Festlokal på Flemmingsbacken

Hallå, hej! Här har ni mej! Det har blivit lite magert med mina inlägg här på bloggen de senaste veckorna. För att vara jag har jag jobbat ovanligt mycket (flera dagar i veckan!) och så har jag ju lite fullt upp med mina fyllerier.

Det har varit ett enda hemlighetsmakeri här på Flemmingsbacken de senaste veckorna. För att ni skall förstå varför måste jag ge er lite bakgrund. 1) Vi har renoverat uthuset, 2) Jag fyller 40 i slutet av november, 3) Jag har varit lite hjärntrött och inte orkat engagera mig i någon fest, 4) Jag har ändå känt att lite vill man kanske fira ... på något sätt, 5) Jag har en underbar man, 6) Jag har en underbart händig man.

Så den underbara, händiga mannen meddelade att det enda jag behövde göra vara att bjuda in mina vänner till fest så skulle han fixa resten. -Och du får inte komma upp på uthusvinden, meddelade han någon gång i oktober. Och så har han fixat och donat kvällarna i ända.

Förra veckan fick jag komma och titta. Det var så fint så jag tänkte bli tokig. På riktigt. Ibland går jag bara upp dit och tittar för att det är så fint. Det är en gudagåva att ha en partner med samma smak som man har själv. Titta!

En festlokal! -Är det något du oroar dig för? frågade Jenk en kväll. Ja, att det skall vara för ljust ...
Därför är det väldig dämpad belysning + att konceptet körs med massor av levande ljus. Därför är bilderna antinge lite dunkla eller väldigt fula pga blixt. Ni får hålla till godo. Tänk er bara att det är så fint så ni håller på att bli tokiga så vet ni precis.

Minns ni halmen jag plockade i höstas? Jenk gav mig i uppdrag att sy 20 sittkuddar. De blev jättebra! Tyget närmast kameran har en egen liten historia. Jag hittade det väldigt billigt på en loppis här i byn. Jag tänkte sy mig en kjol av det. Det gjorde jag också, men så fick jag höra att det hade varit gardiner i församlingens redskapsskjul på begravningsplan så då fick de av någon konstig anledning bli sittkuddar i stället. Så kan det gå.

Längs väggarna hänger sex stycken lyktor. Väldigt vackra när de lyser och väldigt enkla att bygga. Baksidan på lyktorna är öppen och de övriga sidorna pryds av ett finmaskigt stålnät som stansats fast.

Lyktorna byggde Jenk enligt en gammal modell som fanns här när vi flyttade hit. Det var flera av kvinnorna på min fest som önskade sig likadana av sina män. Ibland tror jag att våra manliga vänner tycker det är besvärligt att Jenk är så duktig på att bygga.

Till present hade jag önskat mig sittbänkar. Bänkar som är lätta att flytta och som enkelt kan användas enligt behov. Jen har byggt bänkarna av virke från vår egen skog. Det här kanske är en lite konstig bild, men jag vill visa att bänkarna inte har en rak yta utan att den sluttar in mot mitten, vilket gör att de är väldigt bekväma att sitta på.

För att få en mera hembyggd, gammaldags och genuin känsla fasas benen av på såväl bord som bänkar. 

Jag har redan tidigare nämnt att Jenk är noga med detaljerna. -Att undvika raka kanter ger ofta en mindre klumpig känsla och ger mera rätta proportioner, är något som skulle kunna komma ur hans mun.

De två borden är konstruerade och byggda så att de enkelt går att plocka isär och ställa undan. Det är perfekt ifall vi vill använda utrymmet med enbart bänkar i.

-Vi kommer aldrig att få det tillräckligt varmt, förfasade jag mig i början av projektet. Det brukar ju vara skitkallt när jag fyller! Våra vänner hade uppmanats att ta varma kläder på sig. -Vad varmt det är här! sade alla och började klä av sig. Jenk tätade alla springor med linull och så satte vi in en byggvärmefläkt ett dygn innan för att värma upp stockarna. Sedan var vädret även på vår sida.

Utifrån ser uthuset helt ut som vanligt, men Jenk har satt in ett fönster på insidan. Det här ger ljus om det behövs och fungerar som extra nödutgång.

När elen har dragits (det har gått ganska många proppar hos oss innan det blev klart, han är onekligen en bättre byggare än elektriker) har trådbundna kablar använts. Det har vi även i vårt hus. Vi köpte helt resolut vanliga kablar och lät dem spinnas in på ett nätspinneri. Taket är bestruket med järnvitriol för att gråna med tiden. Nu har det inte riktigt hunnit för det har varit så kallt, men det kommer att bli lika grått som gammalt trä.

Ja, det var allt för denna gång. Mera om festen sen. Men nu kanske ni förstår att jag är tokig. Trots att det är verkligt svårt att förmedla i bild. Speciellt i mina bilder : )