Fågelmatare de luxe

Det här dök upp i mitt FB flöde idag. Till alla er som någon gång inte kunnat säga nej när ni varit på ett homeparty som säljer ljus. Eller till er som öppnat ett paket och bara känt ... tack, precis vad jag behöver!

(Fotografiet kommer från en FB sida som heter Sometimes we need to see that there is still beauty in this world). 

Historien om den otroliga kycklingen

Kycklingen på bilden har inget med historien att göra

Jag känner en mamma som har en hönsälskande dotter. I somras tog dottern sommarhöns, men ingen tupp. En av hennes hönor ville för allt i världen ruva. Hon ruvade på alla ägg hon bara hittade. För att få henne nedlugnad köpte mamman några ekoägg från bensinstationen som hon lade under hönan. 21 dagar senare dök det upp en kyckling.

Det här låter (nästan) för otroligt för att vara sant. Ägg i affären skall i princip vara obefruktade. Visst kan man misstänka att hönan varit befruktad när flickan fick dem och att hon samtidigt som hon lades på de köpta äggen kläckte ett eget befruktat ägg. Men också det skulle vara smått fantastiskt. Tuppspermier lever cirka tre veckor i hönan så då skulle någon kringsmygande tupp ha varit tvungen att befrukta flickans höna.

Det är med andra ord snudd på jungfrufödsel. Kanske en stark stjärna lyste över hönshuset en kväll utan att någon av oss visste vad det var fråga om.

Hur gick kamskalaset?

Bra.

Som ni kanske minns så ordnade jag och några andra kvinnor i byn ett kamskalas för att samla in pengar till två välgörenhetsorganisationer med inriktning på flyktingar. Det dök upp ca 80 personer och vi fick in 800 €. Och så åt vi kamsar så det stod ut genom öronen. Ja, här hemma åt vi kamsar flera dagar i sträck. Dessutom lärde jag mig äntligen hur man gör kamsar och eftersom flera har varit nyfikna på det delar jag här med mig av receptet.


Du behöver kornmjöl, vetemjöl, salt och potatis.

Riv potatisen fint. Sätt den i ett durkslag och pressa ut en stor del av vätskan. Vill du ha dem mera lösa så låter du största delen av vätskan vara kvar, vill du ha dem mera fasta så pressar du ur mer vätska.

Blanda 5 kg riven potatis med 1 kg vetemjöl och 1 kg kornmjöl. Tillsätt ½ dl salt. Knåda ihop till en rätt lös smet. Det här är ju en rätt stor sats så det går bra att räkna om den till mindre mängder.

Forma till platta kamsor som sätts i kokande vatten. Det skall inte röras om medan de kokar och det skall inte vara flera ovanpå varandra. De skall småkoka i cirka 20 minuter. Efter en stund flyter de upp och när de sedan sjunker igen så är de klara. Ju längre de kokar desto mindre lär de börja smaka av potatis, men de kan inte koka för länge.

Beroende på var man har bott här i Älvbyarna så har man ätit kamsarna på lite olika sätt. En del har ätit dem med smör, en del med smör och lingonsylt och en del vill ha en speciell vitsås med potatismjöl som bas.

Dagen efter tärnar du upp de kamsar som har lämnat över och steker dem i smör. Det är nästan ännu godare. Kamsar går även bra att frysa.

Smaklig måltid!

Offerinlägget

Kålmaskar är ett gissel för många av oss trädgårdsvänner. Ett tips för att rädda sina kålväxter är att plantera "offerväxter" en bit ifrån. Kålmaskar älskar t.ex. majrovor, kålrötter och krasse och söker sig i första hand till dem. Har du tur får dina kålhuvuden vara ifred.

Nu har jag märkt att det funkar precis på samma sätt med blogginlägg. För något år sedan skrev jag ett blogginlägg med ett namn som jag inte ens vågar skriva om här, men ni hittar det med denna länk. Den här rubriken intresserar tydligen personer som vill l_na ut pengar så till den milda grad att jag nästan varje dag får kommentarer från dessa vänliga människor. I början tog jag bort kommentarerna, men nu låter jag dem hållas. Cirka 240  bankirer finns där för tillfället. Vissa hänvisar till Gud. Vissa till Mrs Robinson. Jag låter dem hållas. För tydligen är det här inlägget min majrova. Maskarna hålls där och låter mina andra inlägg vara ifred. Peppar, peppar.

Vad hände med djuren?

Rätt så ofta får jag höra denna fråga

-Vilka alla djur har ni på gården just nu?
-Höns och katter
-Men, har ni inga får?
-Nej, det var länge sedan vi slaktade dem
-Kalkonerna då?
-Nej, inte det heller. Vi har inte fått tag i några kalkonkycklingar i år.
-Jaha (besviken röst)

Och då känner jag mig alltid lite som jag misslyckats med att leva upp till en bild av oss som många har. För vi har bara hönsprupporna på gården. Och katterna (ibland när jag vill liva upp diskussionen lite brukar jag tillägga -Och katterna, men dem äter vi inte. Än.)

Men den stora sanningen bakom varför djuren på vår gård har minskat drastiskt är nog att vi äter allt mindre kött. Kanske beror det på att vi faktiskt tvingats slakta vår egen mat och sett döden (och djuren) i vitögat. Kanske beror det på att vi äntligen börjar få ett större antal goda vegetariska recept att välja mellan, vilket gör att den vegetariska matlagningen känns helt okej.

Kanske beror det på att Jenk såg dokumentären "Forks over Knives" och av hälsoskäl beslöt att minska andelen animaliska protein i kosten. Det gör ju att resten av familjen av sympatiska bekvämlighetsskäl även långt äter vegetariskt. Kanske beror det på lättja. Kanske beror det på att min bror börjat jaga älg och ger oss stora mängder älgkött, ett kött som det känns rätt skönt att äta med samvetet. Kanske beror det på att den mängd kött vi behöver mer vettigt produceras av någon annan snäll och omtänksam bonde som har det som sitt levebröd.

Ja, inte vet jag. Men så är det. I alla fall. Ett är i alla fall säkert, det är så mycket lättare att tänka självhushållning när man äter morötter istället för biffar.

Och jo, vi äter kött, men bara inte lika mycket som tidigare. Så där någon gång i veckan bara. Barnen får ju rätt ofta kött i skolan och jag tycker faktiskt inte de behöver mer än så. Vår son är av annan åsikt.

Röd trädgårdssyra

För en tid sedan när vi hade goda vänner på besök fick jag som present en planta av röd trädgårdssyra.

Deras planta hade de i sin tur köpt i mataffären och efter att de hade tagit vad de behövde grävde de ner den i trädgårdslandet. Plantan har trivts bra och frösår sig lätt. Nu har de småplantor överallt som de ger bort till vänner och bekanta.

Och det är sånt här som jag tycker är så rebelliskt skönt. Att man köper något i affären och så blir man plötsligt oberoende av den produkten i affären.  Och plötsligt kan man se till att många fler är oberoende av produkten och så har man minskat konsumtionen på just det. Kul!

Morfar i tranbärsmossen

Jag har en morfar. Han heter Klas. Om en månad fyller han 89 år. Jag älskar och beundrar honom mycket.

Varje morgon börjar morfar sin dag med morgongymnastik, sedan tar han en kort länk. När han kommer in äter han en handfull russin, åtta tranbär och havregrynsgröt med lingonsylt.

I år när vi plockade lingon råkade jag och Jenk hitta en mosse som formligen dignade av tranbär. Jag tog med mig äldsta dottern och morfar för att plocka vinterns behov av tranbär.

-Jag har aldrig sett så mycket tranbär i hela mitt liv, sade morfar och började springa omkring som ett jehu. När jag och dottern satte oss ner för att plocka sprang han omkring på hela mossen. Ibland visste vi faktiskt inte riktigt var han höll hus.
-Precis i sådana här mossar brukade jag träna löpning när jag var ung pustade han fram medan vi lätt klagade på trötta ryggar. Men nej, han blev inte trött i ryggen så det var nog vi som fick ge oss till slut.

Morfar plockar tranbär med bärplockare, men själv föredrar jag nog att plocka dem för hand.

En stor del av bären fryser vi hela. Dem sätter jag i mina morgonsmoothies. En del av bären torkar vi i torkmaskin och mixar dem till ett tranbärspulver som dottern strör över gröten. Om du torkar bären skall du komma ihåg att med en vass och ren nål sticka hål i dem. Då torkar de mycket snabbare.

När våra barn var små gav vi dem alltid tranbärspulver på gröten. Vi hade nämligen hört att det motverkade öroninflammation och peppar, peppar våra barn har sällan haft öronvärk och när de har haft det har vi lyckats bota det på egen hand utan antibiotika.

Tranbär är ju även perfekt att ta in när du börjar känna av en urinvägsinfektion. Därför tänker jag ta ytterligare en tur till skogen och plocka tranbär som jag saftar och fryser in. I fall om.

Vill du läsa mer om varför tranbär är så nyttiga kan du kolla in denna länk.