torsdag 30 juli 2015

Välkommen på honungskväll 10.8

Även detta år vill vi bjuda in alla honungsälskare till en smaskig honungskväll på Flemmingsbacken.

Måndagen den 10.8 kl. 18.30-20.30 har du möjlighet att smaka på nyslungad honung, fylla på vinterns honungsförråd, fråga hur bin fungerar och lyssna till Jenk när han andäktigt berättar om sitt stora intresse -bin. Eller så kan du helt enkelt bara strosa omkring på vår gård och njuta av ekologiskt hembakat i Elsas café.

Nu smakar honungen som allra bäst. Alla lättflyktiga aromer finns kvar och den stärker kropp och själ. Kom och smaka!

Vill du köpa med dig honung hem kan du välja att köpa honungen färdigtappad i glas- eller plastburk. Du har även möjlighet att köpa honungen i lösvikt, t.ex. om du vill ta med egna kärl i valfri storlek.

2015 års priser är följande:

Plastburk (450 g) 5,50 €
Glasburk (500 g) 7,00 €

Lösvikt 11,00 €/kg


Toppade tomatplantor


Det är slutet av juli och två ynka röda tomater har jag ätit ur växthuset. Det finns en hel del kart och det inger ju hopp. För att skynda på tomaterna har jag idag drastiskt toppat alla tomatplantor och tagit bort en del blad.

Jag vill alltså att de skall sluta växa och endast fokusera på att ta hand om de blommor och kart som de redan har. Nya blomställningar kommer hur som helst aldrig att hinna bilda tomater.

Nu håller jag tummarna för att det blir 22 röda tomater, eller 52 eller kanske 102!!!! Det är ingen hejd på mina fantasier. 

tisdag 28 juli 2015

Misslyckanden i trädgården

Igår träffade jag några av mina vänner "ekotanterna" och som vanligt började vi diskutera odlingssäsongen. Vi konstaterade efteråt att det var så skönt att höra att de flesta av oss "misslyckats" i år. Ingenting växer och mycket av det som växer uppför sig konstigt. Vi får skylla på vädret.



Ingen lär bli mätt på denna broccoli. Jag har aldrig haft så stora och fina broccoliplantor som i år. Och broccoli brukar faktiskt vara det som jag lyckas bra med, men i år är det helt hopplöst. Antingen ser de ut så här (nåja några är lite större, men stora är de inte) eller så blommar de hejvilt.

Jag har hört att det är ett vanligt förekommande problem i odlingskretsar i år att grödorna pga det kalla vädret tror det har varit vinter och sedan när det blir varmare igen börjar de blomma allt vad de förmår.

Som t.ex. den här broccolin. Och det beror inte på att jag har glömt att skörda den, nej det kom aldrig något att skörda.

Den här broccolin är ju dessutom väldigt spretig, med endast några småbuketter här och där. Enligt svärfar (gammal renommerad kålodlare) kan det i sin tur bero på att loppor när plantorna var små åt upp mitten på plantan. Men plantorna har verkligen sett välmående ut.

Och nu kanske någon utbrister -Men vad har hon i sitt trädgårdsland? Broccolin växer på samma plats där mina gyllenbär växte ifjol och de har nu självsått sig. Tyvärr lär de ju aldrig hinna bli till något, men de täcker marken bra och håller bort resten av ogräset och de lär ju självdö till nästa år så de får hållas.
Man kan också fråga sig vilket ogräs det här rör sig om. Ja, inte gurkörten då utan det andra.

Det är inget ogräs, det är en av mina sallatssorter. Naturligtvis den som jag hade allra mest plantor av.
Samma här. De utvecklades bra för att sedan skjuta upp en lång stängel och så var den sagan all.

Min dotter och våra bin älskar gurkört, därför får de växa där de vill. Gurkörtsblommor skall man dock inte äta för många av åt gången enligt vissa.

Ett annat problem som folk verkar tampas med denna sommar är att det inte händer något. Ta till exempel dessa frilandsgurkor. Ingen kan ju påstå att de är stora. De står mest och stampar på stället.

Jag drömmer ännu om en lång och varm höst. Men vad är det som säger att det inte kommer en frostnatt om några veckor?

Nåja, det kommer väl fler somrar ...
Och åtminstone lyckas dillen ...

söndag 26 juli 2015

Temporär lösning på svärmar?

När Jenk var som mest uppgiven tillbringade han en hel del tid med att läsa på nätet om hur man kunde undvika eventuella svärmar.

I en tråd hittade han detta tips från en gammal biodlare. På samhällen som är väldigt svärmningsbenägna eller som du märker skall börja svärma flyttar du om lådorna så att skattlådorna sätts längst ned och yngellådorna överst. Mellan skattlådorna och yngellådorna lägger du ett lock. Viktigt är att flustret på yngellådorna är riktat bakåt.

Detta gör att flygbina (dragbina) kommer tillbaka till gamla öppningen (den som är svängd framåt) och slipper således alltså endast till skattlådorna. Drottningen och ungbin lämnar kvar i yngellådorna. Utan flygbin i yngellådorna svärmar inte drottningen. De skall vara svängda i en veckas tid.

Det här har vi testat på de mest utsatta samhällena och hittills har inga av de svängda lådorna svärmat. Peppar, peppar. Eller som vi biodlare säger. -Pollen, pollen.

lördag 25 juli 2015

Problem med svärmar

Förra veckan var jag och flickorna på semester. Jenk kunde inte komma med. Han var hemma och fångade bisvärmar. Det är nästan så att han längtade efter mulet väder, eftersom bina svärmar vid varmt och soligt väder.

-Vi måste få ett slut på det här! utbrast han trött när vi kom hem pigga och fulla av semesterminnen.

Det tänkte vi lösa så här:

1. I våra bigårdar har vi två sorters bin, "Italienare" och Elgon. Våra italienare är mycket mera svärmningsbenägna.. Åtminstone hos oss. Så nu tänker vi låta Elgon ta överhanden. Det här görs "enkelt" genom att vi föder upp massvis med Elgon-drottningar. Sedan byter vi ut drottningen i varje samhälle till de nya. Och hon föder naturligtvis endast Elgon barn. Så genom att byta drottningen kan man byta ras på ett helt samhälle.

Det här funkar inte med alla raser, men att sätta in en Elgon drottning i en italiensk kupa lär fungera bra. Tidpunkten för detta är att sätta in den nya drottningen i samband med att man börjar med vinterutfodringen.

2. Bli lite klokare. När man vill utöka sin bigård kan man göra på två sätt. Antingen tar man avläggare (delar samhället) eller så fångar man en svärm och placerar den i en ny kupa. Vi har gjort på båda sätten och båda sätten är helt bra. Det som vi däremot inte har förstått är att vi borde ha bytt ut drottningen i svärmarna till en nykläckt drottning som inte har svärmat . Detta eftersom "svärmningsbenägenheten" ser ut att ärvas vidare och en drottning som svärmat föder upp bin och nya drottningar som i sin tur svärmar.

När Jenk beklagade sig för sin "bimentor" frågade han varifrån vi köpt våra första samhällen. När vi nämnde vem vi köpt dem av fick vi veta att denna biodlare förökade sina bisamhällen genom svärmar (som han då ibland sålde vidare) och det är troligen därifrån allt har fått sin början. Det här är alltså ingen kritik utan det är rätt vanligt att göra så här, men det kan löna sig att höra sig för hur samhället fått sin start innan man köper det.

Speciellt om man vill kunna ligga på stranden en varm och solig dag i början på juli.

torsdag 23 juli 2015

Är det en hönas rätt att få ruva?

Oj, oj vad det ruvas hemma hos oss. För tillfället är det fem av våra tolv hönor som ruvar. Två av dem för andra gången i sommar. Dessutom har vi tre hönor som tar hand om sina nyfödda kycklingar. Så det är inte många ägg som produceras hos oss för tillfället.

Men vad skall vi göra med alla kycklingar? Som tur är har de inte fått så stora kullar så hittills är det 30 kycklingar som har fötts, men som sagt mer är på kommande. Man kan lugnt vänta sig att hälften är tuppar och går till slakt, men ändå.

Visst kunde man resolut plocka bort ägg under hönan om hon vill ruva, men när man ser hur tappert hon samlar åt sig nya för att hon bara VILL ruva, ja då känner jag att det nog är snudd på en hönslig rättighet att få ruva och ta hand om sina kycklingar. Och vi är väl inget Kina heller som bestämmer att de endast får ha ett ägg under sig. Blir det en tupp kunde de möjligtvis få ruva igen.

Så behöver ni höns som värper OCH ruvar bra så vet ni var det finns.

måndag 20 juli 2015

Så här låter Jenk ...

Idag var Jenk på radio. Han pratade om bin. Vill ni höra vad han sade kan ni lyssna här. 

onsdag 15 juli 2015

Min favoritdoft

Min absoluta favoritdoft i sommarträdgården står doftschersminen för. Länge, länge kan jag stå med näsan i busken, ha ha. 

måndag 13 juli 2015

Gallra äpplen

För några dagar sedan skröt jag lite om vår kommande äppelskörd. Och med det medföljer en svår uppgift -att gallra äppelkart. Ja, det är ju inte krångligt eller så, men det tar i hjärtat att pilla bort. Åtminstone på mig. På en del träd gallrade jag säkert bort 2/3 av karten.

Men många av våra äppelträd är så små så deras kvistar inte ännu klarar av tyngden av många äpplen. Jag får tänka på att de äpplen som lämnar kvar troligtvis blir både större och godare.

Mer om hur du gallrar äpplen kan du läsa här. Man kan ju tycka att det är sunt bondförnuft och det hoppas jag verkligen att det är. För inte orkade jag läsa denna text före först efteråt och jag använde då minsann ingen sekatör. Nej, jag bara pillade ...

Samtidigt passade jag på att ta bort lite äckel-päckel larver som hade spunnit in sig i bladen. Det har jag i och för sig gjort hela försommaren. Jag antar att det är spinnmalen och den är ju rätt ofarlig, men trevlig är den ju inte.

En bra sida om äpplen, skadeinsekter och ekologiska hjälpmedel kan du läsa här

lördag 11 juli 2015

Vi och Avotakka

I Julinumret av Avotakka kan man hitta ett femsidigt reportage om oss och vårt hus. Lite finare bilder än vad ni är vana vid här på bloggen garanteras.

Som jag har sagt tidigare, det är alltid så intressant att se vad en fotograf faktiskt väljer att fotografera och publicera. Ibland blir man mållös och tänker -Men shit vad fint! Och ibland tar man nästan på skämshatten och tänker -Men varför tog hen en bild av det där?

torsdag 9 juli 2015

Åska!

För många år sedan var jag mer eller mindre ofrivilligt med på en kurs som hette Core -jakten på din inre kärna. Där hade vi bland annat en övning där man skulle fundera på vilket väder man ville vara om man vore ett väder. För mig var det självklara vädret ÅSKA! Jag älskar åska!

Ni vet den där spänningen i luften. Hur man hör det avlägsna mullret. Allt byggs upp. Plötsligt blir allt stilla. Det känns som om hela naturen väntar. Så ser man hur ett grässtrå börjar vaja i vinden. Vinden ökar i styrka. De mörka molnen. Blixtarna. Och så öppnar sig himlen. Och så brakar allt löst. För att lika plötsligt dra undan. Solen tränger åter fram. Allting är lugnt. Allting är över. Allt känns renat.

Jag vill vara allt. Den stegrade spänningen. Lugnet före stormen. Den vilda. Den otämjbara. Den energiska och kreativa. Den återhämtande. Stillheten. Den lugna.

Att jag älskar åska har jag nog min farfar att tacka för. Varje gång det började dra ihop sig till åska gick vi ut i trädgårdsgungan farfar och jag. Så satt vi där och tittade på blixtarna. Räknade avståndet. Njöt. Ända tills någon förbjöd oss att vistas ute i åskvädret. Varje gång berättade farfar om när han var liten och en klotblixt hade kommit till deras gård. Åkt in i fähuset. Tumlat om i höet, spräckt en vattenho, rullat över gården. In i skorstenen (eller var det ut) så att hans mamma blev så förskräckt att hon tappade hans lillebror i golvet. Farfar och jag.

Så nu sitter vi där. Hela min familj. På gräsmattans första parkett. Vi utropar hänförda OJ! över de ståtliga blixtarna som klyver himlen. Vi räknar. Vi pekar på de olika nyanserna av mörka moln. Vi tittar på de kritvita måsarna som flyger över himlen. Vi ser hur regnet kommer som en ridå över fälten. Vi springer skrattande in. Stänger tveksamt dörren. Vi vill ju uppleva mer! Och så hoppas vi på att strömmen går. Då är ovädret totalt.

onsdag 8 juli 2015

Dialekt

Det var en gång en man som sade till mig att -Det enda jag pratar perfekt är dialekt och så är det ju även för mig. Min österbottniska dialekt är mitt modersmål och något jag är oerhört stolt över att kunna. Visst kan jag även prata högsvenska flytande och det är väl mer eller mindre mitt arbetsspråk, men det finns något som högsvenskan inte kan. Att släppa in.

Det är bara vi som talar dialekt som vet vilken samhörighet den skapar. Visserligen kan man prata om samhörighetskänslan av att tala samma dialekt, men det är snarare känslan av att jämställa sig med varandra som jag talar om. Den där punkten när motparten från att ha pratat högsvenska byter om till en klingande dialekt. Det är ett accepterande och ett tecken på att vi tagit ett steg närmare varandra. En förståelse. Något gemensamt. Ett arv. Jag minns än hur det kändes när min chef från att ha talat högsvenska med mig en dag besvarade min fråga på dialekt. Jag minns hur hedrad jag kände mig. Hur speciellt det  kändes när vi med alla andra talade högsvenska för att med varandra byta om till vår gemensamma dialekt. Och något av de fulaste som finns är att vägra byta om till dialekt när den andra gör ett trevande försök. Det är att visa att man inte vill bli personlig.

En dialekt är att prata ett tredje språk och jag har svårt att förstå föräldrar som inte pratar dialekt med sina barn. -Jag är så glad att du talar dialekt med mina barn, så att de får höra dialekt, sade en gång min vän. Hon hade i något skede bestämt sig för att slopa sin dialekt när hon pratade med sina barn. Och det är rätt många som gör det har jag märkt. Jag undrar varför. Kanske tror man att man gör barnen en tjänst och att de lättare på så vis kan smälta in. Men alla kan lära sig prata ren högsvenska, men få kan lära sig dialekt. Dialekten lär man sig inte, den ärver man.

Dialekten dör sakta ut. Så är det. Jag pratade en helt annan dialekt med min farmor och farfar än vad jag gör med mina vänner. Många ord som jag använde med dem har jag inte använt på tiotals år. Och trots att jag alltid har pratat dialekt med mina barn, talar de inte själva en ren dialekt. De talar faktiskt väldigt lite dialekt med sina vänner. Nästan ingen alls. Så i slutändan är väl resultatet det samma om vi talar den eller inte ...

Så hur låter min dialekt? Nästan så här. I mina trakter finns en humorgrupp som heter KAJ. De sjunger på dialekt och är helt fenomenala. Det här är deras nya låt och du kan ju testa om du förstår vad de sjunger. För mig är det glasklart! Dessutom är låtens "farmor" vår granne : )

Lyssna här!


söndag 5 juli 2015

Och så jordgubbarna ...

 Jag har ju helt glömt bort att visa vårt nya jordgubbsland som vi fixade till i maj. På grund av det kalla vädret har de inte vuxit till sig så snabbt och på grund av vätan har de snart samma färg som halmen, men banne mig om det inte skall bli jordgubbar till nästa sommar. Svärfar är full av överraskningar. En dag bara hade han 100 extra jordgubbsplantor hos sig. Det har han inte längre om vi säger så.

Tills dess får vi hålla till godo med ett land som Jenk "försökte" anlägga för två år sedan. Det visade sig att platsen var omöjlig att hålla ogräsfri. I ett argt försök att utplåna eländet i våras skuttade han dit med Zetor-pärlan och vår nyinköpta harv. Därav de djupa hjulspåren ... Tji fick han!  Det var för blött och nu står de där så glatt och blommar i ogräset. Och jag tänker att här behöver vi säkert varken fågelnät eller -skrämma.

Och jo, vi har också ett litet land med "ät-gubbar", men de slukar vi direkt. Men jag vill ju har jordgubbssaft, jordgubbssylt, jordgubbskräm och jordgubbsTÅRTA! Tänker man som självhushållare så som jag är det bra att ha olika sorters jordgubbar. Jordgubbar för direkkonsumption, jordgubbar att koka, jordgubbar att frysa ... Vilken sort vi har? Ingen aning. Svärfar kom inte längre ihåg.

För att ge maximal avkastning skall jordgubbarna inte växa mer än fyra år på samma ställe. Antingen byter du sort i ditt jordgubbsland eller så tar du revor och flyttar dem till en ny plats. Tänker du växelbruk kan alltså jordgubbarna bra vara en del av ditt växelbruk.

lördag 4 juli 2015

Hej hej i hallonsnåret


Jag tänkte uppehålla mig en stund i trädgården nu. Det är ju så tacksamt ämne den här årstiden. Jag har för mig att jag ifjol höstas skrev ett inlägg om hur jag flyttade små hallonsticklingar från vår gräsmatta för att skapa en hallonodling. Kanske var det bara i min fantasi för jag hittar det i alla fall inte längre. Hur som helst. Ifjol flyttade jag tio små sticklingar som växte i vår gräsmatta till vår nya odlingsplätt bakom huset.

Se så fint de har växt till sig alla tio sticklingar. Nästa år tror jag att vi får skörda. Så enkelt!

Och se hur vårt risstaket börjar se ut nu när allt det gröna i staketet har vissnat. Det skyddar bra mot nordanvinden och förhoppningsvis mot giftsprutan som hu-je-da-mej snart anländer till sådden bakom staketet. En riktig varm och mysig odlingsplats håller på att ta form.

Jag har även satt ner knölar av jordärtskockor längs hela staketet så snart har jag staket på staket. 

fredag 3 juli 2015

Barnslig väntan på bär

 Nästan lika mycket som min äldsta dotter längtar efter att sätta tänderna i en egenodlad tomat väntar hon på alla bär som skall mogna i trädgården.

Och där ser hon ut att ha mer tur för oj vad det har blommat i vår trädgård i år. Och trots att flygvädret inte har varit det bästa för alla pollinerare behöver ju våra nästan bara sticka ut gadden för att de skall befinna sig mitt i en bärbuske eller fruktträd. Se t.ex. på detta körbärsträd vilka mängder med bär!

Våra körbär är av en gammal sort som lätt skjuter rotskott och som lätt går att gräva upp och flytta, vilket gör att vi har rätt så många körsbärsträd milt sagt. Trots det brukar vi nästan aldrig hinna få några eftersom fåglarna sitter på lur. Men i år undrar jag nog om det inte månne skall räcka till alla.
Det som är extra roligt i år och som gör mig barnsligt förtjust och förväntansfull är att det är en hel del träd som aldrig har gett frukt tidigare som verkar ha bestämt sig för att släppa oskulden just i år.

Detta krikonträd har en hel del kart. Spännande! Vi har inga krikonträd från tidigare och detta har stått i säkert fyra år utan att något har hänt.

För tre år sedan planterade vi även en äppellund (läs mer här) och i år kommer nästan alla träd att ge frukt för första året. Det blir många nya smaker. Nu gäller det bara att ha hjärta att gallra bland äppelkarten också.

Det är till och med ett av våra egenympade äppelträd som kommer att bära frukt. Hoppas, hoppas att det är från det goda äppelträdet som fåren gnagade till döds. 


Det här blev en rätt mörk bild men ni kanske ser den lilla karten i mitten på bilden.

När vi gifte oss (1998) fick vi ett päronträd. Det har aldrig blommat. Det gjorde det i år. Men hur skall päronkart se ut?
Jag tycker precis det ser ut som plommonkart? Ha ha, tänk om det inte alls var ett päronträd vi fick.
Här har vi dock ett päronträd. Det vet jag för lappen sitter kvar. Vi har tre päronträd med lappen kvar och alla har blommat hejvilt. Men blommorna bara trillar av. På lappen står att de inte är självpollinerande och nu är min fråga till någon päronexpert där ute i etern. Måste päron pollineras av samma päronsort? Så är det ju t.ex. inte med äpplen.

Min sista fråga till fråga trädgårdsdoktorn är följande.

Jag fick för några år sedan en liten hasselplanta av min syssling från Sverige. Ni vet en sådan där som det skall komma hasselnötter på. Den växer som bara den och den blommar (?) med hängen tidigt varje år, men några bär blir det inte. Behöver man flera plantor för att det skall bli nötter? Och då antar jag att det inte går att dela plantan och skapa två plantor utan man borde få tag i någon av typ motsatt kön?

Hassel är rätt ovanligt här så jag tycker verkligen det skulle vara lite exotiskt med egna nötter. 



onsdag 1 juli 2015

Tråkig tomaterfarenhet

Det är bara att konstatera att inte allt lyckas varje gång. Men det är extra surt när det visar sig att det är tomaterna som kommer att åka till pipsvängen. Jag brukar nämligen har rätt tur med mina tomater.

Eftersom glasväxthuset hade premiär i år tänkte vi ju odla direkt i marken detta år. Ni kanske såg inlägget där jag grävde gropar direkt i marken blandade i träaska, gräsklipp och hönsskit för att sedan plantera mina tomater, fylla igen hålet och täcka med halm så att ogräset inte skulle ta fart.

Men mina tomatplantor växer så sakta, så sakta. Visst blommar de och visst har en del några små tomater, men det är uselt. Först var jag arg på växthuset och tänkte att det var alldeles för varmt. För varmt blir det ju lätt i ett glashus trots att vi ventilerar. Men sedan kom svärfar på besök. Och ni vet svärföräldrar brukar ju kunna ge råd när det gäller det mest.

-Det var för kallt i jorden när ni satte dit dem och sedan när ni satte halm ovanpå så slapp inte kylan bort. Ni isolerade helt enkelt in den. Nästa år skall ni gräva upp jorden i bänkar så blir den fortare varm.

Ja, det låter ju logiskt. Och visst vet jag om att tomatrötter vill ha det varmt. Och visst har jag alltid gjort så tidigare. Så nu går jag omkring och är lite småsur på mig själv. Plus att det säkert har förvärrats av att vi har haft en väldigt regnig och kall försommar. Men jag har lärt mig en läxa. För att rädda en del av tomaterna grävde jag upp dem och planterade om dem i krukor. Få se hur det går.

De allra ynkligaste tomaterna drog jag resolut upp. De som inte växt det minsta och där fick jag minsann se att den del som hade satts under jord helt hade ruttnat bort och de hade istället fått klara sig på några ynkliga små rötter. Då förstår man ju att inget händer.

Som salt i såren vet jag inte hur ofta jag fått höra min äldsta dotter säga -Åh, jag kan knappt vänta tills jag kan börja äta tomater direkt ur växthuset!

För tre somrar sedan glömde jag att så ärter. Ifjol var det persiljan. I år ser det ut att bli några ynkliga tomater. Man skall inte skämma bort barnen ...