Kollaps -del två

Av en händelse fick jag ögonen på ett blogginlägg som handlade om boken Kollaps av David Jonstad. Det visade sig även att boken stod på bokhyllan vid vårt lokala bibliotek. Så jag beslöt mig för att läsa den och föda den lilla survivalist-light-personen som kanske ändå satt inne i min kropp. Först tänkte jag ge upp. Det var bara romerska riket hit och industrialismens utveckling dit, men mot slutet av boken piggnar jag till.

"Med tanke på framtidsutsikterna är det förvånansvärt många som är övertygade om att det mesta kommer att ordna sig till det bästa. På något vis. Oklart hur."

"Våren 2010 lanserade Stockholm Environment Institute ett forskningsprojekt om framtidsbilder. I detta avgörs framtiden av två parametrar 1) om klimatförändringarna blir allvarliga eller rentav milda 2) om priset på energin ökar eller minskar beroende på om oljeproduktionen når sin topp tidigt eller sent. De fyra scenarierna där tre av dem beskrivs i dystra och närmast apokalyptiska ordalag; antingen blir det klimatkaos eller oljekris eller både och. Det fjärde scenariot har döpts till 'Grönt hopp' och bygger på den mest optimistiska utvecklingen där en snabb minskning av utsläppen ger relativt milda klimatförändringar samtidigt som peak oil skjuts på framtiden och resursklyftan mellan rika och fattiga överbryggas. Av de medverkande forskarna är det få som ser 'Grönt hopp' som ett särskilt sannolikt scenario. Trots detta, konstaterar de är det  utifrån det gröna hoppet som i princip all politisk diskussion förs. De värsta scenarierna, hur troliga de än är, finns oftast inte med i planeringen. Förmågan att föreställa sig det värsta saknas."

Den stora styrkan med boken är att den är så krass. Och det är så skönt. Det känns som att nu kan vi sluta låtsas att allt är bra. Nu vågar vi säga att det håller på att skita sig. Rejält. Och istället för att sätta energi på att upprätthålla den fina fasaden kan vi tillåta oss bli en aning rädda, utan att för den skull bli handlingsförlamade. Det vi vågar inse, ta till oss och hämta information om det kan vi även förbereda oss för.

Och vid alla katastrofer är det de personer som på förhand kunnat tänka sig det värsta tänkbara och redan på förhand mentalt gått igenom olika alternativ, som klarar sig bäst. Det må vara de människor som varje gång räknar antalet flygplansstolar till närmaste nödutgång eller som tar sig tid att kolla in var nödutgången finns på teatern. Eller som gräver en egen brunn, lär sig odla morötter eller ta tillvara solenergi.

Många skulle klassa det som att vara pessimist, men handlar det inte mera om att vara förberedd? Även dessa människor vill undvika det värsta scenariot. Men kanske inte till vilket pris som helst. Ibland kan de tycka att det är bättre att krascha, resa sig och gå vidare.