätteroligt och spännande att vara 40+. Så det bekymrar mig egentligen inte det minsta. Lite kroppsnoja har jag väl i och för sig. Min löpningsiver har mattats av (klimakteriet?) vilket föranleder att mitt hemliga motto "40 år och i supertrim" kanske inte direkt kan infrias. Nu är det ju i och för sig varken hemligt eller sant längre. Mottot alltså. Men som 40-åring tror jag man bara rycker på axlarna åt sådana världsliga petitesser. Ändå kan jag avslöja att jag igår, dagen till ära hade satt på mig trosor som skar in där bak för att påminna mig om att det minsann inte automatiskt var dags för breda, sköna bomullstrosor. En sak i taget.