Ur elden kommer aska

Ifjol kände jag mig som världens sämsta odlingsmamma. Jag glömde nämligen bort att odla ärter! När skadan uppmärksammades pillade jag visserligen ner några frön, men mina barn blev verkligen svältfödda på ärter ifjol.

-Nästa år skall jag så ärter så ni storknar, minns jag att jag lovade. Och löften är till för att hållas. Så i år kanske jag har sått 15 meter ärter. En del av dem har fått mysa under täckväv och de är stora och frodiga, men största delen är satta rakt ute på åkern. Tjänstvilligt spränger de jorden och visar sina första ljusgröna bulliga blad, men oj, oj vad har hänt?

Någon har tjuvstartat! Någon mumsar redan på ärterna! Vem? Jag har för mig att ärter verkligen inte brukar vara jordloppans first choice? Men så är jag ju heller inte någon jordloppa. Och ingen ärt heller.

Så nu har jag strött ut aska över såväl jord som ärt. Jag hoppas på det bästa. För mina barns skull.
Aska funkar till allt. Om inte annat så göder det en aning.

(och märker ni nu att jag i äkta ugly blogg -anda har fått skärpa i bilden på allt annat än på ärten)