tisdag 17 juni 2014

Landets bästa granne

Det här är min granne Christine. Hon till vänster, må jag väl tillägga för hennes skull.

Sämre granne kunde man ha. Men knappast bättre. För tre veckor sedan planterade Christine och hennes man 400 äppelträd på åkern nära vårt hus. Vilken granne ordnar en sådan utsikt? Vem tänker på sina grannbarn och ger dem en sådan ypperlig möjlighet till att palla äppel till och från skolan? Att Christine och hennes familj sedan finns nära till hands när man åker bort och glatt kommer struttandes över åkern för att mata hönor, vakta katter och vattna tomater gör att vi aldrig känner oss bundna av varken djur eller odlingar. Plus att hon alltid är glad. Alltid! Tack grannen!

Tidningen Land ordnar för tillfället tävlingen "Landets bästa granne". Helt överraskandes har de låtit mig vara med och utse en av Sveriges (och varför inte Finlands) bästa grannar. Vilken ära! Det här betyder att jag har Diggiloo-biljetter för 2 vuxna och 4 barn + en årsprenumeration på tidningen Land att dela ut bland bloggens läsare.  

Det här betyder att du om du vill vara med i tävlingen skall göra följande:
1. Tänka på din granne och fundera om hen är värd att nominera
2. Om svaret är ja svarar du på detta inlägg med en kort (eller lång) motivering. Skriv den på rim, skriv den på dialekt, skriv den helt vanligt, skriv om roliga saker, skriv om sorgliga saker. Välj själv!
3. Du knappar även in din motivering (samma eller en annan) på tidningen Lands hemsida där du också kan läsa mer om tävlingen och priserna.
4. Så sitter du och väntar och håller tummarna medan jag tar på min diktatorshatten och enväldigt utser en vinnare. Vinnaren presenterar jag kort här på bloggen.
5. Men skynda, skynda. Jag och Land behöver ditt bidrag senast 22.6

Och det är helt okej att delta även från Finland. Vad du gör med dina priser om du vinner väljer du själv. För visst har vi bra grannar även här. Kanske bättre än i Sverige?  : ) Upp till bevis!

Må bästa granne vinna!

2 kommentarer:

  1. Jag lärde känna Linda i gymnasiet. Jag gick i snickarbyxor och tränade brottning och hon läste böcker och avskydde idrott. Jag var kaoset och hon strukturen och våra olikheter var, och är, så totala att vi passade och passar väldigt bra ihop.
    Kompletterar varandra.
    Ibland for vi hem till hennes föräldrar som bodde i byn utanför samhället där vi gick skola, och så gick vi armkrok längst med grusvägen och tittade på gamla fallfärdiga hus och planerade för då vi skulle bli vuxna och förståndiga och bo grannar.
    Vi är vuxna nu, inte speciellt mer förståndiga, men tio år efter att vi gick ut gymnasiet har vi blivit grannar.
    40 mil söderut, men med gamla hus och grusvägen där vi vandrar i armkrok. Linda tycker egentligen inte alls om att gå armkrok, men hon låter mig hållas. Samma sak med mina kramar som hon egentligen tycker är på tok för långa.
    Då Linda kommer hit, sätter hon på kaffet. Det gör en make mycket glad, som fått sig en fru som inte alls vill dricka kaffe. Tydligen är det där med kaffe mycket viktigt för kaffedrickare.
    Då Linda kommer hit har vi ibland djupa diskussioner om politik och livsåskådning. Andra gånger går jag ut och jobbar med hästarna och hon sätter sig vid datorn och så nickar vi till varandra då vi möts i dörren.
    Och då en mamma är kissnödig och ett barn gråter, då tar Linda barnet på höften och läser en bok och en mamma kan gå på toa alldeles ensam.
    Hon kommer efter jobbet och äter middag och om diskmaskinen är full av ren disk suckar hon lätt och så plockar hon ur den. Andra dagar kommer hon med cykeln och har en kastrull med mat i cykelkorgen. Hon bjuder på mat hemma hos oss, för att hon tänker att det är mer harmoniskt för mig att jag är nära diverse djurarter som ska ha mat och vatten.
    Då jag ska bort på resa med make och barn tar hon hand om alla djuren. Hon ger mat till grisar fast hon är mycket rädd för dem då de ställer sig på bakbenen och trycker trynet mot staketet. Hon ger hönsen mat och petar förskräckt på en höna med en pinne, för att se om hon lever (hon ruvade på äggen).
    Hon syr kläder till dockan, vakar över ett sovande barn då jag och maken ska ut och rida tillsammans, hänger tvätt väldigt rakt och fint då jag glömt den i en hög ute och hon bakar den godaste bananrulltårtan. Hon tänder eld i kaminen då vi varit borta, köper mjölk då jag glömt det och lånar ut bilen då våran strejkar. Hon förodlar tomater i tid och kommer med plantor till mig då jag alltid är för sent ute.

    Och i allt det hon gör, och i allt det hon hjälper och ställer upp så finns den hon är. Att ha Linda som granne är inte bara en enorm hjälp. Det är ytterligare en dimension i glädjen av att bo där jag bor. Hon är en glädje och hon är en trygghet. Och jag hade inte kunnat önska mig något mer än det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Anna! Vilken fin berättelse! Nu hade du ju inte så stor konkurrens i tävlingen, men du är en klart värdig vinnare!

      Sänd dina kontaktuppgifter till mig via e-post (den finns i balken till höger) så får du dina biljetter och din prenumeration. Och hälsa Linda! Kram!

      Radera