onsdag 31 december 2014

Vi testar hemgjord rakkräm

För en tid sedan läste jag på Husmor Annas blogg om hur hon fixat egen rakkräm till sin man. Klart att Jenk också skulle föräras med en sådan.

Jag smälte 50 g sheasmör, 50 g kokosolja och 40 g ringblomsolja i vattenbad. Sedan lät jag det svalna och droppade i tio droppar rosmarin. In med allt i kylskåpet. När det började stelna vispade jag blandningen vit och fluffig med elvisp. Så ner med allt i en burk.

Och så till testet ... det är ju bara det att direkt krämen med hjälp av en hederlig rakborste appliceras på huden smälter den. Det går att raka hur bra som helst och huden blir ju väldigt slät efteråt, men det blir rätt rinnigt. Jenk var inte riktigt förtjust i kokossmaken som sipprade in mellan läpparna. Gjorde jag något fel?

Nu är ju krämen i och för sig perfekt som hudsalva så den går ju att använda i alla fall. Men tyvärr gissar jag att den inte kommer att bli använd av mannen i huset. Än hur len han blir om kinderna efteråt. Är det någon annan som har ett bättre recept?

Jag har i och för sig ett recept på raktvål och det tror jag skulle fungera mycket bättre, men receptet innehåller palmolja och det tycker jag inte om. Måste se, när energin återvänder till min kropp kanske jag orkar tänka ut ett annat recept som kanske funkar lika bra.

Men som en äkta Sverker går hemlagad rakkräm direkt ner i komposthinken.

tisdag 30 december 2014

Ljusbringare -ekologiska, vettiga ljus

 Jag har en längre tid varit nyfiken på en ljusbringare och passade på att önska mig en av jultomten. En ljusbringare är ett helt ekologiskt ljus som brinner med hjälp av vanlig matolja. De lämnar inte heller efter sig hälsovådlig rök och de kan användas under en väldigt lång tid. Om man är riktig klurig borde man kunna tillverka dem själv av stengodslera och bomullsveke, men jag ville testa dem innan jag eventuellt tog nästa steg.

De funkar så bra så det är smått otroligt. Små är de, vilket gör att de bra ryms i en gammal värmeljuskopp ifall man vill använda dem istället för värmeljus. Men det går bra att använda dem i vilka koppar eller fat som helst. Det enda man gör är att sätta ljusbringaren på botten av fatet/koppen, hälla matolja tills oljan nästan täcker ljusbringaren och tända på veken. Nu brinner ljuset tills oljan är slut och då är det naturligtvis bara att hälla dit mer. Ibland behöver du även dra upp fram en ny bit veke. När veken är slut går det säkert utmärkt att sätta dit en ny bomullsveke.

Mina ljusbringare är från Lumipak och de säljs på många ställen i Sverige. Slå in 'ljusbringare' så hittar du säkert. I Finland finns det inte så många återförsäljare -än. Är du intresserad av att jobba som återförsäljare så hör av dig till Lumipak eller till mig så kan jag förmedla informationen.

Jag kan verkligen rekommendera denna produkt. Den är ett jättevettigt alternativ till värmeljus och andra ljuskällor inomus.

söndag 28 december 2014

Fixa naturliga marschaller


Åh, vad det är fint med marschaller och ljus som brinner i mörkret. Men när det kommer till marschaller har jag sällan samvete att bränna dem, eftersom de dels skall köpas från affären och sedan knappast är så väldigt miljövänliga. När jag var liten lystes mörkret upp av juleldar som bestod av gamla gjutjärnsgrytor, plåtämbare etc som innehöll spillolja (gammal överbliven olja t.ex. från traktorn) och sönderrivna jutesäckar eller tygbitar. Dessa ser man ännu ute på landet där vi bor och trots att de inte är miljövänliga med tanke på oljan är de tillverkade av vi tar vad vi har principen.

När vi vill skapa en vacker ljusinramning tills gästerna kommer i vintermörket  brukar vi fixa egna trämarschaller.

Gå ut i skogen och sök efter en torr gran eller tall som du sågar i lämpliga bitar. Sedan sågar du med motorsåg ett kryss i stocken. Krysset skall gå nästan ända ner.
Är du en person med god planeringsförmåga gör du detta på våren/sommaren och låter stockbitarna torka ute, men vi är liksom inte det. Med en färdigt torr gran som du sedan lyfter in i ett varmt utrymme (pannrum) kan du få eldfärdiga trämarschaller på bara någon enstaka dag.

En kort tid innan gästerna anländer tänds din skapelse. Du kan behöva lite starthjälp. Vi häller en gnutta spillolja bara så att det översta trävirket suger åt sig. Sedan tänder vi med vanlig tändsticka som sätts ovanpå spilloljan ovanpå stocken.

Din marschall brinner ungefär 1-1,5 h så det är inga långlivade ljusbärare du skapar, men fina. Är det någon som har tips på hur de brinner längre eller på andra "naturliga" eldar att lysa upp utemörkret med tas de tacksamt emot.

söndag 14 december 2014

Pärlan


Vi har köpt en traktor! Ja jag vet, det är så typiskt oss. Först skriver jag ett inlägg om att vi vill köpa en vedklyv som inte drivs av en traktor. Eftersom vi absolut inte vill ha en traktor!

Och sedan vips, så vill vi visst ha en traktor. Eller kanske var det traktorn som ville ha oss? Hur som helst misstänker jag att vårt självhushållningsliv kommer att kategoriseras i FT och ET. D.v.s. före traktorn och efter traktorn. 

Det är en Zetor av årsmodell -75 och bara medkörd 1400 h. Vilket i och för sig inte säger mig något, men jag har förstått att det är rätt lite. -Åh, inget klott i maskinen säger alla gamla förståsigpågubbar förvånat och det tolkar jag också som något väldigt ovanligt och bra.

Den går 26 km/h. Det är sakta. Det vet jag. 

Nästan allt är original och i bra skick. Se till exempel vilka utomordentligt fina traktordäck.

Lite blankare i lacken tycker ju jag att den kunde ha fått vara. Lite rödare röd. Om man hade fått önska liksom.
-Den är så ful så den är fin, sade Jenk. Och jo, det kan jag hålla med om.   

-Vet du en sådan där traktor tror jag att morfar hade när jag var liten, sade jag till Jenk.
Så ringde vi till morfar och sade att vi skulle komma ut med en liten överraskning.
Och tänk det var en precis likadan traktor som morfar hade köpt sprillans ny när det begav sig i mitten på 70-talet.

Jo, jo, vi fick ett schaktblad med på köpet. De ni ...



Och så skulle det pillas. Och funderas. Och berättas minnen. Och jämföras.

Att det som kvinnligt barnbarn blev både tråkigt och kallt om fötterna bjöd jag på. För visst är det kul att se sin gamla morfar i sitt esse.

-Vilket fynd, sade morfar.
-Klart ni behövde en traktor!
Ja det kanske vi gjorde. I alla fall har vi en nu.
En pärla.  

fredag 12 december 2014

Björktjära och balsamterpentin

För några dagar sedan fick jag syn på grannen Christine ute i hennes nyplanterade äppelträdgård. Hon höll på att spraya jorden kring äppelträden med björktjära. Det lär nämligen hålla sorkar, möss, rådjur och andra besvärligheter på avstånd. De tål helt enkelt inte lukten. Det hade jag inte hört tidigare, men när jag surfade runt på trädgårdssidor insåg jag att bland trädgårdsvänner var det här med björktjära hot stuff.

Där på min virtuella våg fick jag även lära mig något annat som jag tyckte lät väldigt intressant. Det var nämligen en dam som av en slump hade kommit fram till att möss inte tycker om lukten av balsamterpentin. Sedan dess hade hon i utrymmen där det tidigare varit problem med möss ställt in några små glasburkar med en skvätt balsamterpentin på botten. Mössen var väck!

Det där tycker jag vi skall prova på!

Ps. Tror ni att jag plötsligt har lärt mig att fotografera energi?

OBS! Läs även kommentarerna

fredag 5 december 2014

Att låna pengar

Senast jag var i Sverige släpptes bomben att svenskarna skulle bli tvungna att börja amortera på sina lån. I kvällstidningen intervjuades mannen på gatan kring huruvida det var bra eller dåligt att man i lag skulle börja tvingas betala tillbaka sina pengar. Ursäkta, men jag kan inte förstå. Varför skulle man inte betala tillbaka?

Min farfar har ända sedan jag var liten präntat in att ett lån skall man alltid betala tillbaka så fort man bara kan. Det är aldrig vettigt att leva på lånade pengar. Varken för din ekonomi eller för din själsfrid. Och visst kan det svida när lånet skall betalas tillbaka, när amorteringsplanen är hög och pengar till nöjen är begränsade, men det är priset man måste betala för att kunna unna sig att få det man vill ha med hjälp av någon annans pengar. Min skapare, varför skulle man få för sig att man inte snabbt skall betala tillbaka sina lån? Om svaret är att du inte har råd. Då är den bakomliggande orsaken ofta att du har tagit för stora lån. Det finns faktiskt sånt vet du. FÖR STORA LÅN.

Utan lån är du fri. Att vi kunnat göra oss lånefria är en stor orsak till att vi kan leva som vi gör idag. Att vi kan känna oss trygga med att leva lite mera osäkert, utan fast anställning och en känsla att vi behöver gå till jobbet 8-16, varje dag. Att vi vet att vi enkelt kan dra ner på våra utgifter om det krävs, eftersom vi inte har några fasta räntor eller amorteringar i ryggsäcken. Att vi kan använda våra pengar till något kul eller som inbesparingar till framtida behov.

Det var en tid när vi i sann farfaderlig anda betalade tillbaka våra lån i rasande fart. Det kändes rätt tungt, men åh vad vi är glada idag. Och nu kanske någon sitter och tänker att vi kunde göra det för att vi hade en hög inkomst. Och visserligen, det kanske är en anledning, men den största anledningen har varit att vi har varit väldigt försiktiga med att ta lån. Vi har byggt upp vårt liv undan för undan i den takt vi har haft pengar till det. Vi har lyckligtvis inte, som tyvärr är vanligt idag, fallit i fällan att vi vill ha ALLT på en och samma gång.

Idag bor vi i ett hus på ca 160 kvm. Huset har flera gånger figurerat i inredningstidningar. Anledningen till varför jag "skryter" är att det även finns en annan berättelse ... Det har inte alltid sett ut så här. När vi flyttade hit bodde vi bara på nedre våningen och vi satte inte ens pengar på att tapetsera om i alla rum utan det fick komma vart efter. I sex års tid sov vi fyra personer i samma rum. Det gick hur bra som helst. Länge hade vi i vardagsrummet en soffa som vi köpt på auktion för 3 euro. Vi tyckte den var fin (men tusan så obekväm). Många förundrades över de handmålade tapeterna i köket. Dem hade jag målat själv för att spara pengar. Med färgpigment utblandat i filmjölk. Det tog två månader. Vi har renoverat vårt hus i åratal. Ett rum i gången. En veranda. Brädat om fasaden. Bytt tak. Men aldrig allt på en och samma gång. Aldrig mer än vi klarat av med våra egna pengar.

För visst känns det surt att konstatera att den fräsiga bilen är för dyr, att du inte har råd. Men det är bara att bita i det sura äpplet. Ibland har du inte råd. Punkt slut. Och de gångerna skall du inte lösa dina problem med lån. Du skall lösa dina problem med att konstatera att du måste nöja dig med mindre. Åtminstone för tillfället.

Tack farfar för att du i min ryggrad opererade in känslan av att pengar kan man bra sätta sprätt på. Så länge det är ens egna.

Tycker du att privatekonomi är spännande kan jag tipsa om bloggarna Fröken Spara och Per Penning