Söndagens bimysterium

Än hur mycket vi läser på kring biodling och lär oss genom erfarenhet och misstag slutar vi aldrig att stå med munnen öppen och förvånat utbrista -Varför gör de på det sättet? Men det är väl det som är en del av tjusningen med bin.

Klockan nio igår på söndagförmiddag, precis när vi höll på och packade det sista inför dagens fotbollscup, bad Jenk mig komma med ut och titta. Eller snarare lyssna. Vilket enormt surr! Gården var full av bin. De samlades i den ena häggen, som snart var full av bruna biklickar. Skulle de svärma?

Omöjligt, tänkte vi. Bina svärmar när de dragit upp en ny drottning. Då tar den gamla drottningen en del av bina med sig och drar. Men den gamla drottningen knep vi ihjäl för en vecka sedan och den drottning som de höll på att dra upp hade ännu inte kläckts. Det var alltså ett viselöst samhälle.

När bin svärmar börjar det ofta med att drottningen flyger ut och sätter sig t.ex. i ett träd. Där sitter hon och väntar medan bina samlas runt henne i en enda stor klunga. När spanarbina hittat ett nytt boställe flyger de iväg. Det här tar mellan ½-1 timme. Men de här bina satt lite här och där. De hade helt klart ingen drottning att samlas kring.

Så är det som det är här i livet. Andra saker kallar och vi var tvungna att köra iväg till dagens första match. När vi kom hem hade lugnet lagt sig. Alla bin var åter inne i kupan. Den nya drottningen var ännu inne i sin cell. Och vi kunde bara spekulera och fundera och klia oss i huvudet.

Det är spännande med bin.