söndag 29 april 2018

Söka jobb?

Idag är sista ansökningsdagen för ett jobb som jag funderat på att söka. Ansökningen har varit skriven i nästan en veckas tid. En väldigt bra ansökan om du frågar mig och jag tror jag skulle ha goda chanser att slippa på intervju. Flera personer har uppmanat mig att söka jobbet. Och jag tror faktiskt att det är ett jobb som skulle vara väldigt intressant. Dessutom är det ett vikariat på ett år, så det är inte ens så lång tid. Perfekt?

I fredags var jag såå nära att söka jobbet. Jag hade skrivit mejlet, bifogat min ansökan och min cv och det var bara att trycka på "Sänd". Men jag tvekade. Jag vill inte jobba. Får man säga så?

Eller jo, jag vill jobba, men inte ett 8-16 jobb. Varje dag.

Jobbet skulle börja i augusti och jag hade faktiskt lovat mig själv att den här hösten skulle jag vara ledig. Förra hösten försvann i ett nafs och jag hann inte göra något alls på gården. Hösten är min favorittid på året, när livet både lugnar ner sig efter sommarens flyg och fläng, samtidigt som det bara är att gå ut på gården och upptäcka roliga sysslor i varje hörn. Och alla bär som skall plockas och mumsas på! Kan man svika ett löfte till sig själv? Är det precis i sådana här situationer det kommer in den slitna klyschan "lyssna på ditt hjärta"?

När jag inte jobbar fulla dagar händer detta:
- jag och Jenk är mer kära i varandra. Eller inte i teorin, men så mycket i praktiken. Vi orkar prata mycket med varandra, vi orkar ta oss tid för varandra och då hinner jag känna att det faktiskt är honom jag vill vara med. Hela tiden.
-jag hinner plocka och greja hemma och den fritid som jag annars skulle ha om jag jobbade behöver inte handla om att koka mat och städa, något som verkligen inte hör till mina favoritsysslor
-jag hinner ta hand om vår gård. Jag är så oerhört tacksam över att få tillbringa min tid på jorden på denna plats och det är ju onekligen lite synd om jag inte hinner/orkar njuta av det.
-jag blir mycket lugnare i själen. Jag hinner läsa och reflektera. Jag hinner gå omkring och se det vackra. Jag hinner gå omkring och vara tacksam.
-min hjärna får så många intressanta tankar.
-jag kan vara spontan. Jag kan åka iväg. Jag kan "ställa upp" för andra.
-jag kan drömma om nästan vad som helst, för jag är inte bunden till något i tid.

Nu är det två månader sedan jag slutade på högstadiet och jag har så fullt upp. Jag tar hand om min familj, jag tar hand om vår underbara gård, jag umgås med mina vänner och jag tar hand om mig själv. Är det tillräckligt? Räcker det?

Jo, jag har bestämt att det räcker. Jag har sagt till Jenk att jag inte kommer att söka jobbet. Han blev glad. Och mitt hjärta sjöng ...

fredag 20 april 2018

Lifehack -blomfat

Ibland har inte alla små blomkrukor rum på dina brickor och underlägg. Du skulle gärna placera ut dem både här och där var de har rum, men till det behöver du ofta blomfat. Det som jag tycker är störande med ett blomfat är att det tar rätt mycket extra rum och man kan inte ställa sådderna så tätt, men titta! Helt plötsligt kom jag på att de små blomkrukorna passar perfekt i gamla honungsburkar. Vilket lifehack!

torsdag 19 april 2018

Översvämning!

Hej! Vi är riktigt översvämningskändisar idag. Vi bor ju längs Kyro Älv och den svämmar ju ofta över på våren, men i vår är det nog lite mer än vanligt. När det blir översvämning så blir vi strandsatta. Vanligtvis är det inga problem, eftersom vår traktor klarar av vattennivån. Men sedan i morse har vattnet stigit så mycket och strömmar så mycket så vi har beslutat oss för att stanna hemma idag. Det är en sträcka på 100 m av vår gårdsväg som är under vatten och där det är som djupast så är det 1 m.
Så här ser vår väg ut just nu

Vi har hälsat på grannarna och nu steker vi plättar. Barnen är hemma från skolan och vi har ställt in dagens möten. Jag har precis meddelat alla våra honungskunder att vi inte slipper till kvällens REKO.  Vårt hus är högt beläget, skafferiet är fullt av mat och solen skiner så det går ingen nöd på oss. Jag är snarare väldigt glad att i trygghet få njuta av naturens skådespel. Det är ju otroligt vackert, med allt detta vatten.

Det här var vår utsikt från köksfönstret i morse. Och nej, den här bilden är inte ens nära älven utan det som syns är bara åkermark. Dock inte våra åkrar ...

Och det är inte bara vi som tycker det är exotiskt. På fem minuter har jag både blivit kontaktad av den lokala dagstidningen (för andra gången idag) och radio. Radioreportern lät nästan lite irriterad när jag sade att en liveintervju var svår att få till stånd. Kunde jag inte ta roddbåten? (För strömt). Kunde jag inte stå och ropa på andra sidan? (100 m) Och tidningen funderade på att skicka hit en drönare för att kunna fotografera oss. Livet är rätt roligt!


onsdag 18 april 2018

Lever bina?

Som biodlare är det ju väldigt frestande att tidigt på våren börja öppna sina bikupor för att se om de lever och hur stort samhälle som har övervintrat. Vi brukar dock vänta med det rätt länge. Dels för att inte släppa in kall luft i kupan och dels för att inte stressa upp bina så att de skiter i kupan. De har ju nämligen suttit och "lagrat bajset" under hela vintern och när det blir tillräckligt varmt så åker de ut på en utrensningsflygning där de bajsar av sig. Om de inte hunnit med detta så kan det ifall de blir stressade hända att de bajsar inne i kupan och då finns det en grogrund för sjukdomar och annat elände.

Det vi gör första gången vi besöker bina är kolla om de lever, städa bikupans botten från döda bin och annat skräp och ser efter om de har tillräckligt med mat. De flesta bisamhällen dör faktiskt på våren av svält. Speciellt om de p.g.a. vårsolen kommit igång tidigt, men ingenting ännu har börjat blomma i naturen. Då måste man stödmata dem.

Bina skulle naturligtvis kunna städa undan sina döda kamrater själva, men vi ser det som att vi är den effektiva städerskan som kommer hem och hjälper dem med vårstädningen. På så vis kan de lägga sin energi på annat. T.ex. samla honung, ha ha.

Varje år dör bisamhällen och man brukar räkna med ett naturligt svinn på 10 %. I år skulle jag gissa att vi har lite mer än så. Orsaken till det här är att många avläggare (när man delar ett bisamhälle på sommaren och ger dem en ny drottning) inte lyckades växa till sig p.g.a. den dåliga sommaren. Drottningen kanske aldrig kunde flyga ut och para sig, vilket gjorde att mängden bin i kupan blev för liten för att samhället skulle klara sig över vintern. 

Ibland hittar man bikupor som är helt tomma. Det är som att samhället bara bestämt sig för att flytta till södern över vintern (nej, så kan de inte göra). I sådana fall är det ju tråkigt, men ändå helt okej. Det har ju liksom varit deras val av någon anledning. Men ibland hittar man döda samhällen som helt enkelt har svultit ihjäl. Det ser man bland annat på att bina är inkrupna i cellerna (se bilden). Säkert för att slicka ur den sista maten (nej, det där vet jag inte heller). Då tycker man ju så synd om dem och bannar även sig själv om man inte gett dem tillräckligt med mat. Men i år är det flera samhällen som ser ut som om de har svultit ihjäl, trots att de har massor av mat i kupan. Märkligt! Trots att vi kan massor är det omöjligt att förstå sig helt på bin.

Hur som helst, varma dagar har vi ett otroligt surr här på gården och våra bilar är nedskitna. Låt honungssäsongen börja!

söndag 15 april 2018

Diskmaskinen gick sönder ...

När vår diskmaskin gick sönder blev vi helt i panik. Hur skulle vår familj på fem personer klara sig utan? Naturligtvis var det helg och vi kom oss inte iväg till diskmaskinsaffären. Och det var tur, för när vi i några dagars tid diskat för hand märkte vi att det var rätt enkelt och snabbt gick det också. Och så slapp vi ju bråka om vem som skulle plocka i och ur diskmaskinen -som faktiskt tog lika länge som att diska. Och så är det ju som sonen säger, när man diskar för hand är allting alltid rent när man behöver det. Plus att man skulle klara sig med så mycket färre bestick, kärl och prytslar. Så trots att yngsta dottern skäms och tycker vi är en u-familj, så kommer vi troligtvis inte att skaffa en ny diskmaskin. Det känns faktiskt rätt onödigt.

fredag 13 april 2018

Tänker köra helt på sand

Ni som har bra minne kanske kommer ihåg att jag för två somrar sedan, med gott resultat, odlade några tomatplantor i enbart sand.

Ifjol böt jag ut jorden i alla tomatkrukor till sand och odlade enbart i sand. Förra året var en sorglig tomatsommar här i Österbotten, så resultatet var rätt uselt även i mitt växthus, men det berodde nog snarare på brist på sol än brist på jord.

Jag tänker nämligen så här ... sanden är ju bara en komponent för att hålla plantan på plats. Det som en växt behöver för att växa är vatten, syre, näring och sol. Syre finns det i sanden och sanden håller fukten rätt optimalt. Näringen tillsätter jag genom att ungefär en gång i veckan tillsätta färskt gräsklipp ovanpå sanden. Dessutom brukar jag ibland tilläggsgödsla med guldvatten, nässelvatten eller lite hönsskit utspätt i vatten. Och solen? Ja, den uppgiften lägger jag helt i Guds händer. Jag kan väl inte sköta allt?

Så jag ser verkligen fram emot denna utplanteringsperiod när jag inte behöver tänka på att byta jord utan helt enkelt pilla ner plantan i de sandhinkar som finns utplacerade i växthuset. Det finns nämligen inte något i sanden som kan innehålla sjukdomar (det är ju i princip sten) så enligt experterna skall man kunna använda samma sand år ut och år in. Låter perfekt i mina lata öron.

Vill ni läsa mer kan ni t.ex. läsa Nils Åkerstedts bok "Boken om marktäckning och odling i sand" som du gratis kan ladda ner som e-bok här. 

torsdag 5 april 2018

Barn och pengar

För några dagar sedan fick jag en förfrågan om jag ville ställa upp i en tidningsintervju om hur man lär barn tänka kring pengar. Jag tackade ja, eftersom jag tyckte jag har rätt mycket kött på benen när det gäller den saken. Jag är ekonomie doktor, jag har ekonomiskt uppfostrat tre ungar och jag har under en period jobbat som ekonomilärare i högstadiet. Under intervjun blev jag riktigt överraskad över hur många ( i mitt tycke) kloka tankar jag har om ämnet "barn och pengar". Det var riktigt intressant att själv lyssna till hur jag satte ord på saker vi gör utan att egentligen tänka efter varför vi gör som vi gör. Det är sådana här gånger jag är tacksam över att kunna vara nyfiken på mig själv, ha ha. Det här är en sak som jag nyfiket hörde mig själv berätta ...

Att behöva och att önska

Vi har haft möjligheten att låta våra barn få tillgång till sitt barnbidrag från och med årskurs åtta. Då köper de alla sina kläder, skor och andra grejer själv. Det här gör att mängden kläder som de äger är betydligt färre än om mamma hade betalat. Tanken kring huruvida behovet verkligen finns föds på ett helt annat sätt och jag tycker det är jättesunt att som tonåring inse att man bra kan använda samma vinterjacka i två eller tre säsonger. Att de direkt började tänka annorlunda kring pengar och konsumtion när de fick ansvar över sina egna  pengar blev så tydligt till exempel när den fotbollsspelande sonen skulle ha nya fotbollsskor. Naturligtvis dög inte de billiga skorna, utan i dyrare ändan stod han och valde. -Har du tänkt på att det här är sista paret fotbollsskor jag köper till dig, sade jag. Nästa gång betalar du själv. -Då tar jag ett nummer större, sade sonen.

Vår yngsta dotter har ännu inte kommit i den åldern så att hon får sitt eget barnbidrag utan vi köper t.ex. kläder när hon behöver. Och här ligger just fokus på behöver. Är hon utan jeans och faktiskt behöver ett par jeans så köper jag utan att knussla, men vill hon ha tröja nummer fem eller två par i olika färg så behöver hon ju faktiskt inte det. Allt sånt måste hon således köpa för egna pengar. Regeln lyder alltså: allt man bara vill ha, utan att behöva, det betalar man för själv. Men det finns ett undantag ... om man handlar på loppis. Alla kläder som dottern hittar på loppis betalar jag för, om än hon kommer med fem tröjor på en gång. Det här gör att min dotter ääälskar loppis och gärna köper sina kläder begagnade. Och vips, har jag fått till stånd den miljömässiga och ekonomiska handling som jag innerst inne var ute efter. Ekonomisk uppfostran indeed ...

Kanske skriver jag någon annan dag om fler intressanta saker som jag hörde ploppade ut ur min mun : ) Jag har faktiskt så jag tror det skulle räcka till en hel bok. Är faktiskt lite sugen på att börja skriva igen. Kollade snabbt in vad som redan finns på bokfronten. Det finns faktiskt inte så många svenska böcker som handlar om barn och pengar och de som redan finns är som jag tolkar dem väldigt fokuserade på att spara och investera. Och visst är även det viktigt, men jag tycker att det borde finnas en bok som lyfter upp hela bilden och vikten av att tänka medvetet. Att man kan styra världen med sina pengar, att man kan styra sig själv genom hur och vad man konsumerar och att man alltid har ett ansvar -att handla (ekonomiskt) rätt. Här i Finland finns Nina Nordlunds blogg "Lapset ja raha" som är skriven på finska. Nina har även kommit ut med en bok på ämnet och driver en podd. Så där kan du kolla in om du förstår finska och är intresserad av ämnet.

Och jag ... jag spånar vidare ...

måndag 2 april 2018

Tomatexperiment



Vår katt Nisse levde rövare och mitt i allt hade en av mina tomatplantor gått mitt itu. Eftersom jag febrilt försöker odla positiva tankar i mitt inre, tänkte jag -Jippii, nu får jag två tomatplantor!
Jag drog mig nämligen till minnes något jag sett Farbror Grön göra för några år sedan -halshugga tomatplantor.

Att rota en tomatplanta i vatten är inget nytt för mig, men jag har aldrig tidigare varit så drastisk så jag skulle klippa av dem så här korta som bilden visar. Men om det funkar så är det ju perfekt! Då får man ju två tomatplantor av ett tomatfrö och sparar lite tid och plats i början av säsongen. Man börjar på rätt tidigt och när plantorna är halvstora, gör man två plantor av dem och så hinner de växa till sig tills de skall planteras ut. Jag återkommer med mer resultat när jag ser hur det lyckas. Over and out.