Vitlöksnäve

Jag har ju skrivit en del om mina usla grödor i sommar så jag tyckte faktiskt att jag hade rätt att nu få berätta om något som återigen har lyckats. Mina vitlökar! De största är nästan som min näve. Och nej, jag har inte mutat något litet barn utan det är min näve.

Det som är lite lustigt är att det i odlingsböckerna står att man skall gödsla bra där vitlöken växer, men den här vitlöken "glömdes" bort och har inte gödslats alls.

Det ena vitlökslandet har skördats och de ligger nu i det varma och sköna sensommarvädret för att torka.

De största och vackraste lökarna använder jag som utsäde. De andra använder jag i köket.

I år har jag faktiskt kommit så långt i min vitlöksodling att jag inte längre behöver vitlöksfröna som utsäde.

Men det är ju synd att bara slänga bort dem.
Jag har därför mixat dem, torkat dem och malt ner dem till vitlökspulver.
Jag har även pillat ut de små fröna, skurit ett hack i dem och lagt dem i olivolja att dra på fönsterbrädet.
Kanske det blir en god vitlöksolja? Vi får se?
Ett alternativ vore också att torka dem och mixa sönder dem tillsammans med salt.

Hur som helst. Vitlöken har fullgjort sin plikt.