Bröd på en höft

Något jag gärna skulle vilja kunna är att laga mat på en höft. Ni vet 'höfta' ... slänga i lite grejer utan att mäta upp och följa något recept. Jag blir visserligen bättre och bättre på det, men än är det långt tills jag kan smaka av en gryta eller sås och direkt känna att -Det behövs en gnutta socker eller här skulle det passa bra med dragon.

Det jag däremot lärde mig i förrgår var att baka surdegsbröd på en höft. Några dagar innan hade jag varit på lunch med vännen Annika och bett henne berätta om hur hon bakar surdegsbröd. Hon är en sådan där "ja, jag brukar sätta i en gnutta jäst, några matskedar surdeg ... och så väntar jag tills det börjar bubbla". Och jag känner ett stort behov av att slita fram penna och papper och göra ett recept.

Men inget recept här inte. På bilden ser ni mitt första nerslängda bröd. Det blev surt och gott. En riktig favorit. Dessutom står sig surdegsbröd i många dagar utan att bli torrt och tråkigt. Plus att det känns bra för magen, trots att detta recept är bakat på väldigt mycket ljust mjöl (spelt). Hur jag gjorde? Ungefär så här:

Jag blandade ihop 3 msk surdeg (ungefär) med 2 dl ljummet vatten, 2 dl rågmjöl och en jästbit av en ärtas storlek. Så fick det stå tills det började bubbla. Hur länge det här tar beror på hur varmt du har i rummet, hur pigg surdeg du har etc.

Sedan blandade jag i ett paket speltmjöl, mera vätska och ca 15 g jäst (här använde jag ögonmått så det kan ha varit allt från 10-20), salt, olivolja valnötter, honung och kummin. Grejen är liksom att inte mäta upp något utan bara lita på att du känner och ser när det är passlig konsistens.

Så knådade jag allt en rejäl stund och lät det jäsa övertäckt i några timmar. Med jämna mellanrum gick jag och vände upp degen (rörde om lite försiktigt). När degen kändes stor och pösig tog jag upp den på mjölat bakbord och formade två limpor som jag satte i en form. Den här formen har Annika vikt ihop av ett hönsnät. Med bakplåtspapper i funkar den finfint. Inga dyra jäskorgar här inte. Så fick de jäsa lite till och sedan skjuts in i ugnen på 200 grader tills de mäter 98 grader inne i brödet. Vid den här tidpunkten hade jag blivit tvungen att rusa iväg på föräldramöte så dottern skötte gräddningen och jag har således ingen aning om hur länge det tog.

Det kändes så fint att ha lyckats med att baka på känsla. Prova! Det är ju absolut inga dyra ingredienser så det är bara humöret som lider om du misslyckas.