I början av året fyllde en av mina vänner år. Precis som jag brukar sände jag iväg ett grattis-sms. Det var först några dagar senare som jag slogs av tanken att hon inte bara fyllde år. Hon fyllde jämna år! Borde jag ha ordnat med en fest? Borde jag ha köpt en fin present på den rätta dagen? Borde jag ha gjort något speciellt? Och jag som hade glömt bort. För att minimera skadan (eller snarare släta över) ringde jag upp och frågade hur det kändes att ha blivit gammal. Berättade att jag ville bjuda henne på restaurang. Bara hon och jag. Inga barn. Inga män. Bara vi. Hon fick säga var och när det passade.
Och så åkte vi på restaurang. Och vi pratade och vi pratade. Det var så skönt. Ingen som avbröt. Ingen som bestämde programmet. Min vän sade att det var så skönt att hinna med varandra. Vid en stor fest hinner man ju ofta inte med.
För det är ju liksom så, att även jag skall hinna med att fylla jämna år ännu i år. Nu förstår jag att de flesta tror att det är 30, men nej, nej det är det inte fast det gläder mig att ni direkt tänkte på det. Och fast ingen tror att jag fyller 50 så dementerar jag det för säkerhets skull också.
Jag har alltid sagt att när jag fyller 40 år skall jag ha en stor fest för att jag älskar fester. Nu är det ju så att med åldern blir man mera vis. Vad skönt! Och jag insåg plötsligt att jag inte alls älskar stora fester. För om jag ordnar fest vet jag att jag under festen kommer att oroa mig för att inte alla trivs. Jag vet också att jag kommer att känna mig väldigt tom efteråt och jag vet att jag kommer att ha dåligt samvete för att jag inte hann prata och umgås med alla på festen. Så jag skall inte ordna någon stor fest. Jag vill inte bränna av allt krut på en och samma gång.
Med min vän och vårt restaurangbesök i minnet önskar jag mig istället att de som tycker om mig ger mig av sin tid. Att de gör mitt fyrtionde år roligt hela tiden. Att de tar sig tid att umgås med mig -prata och skratta.
Jag skulle helt enkelt bli tokglad om någon gav mig följande:
-Nästa lördag kommer jag och hämtar dig kl. 10 på morgonen och så åker vi på en roadtrip tillsammans. Vi åker och tittar på helt sjuka saker och så skrattar vi och äter medhavd matsäck.
-På lördag får du och Jenk snoffsa till er, då vill vi bjuda på parmiddag. Utan barn!
-Jag vet ju hur mycket du tycker om att filosofera kring livet. Jag bjuder dig med på en spännande föreläsning och sedan efteråt tar vi en drink och pratar vidare.
-Vad gör du ikväll? Jag hämtar dig om en halvtimme. Kom hem till mig, jag har samlat ihop några roliga människor så talar vi hela natten.
-Skall vi gå en vandringsled tillsammans nästa vecka?
-Om en timme hämtar jag dig så åker vi på bio tillsammans.
-Jag vet att du gärna vill lära dig att brodera i ylle. Skall vi lära oss tillsammans. Jag ger dig och mig en kurs tillsammans.
Eller något annat. Folk frågar vad jag vill ha när jag fyller. Jag har jättesvårt att komma på något som jag behöver. Så ge mig tid.
Tack! Nu vet jag precis hur jag ska göra för att komma iväg med min bästa vän som jag aldrig får till en date med!!
SvaraRaderaAhh, du är så bäst, på alla plan och har förmåga att se och förmedla det enkla, det riktiga och det viktiga. När folk kommer med krystade rim om spargrisar och resor så önskar du det som jag tror att de allra flesta skulle bli mest lyckliga av, de har bara inte fattat det själva.
SvaraRaderaPrecis! Klockrent! Vilka bra förslag du har dessutom :) Pia
SvaraRaderaSå fint skrivet. Och preciiis vad jag skulle uppskatta allra mest att få i present!
SvaraRaderaFina du - vad bra skrivet!
SvaraRadera