lördag 22 mars 2014

Kollaps -del två

Av en händelse fick jag ögonen på ett blogginlägg som handlade om boken Kollaps av David Jonstad. Det visade sig även att boken stod på bokhyllan vid vårt lokala bibliotek. Så jag beslöt mig för att läsa den och föda den lilla survivalist-light-personen som kanske ändå satt inne i min kropp. Först tänkte jag ge upp. Det var bara romerska riket hit och industrialismens utveckling dit, men mot slutet av boken piggnar jag till.

"Med tanke på framtidsutsikterna är det förvånansvärt många som är övertygade om att det mesta kommer att ordna sig till det bästa. På något vis. Oklart hur."

"Våren 2010 lanserade Stockholm Environment Institute ett forskningsprojekt om framtidsbilder. I detta avgörs framtiden av två parametrar 1) om klimatförändringarna blir allvarliga eller rentav milda 2) om priset på energin ökar eller minskar beroende på om oljeproduktionen når sin topp tidigt eller sent. De fyra scenarierna där tre av dem beskrivs i dystra och närmast apokalyptiska ordalag; antingen blir det klimatkaos eller oljekris eller både och. Det fjärde scenariot har döpts till 'Grönt hopp' och bygger på den mest optimistiska utvecklingen där en snabb minskning av utsläppen ger relativt milda klimatförändringar samtidigt som peak oil skjuts på framtiden och resursklyftan mellan rika och fattiga överbryggas. Av de medverkande forskarna är det få som ser 'Grönt hopp' som ett särskilt sannolikt scenario. Trots detta, konstaterar de är det  utifrån det gröna hoppet som i princip all politisk diskussion förs. De värsta scenarierna, hur troliga de än är, finns oftast inte med i planeringen. Förmågan att föreställa sig det värsta saknas."

Den stora styrkan med boken är att den är så krass. Och det är så skönt. Det känns som att nu kan vi sluta låtsas att allt är bra. Nu vågar vi säga att det håller på att skita sig. Rejält. Och istället för att sätta energi på att upprätthålla den fina fasaden kan vi tillåta oss bli en aning rädda, utan att för den skull bli handlingsförlamade. Det vi vågar inse, ta till oss och hämta information om det kan vi även förbereda oss för.

Och vid alla katastrofer är det de personer som på förhand kunnat tänka sig det värsta tänkbara och redan på förhand mentalt gått igenom olika alternativ, som klarar sig bäst. Det må vara de människor som varje gång räknar antalet flygplansstolar till närmaste nödutgång eller som tar sig tid att kolla in var nödutgången finns på teatern. Eller som gräver en egen brunn, lär sig odla morötter eller ta tillvara solenergi.

Många skulle klassa det som att vara pessimist, men handlar det inte mera om att vara förberedd? Även dessa människor vill undvika det värsta scenariot. Men kanske inte till vilket pris som helst. Ibland kan de tycka att det är bättre att krascha, resa sig och gå vidare.

5 kommentarer:

  1. Självbedrägeri och hyckleri är tyvärr bland de mest vanliga förhållningssätten. Den enklaste att lura är sig själv. Räcker att se hur folk förhåller sig till bobubblan. "den här gången är det annorlunda" igen. Märkligt. Förmodligen oförågan att reflektera över sig själv och sina egna svagheter. Hur enkelt det är att lura sig i kombination med bara det är normalt så är det ok. Går det åt skogen är jag inte ensam och slipper skämmas. "Hur skulle jag veta. Ingen annan gjorde ju det"

    SvaraRadera
  2. Tyvärr är det samma folk som går till valurnorna och legitimerar överheten. Tycker det är helt ok med social ingenjörskonst bara det inte går fortare än att det hinner normaliseras, det är helt ok att överheten konfiskerar 75% av inkomsterna under hot om fängelse och mal sönder vårt välstånd i ett planekonomiskt sammelsurium. Måttet blir rågat när de sedan sparkar bakut när skolplikten i Sverige ifrågasätts. De vill bestämma hur mina barn skall utbildas under hot om dras kidnappning. Fast när de gör det använder de det kärleksfulla ordet omhändertagande istället. Några familjer har faktiskt flytt till ert land, närmare bestämt Åland för att kunna hemskola sina barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är faktiskt glad över vår läroplikt istället för skolplikt. Tycker den fokuserar på rätt sak. Sedan är det ju få som orkar med att ha dem hemma (hörde faktiskt på radion att andelen medelklassföräldrar som kontaktar socialen och vill att de skall omhänderta deras tonårsbarn ökar), men bra att alternativet finns. Har själv utnyttjat det i samband med svininfluensan då vi helt resolut tog dem ur skolan efter att vi fått höra att flera barn insjuknat över helgen.

      Radera
  3. Håller just nu på att läsa boken och tycker som du att den är ganska "befriande". Jag var rädd för att jag skulle tycka att den var hemskt pessimistisk (eftersom jag annars är en väldigt optimistisk person som gärna tror att vi kan få världen på rätt köl igen), men den är snarare ganska realistisk utan krusiduller. Jag tyckte den var ögonöppnande och jag gillade faktiskt alla genomgångar av tidigare civilisationers fall (även om de för många kan bli lite historielektion över det hela) och jag fastnade speciellt i hans genomgång av samlar-jägarmänniskans liv och leverne. Tror att vi fjärmat oss ganska mycket från vad den "riktiga" mänskliga upplevelsen är och jag skulle gärna pröva på er livsstil så fort jag känner att jag kan "settle down" :D Ska köpa boken så fort jag kommer åt! :)
    Tyckte det var intressant speciellt det här med att samlar-jagamänniskan endast jobbade 20 timmar i veckan, var mer jämställda än vi är idag och inte "ägde" mark samt var mycket mindre våldsamma. Låter som att civilisation kanske inte är så fantastiskt trots allt ;)

    SvaraRadera
  4. Självhushållning är ju lite samlar-jaga tänk känner jag nu när jag läser din text. Själv hoppade jag ju över de kapitlen : )

    SvaraRadera