Nya saker att odla

Varje vår tänker jag att jag inte skall beställa så mycket frön, eftersom jag dels har hittat mina favoriter som lyckas och som vi tycker om och dels har jag samlat in en hel del frön själva. Men alltid är det något som måste kompletteras och då råkar jag ju liksom bara bläddra igenom frökatalogerna och så är jag fast.

Inte heller detta år är året när jag lyckas hålla mig till min ursprungliga odlingstanke. Se vad jag beställde hem!

I lilla växthuset tror jag att jag slopar tomaterna i år. Plasten har sju år på nacken och är inte längre lika ljusgenomtränglig. Dessutom har vår vinranka tagit över en stor del av härligheten. Därför tänkte jag att dessa roliga bönor kunde bli perfekta i lilla växthuset. Det här är långbönan Red Noodle, även kallad sparrisböna. Fjolåret var inget lyckat bönår för mig så nu tänkte jag minsann ta revansch. Dessa blir 40-50 cm och lär ha en delikat nötsmak. Upp till bevis!

Okahijiki på dig! Det här är japansk sodaört. De späda bladen används i sallader och sushi. Sushi äter vi inte. Men sallad. Vi kör på det. Den här örten odlas på friland och sägs vara rik på mineraler och vitaminer. Vilka mineraler och vitaminer är tydligen en hemlighet.

En avlång aubergine (Farmers long). Behöver jag säga något mer?
Snabbväxande, god smak, lång skördetid och sprött fruktkött säger jag väl då.

Tomatfröer är kanske det som jag mest av allt bestämt mig för att det får räcka med. Jag är ju så gott som självförsörjande vad gäller tomatfrön från våra favoriter. Men så läste jag Mandelmanns köksbok och fick syn på en handritad sida över deras favoritsorter och tillät mig att åtminstone beställa hem en ny tomatsort. Det blev bifftomaten Ananas.

Jag älskar blått och därför kunde jag inte motstå blåärten Blauwschokkers, trots att den nog egentligen drar mer mot färgen lila. Lila är en konstig färg. Många har faktiskt sagt att de tänker på mig som en lila person. Det är konstigt, eftersom jag väldigt sällan klär mig i den färgen. Det är verkligen inte min favoritfärg om vi säger så. Men eftersom lila är en färg som tyder på en förening av intellekt och hjärta samt det fysiska och det andliga så antar jag att det bara är att tacka och ta emot. Jösses, vilket sidospår det här blev ...

Skulle det inte vara lite häftigt att ha denna Kiwano i stora växthuset? Om de är goda? Det vet jag inte. Enligt beskrivningen har de en angenäm smak. Låter lite vag tycker jag. Den lär även vara god i fruktdrinkar. Nu är jag inte fruktdrinken, så jag hoppas de menar smoothies. Sist men inte minst lär den ha enorm växtkraft. Det har jag lärt mig är synonymt med ogräs. Det här får bli sommarens vilda chansning.