Korkade julpynt

När det lackar mot jul brukar jag börja sluka julpysselböcker. Det är sällan jag hittar något jag går igång på, men i år fick jag tag i Lotta Glaves nya julbok. Enkla, vackra julpynt med hög nostalgikänsla. Det började spritta i mina pysselfingrar och rätt snabbt hade jag pysslat ihop dessa julpynt till vännen Jenny.

Det enda du behöver är  skruvkorkar, sax, lim, vackert papper eller glansbilder och lite gammal målfärg (hobbyfärg). Klipp fransar i korkarna och fik ut dem. Dekorera.

Istället för mossa

Det är rätt vanligt att man använder mossa (och kanske framför allt vitmossa) i sina blomsterarrangemang inför julen.
Ända sedan min lärare Annika berättade för oss ettagluttare att det tar hundra år för mossa att växa upp igenom om man river lös den har jag haft lite svårt för det där med att samla mossa.

Nu är det inte riktigt så. Det som många av oss tror är vitmossa är egentligen fönsterlav (en typ av renlav). Många lavar växer jättelångsamt, mossa betydligt snabbare.  Men ja, eftersom de flesta tror att renlav är vitmossa kan man felaktigt säga att mossa växer långsamt ... Hänger ni med?

I år såg jag plötsligt att det på en del lövträd växer mängder av vit blåslav. Blåslaven sägs vara Sveriges mest vanliga "växt". Och trots att den är en lav växer  den minsann inte långsamt och om man drar loss det från träden  och sätter det i sina arrangemang så torkar det och blir nästan som vitmossa. Börjar du titta runt dig finns den nästan överallt, speciellt lätt är det att hitta den på döda aspar tycker jag mig ha märkt. Så testa att använda den istället för vitmossan/renlaven

Förnya kuddarna

Det sägs ju att man alltid kan piffa upp sitt hem med hjälp av nya soffkuddar.

Det är vissa saker jag brukar köpa på loppis. En grej är små vävda dukar i olika färger och mönster. Och igår plockade jag fram min samling och gjorde något jag nästan aldrig gör -syr. Jag sydde blixtsnabbt ihop nya soffkuddar. 

Se vilka fina mönster. Precis som vilken svindyr hemslöjdsprodukt som helst. Dukarna har jag köpt för några euro styck.   Storleken på dukarna är ofta i precis lagom storlek för en "standard innerkudde", om inte brukar jag aldrig klippa i dukarna utan bara sy in dem. På så vis förstör jag ingenting ifall någon annan själ efter mig vill använda tyget på något annat sätt.

Överlag finns det enormt med billiga textilier på loppisar. T.ex. retrojulduken på bilden ovan köpte jag för några euro. Ibland hör jag någon som säger att det är småäckligt att köpa begagnade textilier. Tänk på det nästa gång du sover i en hotellsäng.

Fixa egen sportdryck

Vi har några honungskunder som köper vår honung enbart för att använda som sportdryck. Alla är ju lite hemlighetsfulla med sina "bästa recept" men av en händelse råkade jag hitta Finlands Biodlares Förbunds broschyr där ett recept på honungsdryck för sportiga varelser fanns med.

Värm upp 9 dl vatten till en sådan värme att du kan lösa upp 2 msk honung och  1/4 tsk havssalt i vattnet. Låt det dock inte bli för varmt, det mår honungen inte bra av. Pressa i 0,3 dl citronsaft. Klar!

Varför honungen lär vara så bra vid kroppslig ansträngning är att den innehåller både fruktos- och glukossocker. Glukosen sugs upp snabbt och höjer effektivt blodets sockerhalt, medan fruktosen är mer långtidsverkande och alltså håller sockerhalten stabil över en längre tid.

Boktips: 50 sätt att rädda Östersjön!

Idag har jag läst boken 50 sätt att rädda Östersjön av Johan Tell. Boken är en liten tankeväckande sak som enkelt läses på under en timmes tid. Ja, du kan bra ta till dig bokens innehåll på en halv timme.

Som rubriken säger tar den upp 50 sätt för hur du kan rädda Östersjön. Och vet ni, jag visste faktiskt inte hur illa ställt det var med Östersjön. Visste du att Östersjön är världens mest förorenade hav? VÄRLDENS! Och här bor vi trallallaa. Visst har man hört om de stackars havsörnarna (1973 fanns det bara 150 vuxna havsörnar i hela Sverige) och dragit en lättnadens suck för att saken "ordnat upp sig" (idag finns det > 2500 st). Och så har man tänkt att det mesta fixar sig. Vi kan om vi vill. Det vi däremot glömmer bort är att de fiskar som havsörnarna idag fångar och flyger hem med till boet innehåller så mycket miljögifter att fisken i de flesta fall inte är tillåten att exportera till något annat land inom EU. Grattis örnen!

Visste du att många antibakteriella medel vars uppgift är att motverka dålig lukt i syntetiska sportkläder innehåller silverjoner. När plaggen tvättas sköljs silvret ut. I våra reningsverk slår silvret ut "de goda bakterierna" och försämrar reningsprocessen. När det till sist hamnar i våra sjöar och hav dödar det fisken eftersom silvret får gälarna att sluta fungera. Det är ju inte svårt att här bestämma sig att man bra kan lukta lite svett bara fiskarna kan andas. För det är som boken skriver ... i princip är antibakteriella tillsatser usla lösningar på påhittade problem. Snacka om i-landsproblem alltså!

Visste du att en halv tesked mjällschampo som innehåller zinkpyriton inom fyra dygn dödar hälften av fiskarna i ett normalstort akvarium. Vad säger du om det Henrik Lundqvist (eller vad han heter han som gör reklam för mjällschampo i tv)? Zinkpyriton anses by the way vara för giftigt för att få användas i båtfärg. Låt axeln hellre vara vit än att Östersjön mår skit.

Ja, det finns många saker att reagera på i boken. En del av tipsen gör jag redan, som 1) Gör dig hörd (jag skriver ju ett blogginlägg ser du väl), 2) Sitt i skuggan och undvik solkräm, 3) Städa som förr, 4) Tänk eko, 5) Tvätta smart

Det jag personligen skall ta till mig bums är att välja miljösmarta rederier (det är faktiskt skillnad på dem) och kolla in var jag kan konsumera grön el här var vi bor.

Som sagt boken är väldigt lättläst och den passar bra som diskussionsunderlag. På informationen som kom från förlaget kunde jag läsa att boken kostnadsfritt skickas ut som klassuppsättningar med lärarhandledning till högstadier i Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Vad bra! Är du lärare tycker jag du skall se till att du får en och är du förälder kan du ju höra dig för om boken används. Men boken tycker jag bra att även yngre barn kan ta till sig och den är inte någon kostsam historia. Så skulle jag vara lågstadielärare skulle jag skaffa boken och gå genom ett tips med barnen varje dag under en hel månad. Det finns som sagt mycket att ta fasta på. Och är du riktigt ivrig kan du ju som förälder beställa boken och diskutera ett tips per dag vid middagsbordet. Fast om man då får mer eller mindre miljöintresserade barn återstår ju att se ...

Kommentarshelgen

Jag har bloggat i lite mer än fyra år. Under den tiden tycker jag att bloggläsandet har ändrat ganska mycket karaktär. I början var det rätt vanligt att folk lämnade en kommentar efter sig. Många gånger enbart för att visa att de hade varit där. Det kunde vara ett tack för ett trevlig inlägg, eller bara orden "intressant" eller "spännande". Lite glada tillrop så där.

Det var även vanligt att man delade med sig av sina egna erfarenheter och som bloggare kände man att man lärde sig väldigt mycket av sina medmänniskor. Jag har faktiskt flera personer som jag har lärt känna bara genom att de kommenterat på min blogg, vilket gjort att jag har hittat till deras blogg och så har vi börjat "umgås på nätet".

Ibland märkte man som bloggare att kommentarerna minskade drastiskt och man kunde inte förstå vad det berodde på. Men då var det alltid någon vänlig själ som skickade ett mejl till bloggaren och sade att det inte gick att kommentera. Det berodde ofta på att bloggverktyget hade ändrat och det fanns någon ruta ikruxad som absolut inte skulle vara ikruxad. Och så ordnade det upp sig och allt var åter frid och fröjd.

Idag ser det helt annorlunda ut på bloggen. Ja, inte bara på min (det är ingen personlig utgjutelse över sveda och värk) utan många bloggare säger att nästan ingen kommenterar deras inlägg längre. Precis som med allt annat tror jag vi har blivit så vana vid att läsa bloggar att vi ser det som en automatisk tjänst vi kan utnyttja för att fördriva lite tid, söka inspiration eller få leva med en annan människas virtuella liv. Vi tänker inte på att bloggaren sätter rätt mycket tid på att fundera ut hur hen skall bibehålla vårt intresse och vad som kan tänkas glädja oss idag eller vad vi kan ha nytta av att veta.

 -Men det är väl upp till dem om de skriver eller inte, kanske du nu tycker. Och visst är det så, men alla blir glada över att få något tillbaka. Kanske en komplimang, ett hej, ett tips eller en smiley. Det gäller inte bara i bloggvärlden utan är det något som gör dig glad så berätta det. Finns det något som du uppskattar så berätta det.

Finns det någon blogg du tycker om att läsa tycker jag att vi denna helg skall ta oss tid att lämna ett spår av oss när vi läser deras inlägg. Denna helg tycker jag att vi skall utropa till kommentarshelgen och vi skall kärleksbomba bloggar vi tycker om. Det finns många bloggar som förgyller min vardag, men jag är alldeles för dålig med att låta dem veta detta. Mera glada kommentarer till bloggare får vara helgens devis!

Och annars också förstås ...

Fixa egna ljusbringare

Julen 2014 fick jag några ljusbringare till julklapp och som självhushållare börjar man ju automatiskt fundera på om man kan tillverka egna. Nu har jag äntligen kommit mig till skott med experimenterandet och kan konstatera att visst kan man det. Roligt och enkelt var det dessutom.

Jag provade att tillverka ljusbringarna både i Cernitlera och i Terracottalera från Siinoperi.

Cernitlera fungerade inte, eftersom den svartnade kring lågan. Lika bra det, för något miljövänligt alternativ är den nog inte.

Terracottaleran fungerade utmärkt. Att leran dessutom inte behöver ugnsvärme för att torka är även det ett klart plus. Cirka två dygn efter att du tillverkat dina ljusbringare är de klara att använda. Det enda du behöver göra är att fukta händerna, forma leran till valfri form, göra ett hål med en grov strumpsticka och efter att ljusbringaren torkat trä en ljusveke genom hålet.

Sätt ljusbringaren i en ljuslykta eller på ett fat. Fyll på med vanlig matolja (t.ex. ekologisk, inhemsk rybsolja), låt veken dra i sig av oljan och tänd på. Brinner vackert utan att osa och när oljan är slut är det bara att fylla på. Kom även ihåg att dra upp veken med jämna mellanrum.

Det här var ett perfekt pyssel tillsammans med yngsta dottern. Hon gick verkligen igång på att skapa de mest fantastiska ljusbringare. Vad sägs om t.ex. den här ugglan? Fega morsan körde det säkra för det osäkra och gjorde runda former och hjärtan. Varför inte ge ljusbringare som julklapp?