tisdag 7 oktober 2014

Behov och begär

När man bestämmer sig för att börja konsumera mindre är ett av det första man får lära sig att skilja mellan behov och begär. Att helt enkelt i affären tänka efter om jag verkligen behöver det här eller om jag bara vill ha det så där för trevlighetens skull. Det mesta vi köper faller ju onekligen in under kategori två.

Jag hörde en gång en kvinna berätta att hon är så hård mot sig själv att hon bestämt att hon får äga t.ex. bara tio tröjor. Köper hon en tröja så måste hon sälja/skänka bort en hon har från tidigare. Det som då händer är att hon där i butiken faktiskt funderar på om hon verkligen tycker mer om tröjan i affären än någon av tröjorna hon har hemma. Smart!

Det är faktiskt rätt sällan jag känner vare sig behov av eller begär efter något nuförtiden och det förvånar mig enormt. Jag har varit rätt bra på det där med att shoppa i mina dagar. Men det finns en sak som jag kan få ett enormt begär efter. BILAR!

I vårt "gamla liv" körde vi ofta med väldigt snygga bilar. Utseende var viktigt och "vettiga gubb-bilar", ja de gick bort direkt. Gärna skulle det vara sportigare bilar i någon skön färg. Ibland köpte vi sprillans nya bilar. Med endast någon enstaka kilometer på mätaren, med den sköna billukten i kupén och med en så blank lack att speglar var onödiga. Och så inbillade vi oss att nya bilar måste bytas med några års mellanrum annars förlorade de för mycket i värde. Som det egentligen skulle spela någon roll ... Att byta bil är så gott som alltid en förlustaffär.

Så en dag började vi tänka efter hur mycket vi var tvungna att jobba för att faktiskt tjäna ihop till våra nya, vackra bilar. Kaboom! vilken insikt att märka att en av oss var tvungen att jobba mer än ett halvår "utan lön" för att vi skulle kunna förse oss med de bilar vi tyckte vi ville ha. Ett halvår när vi steg upp, åkte till jobbet, förlorade tid med familjen bara för att köpa en bil!

Så vi tänkte om. Idag kör vi med två väldigt gamla och småskruttiga bilar. Den ena är så matt i lacken att gudarna gråter. Den andra bilen ger folk i byn tinnitus när vi åker förbi. Och det är inte kul. Jag känner mig inte som den Maria jag innerst inne är när jag sitter och rattar en tio år gammal paketbil. Ibland är det snudd på identitetskris faktiskt. Och om jag mot förmodan någon gång går in i en bilaffär så känner jag hur dreglet börjar rinna i mungiporna. Jag känner doften. Den sköna ljudet när man stänger en ny bildörr och gummit är mjukt och tyst. Jag drar med handen längs lacken. Jag kollar in de nya fräsiga instrumentbrädena. Och jag känner ett enormt BEGÄR! Aaarrgghhh!

14 kommentarer:

  1. Visst är det en tuff match att gå. Men när begäret slår på så får man titta på sin kalkyl med alla sparade slantar så som terapi. :)

    SvaraRadera
  2. Låter som en Dacia är nästa bil då, billig men ändå ny :p

    SvaraRadera
  3. Det här är det första inlägget i min blogghistoria där de två första kommentarerna har kommit av män! ha ha!

    Tro mig Per, när begäret slår till sover jag med kontoutdraget under kudden : )
    Tobbe, är du bilförsäljare? : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast nu kontrar du väl Per med att inbesparade pengar inte skall finnas på ett bankkonto. Ha ha. Helt rätt!

      Radera
  4. En trevlig blogg du har, jag följer den sedan en tid. :)

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Så där tänker jag ofta alltså hur mycket måste vi jobba för att få ihop till en ny soffa? Då duger den gamla hur bra som helst. Vi prioriterar umgänget med familjen höger än prylar och fina bilar. Man kan leva på små inkomster bara man håller utgifterna i "sjack". Vilken lycka att man oftast kan välja vilken väg man vill vandra på genom livet.

    SvaraRadera
  6. Det är lätt att glömma att minskade utgifter också är ett sätt att indirekt "höja lönen" för sig själv...Trevlig blogg, jag har försökt att kommentera här ett antal gånger utan att lyckas. Få se om det funkar denna gång!

    SvaraRadera
  7. Då är så klok så du nästan hoar ;-) Jag har själv inte så mycket begär i mig längre (hade kanske inte så mycket från början heller för den delen), men jag har ändå tagit mig över den där tröskeln när man helt plötsligt ser allt ur en annan synvinkel.

    Man brukar ju alltid säga att tid är pengar, men mer i den bemärkelsen att "låt mig inte stå här och vänta, jag hade ju kunnat tjäna massor med cash!". Din förklaring med bilen tycker jag är ett mycket mer intressant sätt att se på det; en bil kostar helt enkelt ett halvår. Är den då fortfarande värd det?

    Varma kramar från den kyliga svenska västkusten // Alexandra

    SvaraRadera
  8. Personligen har jag aldrig fattat charmen med sprillans nya bilar, speciellt inte efter att jag insåg hur mycket de sjunker i värde bara för att man kör iväg med dem från bilaffären.. ;) Men då är jag också den som helst inte skulle köra bil alls, bara det skulle finnas fungerande kollektivtrafik hos oss på landet! Nog är det ju ok att byta bil om man inte är nöjd med den man har, men så längde den man har uppfyller ens behov och krav på en bil, så varför byta?

    SvaraRadera
  9. Bliar är inte heller min last. Fasar för den dag då min Peugot från 2001 brakar ihop. Allt besvär med att välja ny!
    Däremot har jag shoppat allt för mycket klöder de senaste åren - som motvikt till min snålhet tidigare i livet. Tror dock jag börjar närma mig en balans på den fronten. Idén med 10 tröjor låter ju bra!
    Ann

    SvaraRadera
  10. Oh, vilket bra inlägg! Har alltid tyckt att bilen är alltför kostsam på alla möjliga sätt samtidigt kan jag inte blunda för att den så bra för att transportera alla tre barnen någonstans. Nu har jag i alla fall till sist köpt en elcykel och ska börja pendla med den till jobbet. Om det fungerar bra så är det är win-win-win situation, mindre bensinkostnad, stor miljövinst och åtminstone en del motion!

    SvaraRadera
  11. :D Är glad att jag inte har "himo" på bilar - vår ekonomi skulle definitivt inte hålla för det! Sen hjälper det att jag inte ens har körkort, så frestelsen finns liksom inte alls där! :) Vår billigaste bil kostade förresten ett kaffepaket - den var säkert inte det bästa ekologiska alternativet, men å andra sidan så var den ju en produkt som redan fanns på marknaden och som fick leva ut sitt liv hemma hos oss innan den skrotades.

    Min hemliga last av grejer som jag inte kan låta bli att köpa är nagellack! Allt annat kan jag liksom låta bli att shoppa, har inga problem att inte köpa kläder (hatar att shoppa kläder! Tror inte jag äger 10 tröjor ens) och andra grejs, men nagellack - jag har bara en stor svaghet för såna! och tuscher. Nagellack och tuscher. ...nu kommer jag bara att tänka på nagellack och tuscher idag känner jag! känner ett plötsligt behov av fler färger av bådadera! :)
    p.s. Kul att boken kom fram och att du blev glad!

    SvaraRadera
  12. Skulle gärna ha en ny bil, har jobbat i 20+ år och ännu aldrig haft möjlighet att köpa nån ny....men har ett underbart sommarställe vid havet i stället. Lyx kanske, men betydligt bättre investering än en bil.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.