fredag 7 november 2014

Det man inte vet något om

Inte kunde jag väl tro att vi slog ett slag för mänskligheten
och dess överlevnad när vi sköt mårdhunden förra hösten.
Guldmedalj på bröstet!
-Visst har ni mårdhund i Finland?
-Hur mycket som helst
-Vågar ni äta bär ur skogen då?
-Va????? Jo ....

-Men här i Sverige har det varit en stor debatt om att det är livsfarligt att äta bär i skogen om det finns mårdhund. Om mårdhunden kissar eller bajsar på bären kan det överföras en farlig parasit som heter dvärgbandmask och om man får den i sig så dör man. 
-Oj, det har jag aldrig hört något om
-Jag vet inte längre om vi skall plocka bär i skogen ...

Visst är det fantastiskt hemskt. Här där mårdhundarna äter krusbär direkt av buskarna i trädgården eller mumsar på fallfrukt, här har jag aldrig hört om denna parasit (i och för sig påstod min svärmor en gång att jag lever i en skyddad bubbla), men i Sverige där det egentligen inte finns så mycket mårdhund har detta figurerat på löpsedlarna.

Var tvungen att kolla lite ... för det första tror jag inte man dör av parasiten. Inte kaboom i alla fall. Det kan nämligen ta 15 år innan man får några symptom enligt den statliga sidan krisinformation.se . Ett namn på en sida som dock onekligen ger lite negativa vibbar. Om man får parasiten skall man ta maskmedel. I värsta fall kan man operera. I några enstaka fall (!) dör man.

Det är ytterst liten risk att bli smittad genom att äta vilda bär och svampar. Kanske det är därför vi här i Finland har tyckt att det har varit onödigt att skrämma upp medborgarna. Eller vet någon om det har varit samma diskussion även här?

Då var den saken utredd. Låt mig avsluta med den svenska kriscentralens lugnande ord ...

Jag är ändå orolig, vad kan jag göra?

Risken att bli sjuk är ytterst liten och man behöver därför inte vara orolig. 

9 kommentarer:

  1. Det är samma problem med räv i vissa område i Frankrike. Det man kan enkelt göra är att undvika ta blåbär i direkt anslutning till stigarna. Rävarna brukar inte gömma sig bakom en träd för att kissa :-)

    SvaraRadera
  2. Dvärgbandmask finns inte i Finland. Än. Eftersom den finns ute i Europa, och numera också i Sverige (där fanns den inte för 10 år sedan), är det så otroligt viktigt att hundar som varit ut och rest avmaskas innan de återvänder till Finland. Detta är det lag på, men det finns de som struntar i det, det finns hundar som smugglas in, och för varje hund som återvänder från Europa utan att ha behandlats finns en risk för att vi snart har parasiten också i finska skogar :( Det vill vi inte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju inte bra. Sköt er hundägare! Men ändå låter det lite konstigt att det skulle vara hundar som skulle smitta mårdhundar, d.v.s. att denna smitta inte finns bland våra mårdhundar som verkligen rör sig hur de vill över gränsen.

      Radera
    2. Den finns nog änni inte här, som tur är!! Jag är hundägare och hunden skall avmaskas speciellt just för detta. Tullen gör stickprov och granskar att det finns stämpel i hundens pass (alla resande hundar bör ha hundpass idag)

      Radera
  3. Jag bor i Sverige och det var i utkanten av min stad, Uddevalla, som de första smittade rävarna hittades (sköts och examinerades). Under de första veckorna eller kanske månaderna var lokaltidningen full av skrämmande reportage, intervjuer med lokala starka män, inlägg om upprörda och rädda medborgare och inte minst faktarutor med illustrationer som visade hur masken färdas från sitt lilla ägg via gnagare och rävar till våra husdjur, svamp och bär. Det var lite kaosartat här i stan faktiskt, alla var rädda och grannarna pratade inte om annat än hur hemskt det var. Man fick känslan av att vi alla inom Uddevalla kommun gick en säker och dessutom oerhört obehaglig död till mötes inom kort. Att rekommendera att maska av hundarna mer frekvent blev en konsekvens men å andra sidan vill i alla fall inte jag maska av i onödan, det är inte vettigt för varken hundarnas tarmflora, miljön eller plånboken. Dessutom riskerar man en mask som blir immun emot våra medel. Lokala veterinärer rekommenderade också att man skulle tvätta sig ordentligt efter att man klappat sin hund, att absolut inte låta hunden slicka på en och att behandla hundarnas avföring som riskavfall. Alltså - vem orkar hålla på sådär?

    Såklart känns det väldigt ledsamt att inte lika lättvindigt som förr kunna gå ut och äta en näve bär direkt från snåret - här finns många rävar kvar trots att man skjutit av dem i ganska stor utsträckning - eftersom det anses vara förenat med en onödigt stor risk. Samtidigt har den värsta kollektiva oron lagt sig och för min personliga del så måste jag säga att jag föredrar att leva nära mina hundar, mer eller mindre i skogen och ta del av vad skogen ger i form av bär, svamp och kött även om det skulle innebära en något förkortad livslängd. Att inte kela med hundarna och flytta till stan för att jag KANSKE kunde drabbas av masken är liksom inte ett alternativ. Även om det blir mer blåbärssylt och äppelmos än färska frukter och bär av vild typ.

    Reser man med sina hundar ska de naturligtvis maskas av och undersökas ordentligt!

    Ser väldigt mycket fram emot Din bok!!!
    Varma hälsningar
    Kajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul med en "inside-berättelse". Efter en stund kommer det att vara glömt. Som med så mycket annat : )

      Radera
  4. Jag plockar inte äppel mera som fallit till marken, dem låter jag vara och krusbären......ja dom har vi ju inte mera....mårdhundarna hinner äta alla. Så har vi ett bra kantarell ställe i skogen, men mårdhundarnas wc finns några meter ifrån, så svampen får bli där. Jag plockar annanstans. Mårdhunden är ju hygienisk på det sättet att den alltid gör sina behov i en wc! Man ser den tydligt, så man kan lätt undvika den och plocka bär och svamp annanstans ifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och precis som med allt annat förstår man nu att det är sunt bondförnuft som gäller. Tack Salix för att du visade hur landet ligger.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.