fredag 14 februari 2014

Bröd på en höft

Något jag gärna skulle vilja kunna är att laga mat på en höft. Ni vet 'höfta' ... slänga i lite grejer utan att mäta upp och följa något recept. Jag blir visserligen bättre och bättre på det, men än är det långt tills jag kan smaka av en gryta eller sås och direkt känna att -Det behövs en gnutta socker eller här skulle det passa bra med dragon.

Det jag däremot lärde mig i förrgår var att baka surdegsbröd på en höft. Några dagar innan hade jag varit på lunch med vännen Annika och bett henne berätta om hur hon bakar surdegsbröd. Hon är en sådan där "ja, jag brukar sätta i en gnutta jäst, några matskedar surdeg ... och så väntar jag tills det börjar bubbla". Och jag känner ett stort behov av att slita fram penna och papper och göra ett recept.

Men inget recept här inte. På bilden ser ni mitt första nerslängda bröd. Det blev surt och gott. En riktig favorit. Dessutom står sig surdegsbröd i många dagar utan att bli torrt och tråkigt. Plus att det känns bra för magen, trots att detta recept är bakat på väldigt mycket ljust mjöl (spelt). Hur jag gjorde? Ungefär så här:

Jag blandade ihop 3 msk surdeg (ungefär) med 2 dl ljummet vatten, 2 dl rågmjöl och en jästbit av en ärtas storlek. Så fick det stå tills det började bubbla. Hur länge det här tar beror på hur varmt du har i rummet, hur pigg surdeg du har etc.

Sedan blandade jag i ett paket speltmjöl, mera vätska och ca 15 g jäst (här använde jag ögonmått så det kan ha varit allt från 10-20), salt, olivolja valnötter, honung och kummin. Grejen är liksom att inte mäta upp något utan bara lita på att du känner och ser när det är passlig konsistens.

Så knådade jag allt en rejäl stund och lät det jäsa övertäckt i några timmar. Med jämna mellanrum gick jag och vände upp degen (rörde om lite försiktigt). När degen kändes stor och pösig tog jag upp den på mjölat bakbord och formade två limpor som jag satte i en form. Den här formen har Annika vikt ihop av ett hönsnät. Med bakplåtspapper i funkar den finfint. Inga dyra jäskorgar här inte. Så fick de jäsa lite till och sedan skjuts in i ugnen på 200 grader tills de mäter 98 grader inne i brödet. Vid den här tidpunkten hade jag blivit tvungen att rusa iväg på föräldramöte så dottern skötte gräddningen och jag har således ingen aning om hur länge det tog.

Det kändes så fint att ha lyckats med att baka på känsla. Prova! Det är ju absolut inga dyra ingredienser så det är bara humöret som lider om du misslyckas.

9 kommentarer:

  1. Jag höftar med det mesta, för det mesta. Ibland blir det kanon, andra gånger inte, men ätbart brukar det alltid vara!

    Smart ide med hönsnätsformarna! Bakar ni bröden i formen, eller stjälper ni upp dem som när man använder jäskorg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi låter brödet vara i formen även i ugnen.

      Radera
  2. Det är ju en fördel, så slipper man att de fina bröden, hälften av alla gånger, säckar ihop när man stjälper upp dem! =) Ska ge mig på att buckla till lite nät jag med!

    SvaraRadera
  3. Ja, surdegsbröd är väldigt goda och hållbara! Fint att du delar med dig av recepten och rätt detaljerat berättar hur du jobbar. Det får säkert fler att våga sig på, om nån känner sig osäker.
    Trevlig alla hjärtans dag!

    SvaraRadera
  4. Jag höftar för det mesta både vid bakning och matlagning... Brödet ser jätte gott ut!
    Helena.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter tre bak visade det sig att barnen inte alls tyckte om det. De hade bara varit vänliga första gången ... Suck!

      Radera
  5. Smart med hönsnät ! Då kan man fixa till vilken form man vill.

    SvaraRadera
  6. Jättetuffa formar! På tal om bröd, har du lust att lägga upp recept på brödet du bakade under tv-inslaget? Det såg väldigt gott ut! Och roligt att få se ett klipp med dig och höra dig berätta lite om din syn på tillvaron :)

    SvaraRadera