måndag 13 januari 2014

Kallt

Så kom kylan. Äntligen! utbrister någon. Huj! ryser någon annan. Det har onekligen sina små tjusningar med att bo i ett gammalt hus när kylan får stockarna att knäppa. Och än är det bara början. -15 på mätaren är ju egentligen ingenting att tala om ...
Ullsockor på fötterna. Långkalsonger. Stickade tröjor. 

Morgonen börjar med att i ficklampans sken försöka utläsa hur kallt det egentligen är. Vilket rent psykologiskt sett är rätt idiotiskt. Vet man inte hur kallt det är så fryser man ofta inte lika mycket

Det eldas. Morgon och kväll. 

Överallt där det går att elda, så eldar vi. Under kalla dagar kännetecknas invånarna i gamla hus av att ovansidan på tummarna ofta bär spår av sot. Ett resultat av att papper och ved skjuts in i vedspisen. 

Varm honung i mängd och massor. Eventuella förkylningar skall motas i grind och kroppar skall värmas inifrån. 

Vattnet fryser och värmeblåsare surrar här och där. Lyckan när det återigen fräser och spottar ur kranen brukar vara stor.

Vardag. 

8 kommentarer:

  1. Det här skulle kunna vara mitt inlägg ..... allt passar in på vår kalla men mysiga vardag.

    SvaraRadera
  2. Känner såå väl igen mig, både vad gäller raggsockor (MINST ett par) och svärtade tummar. Kylan är inget som gör mig glad men jag försöker tänka att det åtminstone är det naturliga tillståndet för årstiden... alltid nåt. Det värsta är vattnet för djuren tycker jag, evigt dåligt samvete för hinkar med fruset vatten.. även om jag vet att de naturligt dricker mindre på vintern... Vi tar varmvatten från huset och släpar dunkar på snön, evighetsgöra....

    Vi går i tankar på att bygga glädjehus till våren för höns och odling... men nu mitt i smällkallaste så undrar jag... men det ska ju gå sägs det.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, om jag ser någon annan med svärtade tummar tänker jag att det måste vara en själsfrände. Det stämmer att det är lite kämpigt det där med vattnet åt djuren och jag tycker också det låter helt konstigt att de skall klara värmen i ett växthus, men vi får väl testa.

      Kram!

      Radera
  3. Jag hör till dem som ropar Äntligen!, och misstänker att folk tycker att ja, det kan du ju tycka som bor i stan. Och förvisso har jag det varmt hemma utan att elda (eller snarare så att jag inte har någonstans att elda) och förvisso slipper jag skotta snö. Men jag hör också till dem som inte tar det här med vintermörker speciellt bra, oavsett om jag bor på landet eller i stan. Den här vintern har ju varit alldeles osedvanligt mörk på grund av de evinnerliga plusgraderna med tillhörande mörka moln och regn. Jag tycker annars att det brukar kännas lättare redan efter jul för att man vet att det vänt och att det blir bättre, men förra veckan fick jag panik av att det var märkt precis hela tiden och att jag mådde lika illa som i oktober när den där första mörkerchocken kom. Huuu. Jag har hundra gånger hellre de här kalla temperaturerna med sol över vintersnön. Det är inte bara en estetisk grej (även om jag tycker att det är oerhört vackert just nu) utan ännu mera det att jag slipper gå runt och känna att jag dööör i mörkret, att allt känns hemskt, oroande eller sorgligt och allmänt omöjligt. Det må vara kallt därute, men livet känns liksom möjligt igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ika! Jag förstår verkligen att du saknat ljuset och är glad för din skull att det har vänt mot ljusare tider. Och visst är det vackert. Just nu lyser solen över gnistrande snö och jag bara måste gå ut. Förstår inte varför jag sitter här vid datorn alls. Hej då nu går jag!

      Radera
  4. Jag kunde också ha skrivit det här...känner speciellt väl igen det här med hur glad jag blir när maken än en gång fått upptinat vattenrören. Önskar mera och mycket snö att skotta runt stugan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De som inte varit med har ingen aning om hur underbart skönt ljudet av fräsande vatten kan vara.

      Radera